Londonweekend

Vilken helg! Har fått krama syster (många gånger om!), varit på Afternoon Tea, gått på Winter wonderland i Hyde Park, shoppat, sett systers boende och skola, sprungit längst Themsen med syster och gått, gått och gått. En intensiv men så mysig helg! 

London kan jag med andra ord absolut rekommendera. Det är smidigt att åka dit, behöver inte kosta en förmögenhet och är en mysigt stad att vistas i. Det kan vara nyttigt med avbrott från sin egen vardag och en minisemester i London är strålande då. Speciellt om en har din syster där såklart. 

   
    
    
    
   
Så efter en maxad helg och en kort natts sömn är det en trött Felicia som ska ta tag i skola och rutiner. Efter veckor med halsfluss och en hel del stress känns det svårt att komma tillbaka till vad jag tänker som ”mig själv”. Hoppas dock vakna pigg och alert imorgon – redo för träning, plugg och strukturen som jag älskar. 

 

Annonser

En rolig men också suddig dag

Som jag var inne på igår, så var det idag dags för miljöevent. Första eventet för vår nystartade förening. Ett event som blev mer än lyckat. Vilket kändes otroligt skönt! Kaffet gick åt för fullt, likaså havremjöken och chokladen. Fick prata och sprida information om oss och bemötandet vi fick kändes väldigt bra! Inspirerande för oss i styrelsen att se jobbet ute i verkligheter. Inte bara planera, strukturera och fixa – utan också möta människor och sprida det vi vill sprida. Tror att alla kände sig peppade för att få detta att växa till något stort och något bra. Så en riktigt bra start! 

   
    
   
På väg från Karolinska Institutet var jag således full av energi. Dock dippade det räjält. Tycker min kropp jobbar emot mig. Kan också vara tvärt emot. Att jag jobbar lite emot kroppen. Hur som så fick kroppen idag ett ordentligt  bakslag av illamående, yrsel och huvudvärk. Plan A blev plan B som blev plan C. Den för mig tråkiga men viktiga soffan. 

Känner mig stressad i kroppen. Tusen tankar, funderingar, listor att bocka av. Försöker dock lugna ner. Ska sova nu. Trots saker jag hellre vill göra och saker som huvudet säger att jag borde ta tag i. Idag blir det dock kroppen som väljer och då blir det sömn. Imorgon ska jag fixa lite saker och hoppas hitta lugn i kroppen. Ska bli otroligt skönt att sedan åka till London. Såklart för miljöpmbytet men framför allt för att träffa syster. Älskade syster. 

Miljöföreningen på Karolinska Institutet

Imorgon smäller det. Då är det dags för första eventet för Miljöföreningen på Karolinska Institutet. Min klasskompis Sandra grundade idén om att jobba för miljön redan i början av terminen. Kort därpå startade vi föreningen och nu är vi i full gång. Mängder med idéer och planer för framtiden. Imorgon är det dags att sprida information om vilka vi är och vad vi jobbar med, samt såklart att bjuda på klimatsnällt kaffe med havredryck.

Så har du vägarna förbi Karolinska Institutet i Solna så kom gärna förbi! Hälsa, hämta information och såklart drick kaffe.

img_5849

Hur vi med andra kan komma framåt

Alla vi som bor på denna planet är bra på olika saker. Vi har olika delar vi kan bidra med. Vi är som ett gigantiskt pussel där alla är varsin bit. Vi passar olika bra med varandra men ändå sitter vi på något sätt ihop i slutändan.

Bäst blir resultatet av pusslet om bitarna sitter ihop och hjälps åt för att få fram ett motiv. Likadant tycker jag att det är i livet. Vi behöver varandra.

I många år har jag varit i behov av hjälp från andra. Varit utanför vägen och fått hjälp upp igen. Gång på gång. Det behöver inte vara något som är brutalt. Det är så många som mår sådär halvbra. Tycker vardagen är tung. Kritiserar sig själva på ett nedlåtande sätt. Snavar på sina egna fötter. Kan vi då med andras hjälp ta oss upp på en enklare väg – varför är det inte en självklarhet?

Läste igenom inlägg från dagböcker och från min förra blogg. Får upp minnen och känslor i kroppen som ger mig obehag. Det är dagar jag inte vill tillbaka till. Ibland är det först efteråt som en kan se tillbaka och inse resan. Inse hur det faktiskt har varit och inse hur det är. En magisk grej att saker kan förändras. Dock gör det mig ledsen då jag vet hur många det är som lever igenom exakt min resa just nu. Med allt ifrån ätstörningar till ångest och panik. Stort som smått.

Livet går upp och ner – absolut – men när det går ner och inte upp igen kanske det är dags att stanna upp. Det måste inte vara något specifikt som får dig må dåligt – en känsla är jobbig oavsett om vi vet varför den är där eller inte. Förhoppningsvis blir det mindre och mindre skamfyllt att må dåligt och därmed också mindre skamfyllt att söka hjälp.

Därför känns det ännu mer rätt att jag läser programmet jag läser. Min vilja är verkligen, hur klyschigt det än må låta, att vara där på ett sätt som jag hade behövt. Mer om min story och givetvis mer om utbildningen kommer framöver. Har ni önskemål om vad ni vill höra om – med allt från träning, skola, mat, vardag, bakgrund och liknande – så lämna gärna en kommentar.

img_5856

En tuff vecka rullar mot sitt slut

Är en person som mer eller mindre kan gå under isen om jag blir sjuk. Liksom får hjärtklappning, blir ostabil från tå till topp och tvivlar på allt och inget. Blir lite personlighetsförändrad på insidan. Låg och ledsen. Borde bli bättre på att hantera förkylningar, influensor och feber, men tack och lov händer det inte allt för ofta att jag är sjuk. Denna veckan har jag dock varit småsjuk lite hela tiden. Kände redan förra veckan av halsen en dag – men det gick över så tänkte inte mer på det. Nu har det dock smugit tillbaka. Febern likaså. Veckan har därför varit lite extra tung. Kroppen har velat sova och psyket har varit instabilt.

Dessutom har vi haft en kurs som, för mig och de flesta andra, varit klurig. Vi har under två veckor jobbat med statistik och metod och det har varit otaliga pluggtimmar och frågetecken att räta ut under de dagarna. Mycket frustration när det känns som ett nytt språk att lära och helt nya begrepp och tankesätt att ta in.

Idag känner jag mig dock piggare, starkare och gladare. Det känns fantastiskt. Den känslan är oslagbar! Har fortfarande ont i halsen – men febern är borta och enligt läkaren är det halsfluss av virus så det kommer försvinna av sig självt. Dessutom är statistik och metodtentan över och det känns som en enorm (!!!) lättnad!

I helgen ska jag boosta med fint sällskap, sovmorgon, att vara ute i friska luften och kanske ett och annat glas vin imorgon. Näste vecka tänker jag vara helt frisk och jag bara längtar efter att lyfta tungt och springa fort igen.

13712344_1626300837700194_1834484613_n
Hit längtar jag! Till snabba, explosiva ben i en backe.

Huvud, axlar, knä och tå…

…eller nja, inte riktigt så kanske. Dock axlar, biceps och triceps – och det är minsann inte helt fel. Fick dessutom sällskap av mamma vilket gjorde det sådär mysigt och skrattfyllt. Tycker det är kul att kombinera umgänge och träning – de flesta passen på en vecka kör jag ensam nu när syster är i London. Så nu blir det extra kul och festligt att ha sällskap. Variation i alla aspekter gör det roligare helt enkelt!

Så vad körde vi för pass då? Jo, idag blev det en rad cirklar med superset. Första cirkeln med en övning av axlar, en av triceps och en av biceps. Sedan gick vi in och körde cirkel två med enbart triceps, cirkel tre med bara biceps och cirkel fyra med bara axlar. Vi avslutade därefter med en final av en övning per muskelgrupp. Många övningar och många repetitioner vilket gav en skön känsla i musklerna. Hela passet går givetvis att skala genom att ta bort vissa övningar eller trappa upp genom att lägga på övningar. Detta tar dock med ett förhållandevis högt tempo inklusive uppvärmning och nedvarvning omkring en timme. Det bästa av allt är att en kan välja vikter utifrån sig själv, så alla kan få ut det mesta av sin träning. Vill du kanske köra samma upplägg? Eller få lite inspiration till din egna träning? Här kommer passet i helhet:

Uppvärmning: MAQ (rörlighetsträning) och solhälsningar. 

Cirkel ett: Gör varje övning utan vila. Upprepa tre gånger med vila mellan varven.

Utåtroterade bicepscurls * 10
Axelpress med kettlebell *10 per arm
Enarmad tricepspress bakom huvudet *10 per arm

Cirkel två: Gör varje övning utan vila. Upprepa tre gånger med vila mellan varven.
Tricepspress bakom huvud med medicinboll *10
Tricepsarmhävningar *5
Dips mot bänk *10

Cirkel tre: Gör varje övning utan vila. Upprepa tre gånger med vila mellan varven.
Bamsebiceps *10
Bicepsdrag *10

Cirkel fyra: Gör varje övning utan vila. Upprepa tre gånger med vila mellan varven.
Axeldrag *10
Militärpress *10
Axelhävningar *10

Final:
Dips i ställning 10*3
21:an (7 hela bicepscurls med stång, 7 halva i botten, 7 halva på toppen) *2
7 gånger axelövning (10 rep av sju olika axelövningar) *2

Avslutning: Stretch av axlar, triceps och biceps.

   
 

Var en medmänniska

Vaknade till en kall värld i morse. Dels ligger snön i tjocka drivor utanför fönstret och dels verkar vi få en rasistisk, sexistisk och narsicistisk president i USA. Båda dessa faktorer, och en rad andra, gör att vi måste agera mer och mer medmänskligt för att visa var skåpet ska stå. 

Skrev om det här på instagram – men vill sprida ordet även här. Det är nämligen viktigt. Viktigt och så enkelt att göra något. En liten, liten handling kan få stor kraft. 

Det börjar bli ruggit kallt ute och medan vi klagar på att ta oss femtio meter till tunnelbanan i regn, blåst eller snö så finns det de som inte har tak över huvudet. Inte har någonstans att kasta av sig ytterkläderna och krypa upp i en soffa och värma sig. Inte ett köksbord att äta vid och heller inte mat att äta. 

Pita är en tjej som sitter utanför mitt lilla Ica. Hon vinkar alltid och ler brett när jag går eller cyklar förbi. Hon är i min ålder, det hade med andra ord lika gärna kunnat vara jag som satt där. Istället bor jag hundra meter bort i en etta i Vasastan. Ganska stor kontrast på liv. 

Oavsett att kontrasten är enorm kan vi alla vara medmänniskor och hjälpa till. 

I förra veckan när jag lämnade en frukostmacka stannade hon mig och bad mig om en tjänst. Hon ville inte ha all min egendom eller pengar. Hon bad om varmt vatten så hon kunde laga nudlar och bli lite varm. Det knöt sig i magen på mig. Varmt vatten. Så enkelt för mig. Så svårt för henne. 

Hon vart överlycklig när jag kom tillbaka med hennes termosmugg och dessutom en kopp the. Hon fick en kort stunds värme. Det var allt. 

Så hörni. Bygg inte upp en mur mellan människor. Sträck för tusan ut en hand. Du behöver inte axla alla. Det är omöjligt. Du behöver inte gilla det faktum att folk sitter på gatan. Men de är människor precis som du och jag. Har också ett liv, familj och drömmar. Så riv muren och gör något. Var en medmänniska. På riktigt. Bara gör det.