Slutet av 2017 är början på något nytt

Hörni, vi har rullat in på sista dagen på året.  Eller ja, vi snurrar snart av dagen. Hur känner ni er inför det? Mitt 2017 blev inte helt som jag tänkt – på flera sätt bättre men faktiskt också sämre. Så som livet är. Upp och ner. Inte en perfekt fasad bakom tusen filter på instgram.

2017 var för mig mycket halsfluss, feber, förkylning och operation. Något som påverkat året mycket. Gett mycket ångest, oro och tankar. Jag har nog faktiskt gråtit ganska mycket. Inte varit mig själv helt och hållet. Detta har dock också fått mig att fortsätta jobba med mitt värde utan prestation. Att jag trots att jag ligger med feber och halsfluss är bra som person. Att jag inte måste ha tusen bollar i luften, träna hårt, ha städat och vara aktiv överallt för att duga. Att jag tycker det är kul är en annan sak. Men det är inte vad som avgör mitt värde. Det kom också över mig i år när allt blev för mycket. Jag lärde mig då att jag måste vila, måste ha luckor i kalendern och måste sova ordentligt. För att fungera i längden. Så sjukdom och för full kalender till trots så har jag lärt mig av det. Jag är långt ifrån fullärd men jag har fått med mig saker på vägen in till 2018.

Annars har året varit så fint. Jag pluggar något jag brinner för, jobbar på ett gym jag älskar, kan volontära för tjejer som behöver stöd och har själv vänner och familj värda guld och diamanter. Jag har fått möta våren i London, surfat i Portugal, druckit drinkar på min balkong, ätit plocksallad på picknickar, träffat nya och nygamla människor ( ❤ ), fyllt 25 år, varit i Göteborg, firat roliga saker, varit hemma i Småland, testat på simhopp, ätit goda middagar och umgåtts med mormor och morfar, hängt i Örebro, gått på kryckor (hehe aka stukat foten), gått mer och mer åt vegan, dansat tills fötterna ömmar, skrattat tills magen gör ont, varit på roliga event, blivit fotad för KI:s tidning och nu sist debuterat i en podd. Minst sagt spännande år mellan allt annat.

2018 kommer bli bättre. Jag ska vara friskare. Snällare mot mig själv. Ska träna massa roligt. Kanske tillslut lära mig handstånde ändå. Ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa. Jag ska söka till utbytestermin. Ska plugga på och fortsätta utvecklas. Ska fortsätta planera in luckor och sömn. Ska våga. Ska skratta. Ska känna mycket. Jag älskar tanken på ett nytt år. Alla gör dock inte det. Och i så fall – ha med dig att vi inte trillar av jorden bara för att det slår över från en sjua till en åtta. Det händer inte speciellt mycket egentligen. Så ta det lugnt. Det du inte gjorde 2017 kan du ta med till 2018. Det du vill släppa från 2017 kan du lämna där. Välj själv.

Om några dagar ska jag göra en mindboard för 2018. Gillar att sätta mål och fundera på hur jag ska uppfylla målen. Hur ska jag hålla kalendern utan att den blir överfull? vad behöver jag i vardagen för att skratta mer? Vart vill jag åka och vad vill jag uppleva? Jag har stört mycket privilegium, stört mycket makt över mitt eget liv och med vad jag vill uppnå. Det gäller för mig att få ihop nuet med vägen och målet och ta mig dit. Vad vill du uppnå under 2018?

thumb_IMG_0271_1024
Skålar in 2018 ❤
Annonser

Poddpremiär

Idag kom härliga Hillevi Wahl hem till mig för att spela in ett avsnitt av podden Ledande frågor med Hillevi Wahl – Ung och stolt. Podden är ett sätt att lyfta psykisk ohälsa ur olika aspekter vilket jag tycker är otroligt viktigt. Hillevi själv beskriver projektet med podden som följande: Tanken är att varje avsnitt ska bli ett livfullt, nyfiket och respektfullt samtal med en ung människa som har stora tankar kring kropp och själ – och de egna möjligheterna. Alldeles speciellt riktar jag mig till unga tjejer, eftersom de fortfarande hörs och syns minst. I detta hoppas jag kunna lyfta unga och få dem att våga starta egna projekt. Jag vill få dem att vara stolta över sina erfarenheter och använda sig av dem, gärna för att hjälpa. 

Jag kan skriva under det hon säger rakt av. För jag tycker det är extremt viktigt att dels lyfta psykisk ohälsa men också att se det en gått igenom som något en kan ha nytta av. Jag hade tyckt det var oerhört mycket slös om jag bara hade levt på mitt liv utan att hjälpa andra som är i sitsen som jag varit i. För livet är inte en dans på rosor, inte för någon. Så kan vi hjälpas åt så tänker jag att det är väldigt fint.

Ni får höra resultatet framöver. Tills dess – ta hand om er, se varandra och var ärlig mot dig själv. Nu ska jag återgå till häng med syster och fix inför nyår.

thumb_IMG_0656_1024

Jul hemma i Småland

Så var det jul igen. Känns som nyligen släkten var samlad och nu var det dags igen. Dagen som är sig lik år ut och år in. Det enda som ändras är att 1. Jag njuter mer och mer av den för varje år 2. Det utökade vegoutbudet på släktens julbord. Två saker jag minst sagt älskar.

Så i övrigt var julafton relativt lik. Vi åt frukost hos pappa, jultränade och julbadade (ihh kallt!) och vid strax efter ett var syster och jag borta hos mormor och morfar. En liten skillnad i år dock. Vi var lite extra sena på grund av att vi körde fast med bilen på vägen dit. Eller inte på vägen dit utan på den inte så smidiga omvägen. Efter att syster bott i Nepal är hon van vid dåliga vägar och tyckte därför att ”vändplatsen” vi hittade var strålande. ”Gasa bara så går det”. Sagt och gjort, jag gasade – och ja, fastnade. Tur släkten är såväl stark som fordonskunnig.

26102919_1679676925417358_1187706412_n
Kort löpning (för mig) och styrka hemma
26034685_1679676968750687_18725361_n
Dags att bada
26056870_1679676822084035_1245859090_n
Niko och jag kikade – de andra knuffade…

 

Hos mormor och morfar blev det annars god mat, Kalle, spel, skratt, godis och gröt. Precis som det ska vara. Tiden gick fort och rätt som det var hade många timmar flugit förbi – allt för fort. Det mysiga fortsatte dock, för kvällen spenderades hos pappa, med film, spel och mer gott att äta.

26056460_1679676512084066_1276400333_n
Lite av mammasläkten samlad
26056483_1679676908750693_2040512645_n
Massa god mat, viktigast: Körsbärstomaterna.
26034769_1679676745417376_624479976_n
Kalle, matkoma och en liten nap
26034704_1679676648750719_553178808_n
Spel och godis
26105657_1679676495417401_117761249_n
Trappkort – Louvisa saknades denna jul – men hoppas nästa år blir fulltaligt ❤


Nu rullar dagarna på.
Ska hälsa på fina människor, fixa lite med jobb och plugg, göra saker jag annars inte tar mig tid till, träna roliga saker, äta sjuka mängder med tomtegröt (så gott!!) och vila. Den så väldigt viktiga vilan. Så hörni? Låt julen vara en tid för att göra precis vad du vill och mår bra av. Släpp måsten. Släpp borden. Känn in.

Tentabubbla

Har traskat in i en tentabubbla (kombinerad med en till förkylning – VARFÖR SÅ NÄRA INPÅ OPERATIONEN OCH SJUKSKRIVNINGEN?! Längtar lite maniskt mycket efter att vara hundra). Men. Tillbaka till tentabubblan. Det går minsann framåt. Har suttit med Greta och Sandra i veckan och tragglat, gått igenom, funderat och druckit kaffe. Nu är det sannerligen inne på sista rycket. På fredag 9-13 skriver vi och sen är det välbehövlig helg och snart än mer välbehövlig julledighet. 

Är en spännande och begriplig kurs vilket såklart underlättar pluggandet. Dock längtar jag väldigt mycket tills sista punkten är satt på fredagens tenta. Så en sista dag med plugg innan det är dags. Och läget? Ja det känns stabilt. Känner ändå lugn inför det hela vilket är skönt. 

Trots att jag längtar tills själva tentan är skriven så gillar jag tentapluggande. En kan sitta i mjukisar, hänga (eller ja, plugga men hjälpas åt) med fina vänner och planera upp det hela själv. Hela veckan har känts som bra, effektiva dagar av plugg och det tar jag med mig in på fredag. Att jag har gjort vad jag kunnat. Lagt ner tiden som jag anser ska räcka. Legat i fas (om en nu någonsin är i fas i plugget, men någorlunda😅). Hängt med genom hela kursen. 

Så. Fredag. Jag är redo. En liten torsdag mellan bara. Eller inte så bara. För Rasmus kommer hem från Asien. Ska se ett luciatåg. Det är en dag närmare Niko kommer hem. Ska boka in en kul grej inför nästa vecka. Håller morgonklass med fint gäng på Skrotet. 

Hur det kan se ut mitt i plugget 😉
En lugn promenad med förkylningen, fina Stockholm!

Ett brev till mig själv från mig själv 

För någon månad sen fick jag ett sms från min pappa. ”Det har kommit ett brev till dig på posten som ser ut att vara skickat av dig”. Efter en bild på brevet såg jag att det verkligen var ett brev som jag själv skrivit adressen på. Kom efter ett tag på vad det kunde vara – och mycket riktigt. 

När pappa kom upp för några veckor sedan fick jag brevet. Jag öppnade det och i det stod det fjorton punkter. Punkter som jag själv skrivit. Punkter jag ville ha uppnått. 

Brevet skrev jag för ungefär två och ett halvt år sedan på en utbildningsdag för ett jobb. Tanken var att vi skulle skriva en lista på punkter vi inom ett år ville ha uppfyllda.  Punkterna skulle inte vara i önskar, dröm eller vill form utan som att det faktiskt hade inträffat. Det sägs nämligen att vi då lättare får det att inträffa. Om mina hade inträffat? Får kanske säga att det är på gott och ont att det dröjde två och ett halvt år istället för ett innan jag fick brevet. Vissa punkter är inte alls längre väsentliga för mig men andra har jag uppfyllt mer nära i tid. 

Men det jag ville komma till var inte om eller hur många mål som uppnåtts utan själva idén. Tycker det är en kul grej att göra både för att drömma men också för att återkoppla med sig själv. Jag ska definitivt skriva ett brev till mig själv som jag ska öppna när jag har min examen i handen. För att inse hur mycket det kommer hända på dessa åren och för att sätta drömmar.  

Nästa sista tentan innan jul

Decemberstarten har rullat förbi. Jag har fyllt 25 år. Julen är på ingång. Det betyder att det börjar dra ihop sig mot något slags jullov. Nu är det ju inte riktigt som när en var yngre och verkligen var ledig i ett antal veckor – men en får helt enkelt skapa sig ett jullov. Plugga smart innan och smart efter jul. Nu var det dock inte det jag tänkte skriva om – utan att det idag var dags för näst sista examineringen innan jul. Det var en muntlig tenta av det arbetet vi gjort i våra forskningsgrupper.

I grupper om 5-10 personer skulle varje person redovisa om sin forskningsfördjupning. I mitt fall berättade jag om Tidig upptäckt av autism och utgick ifrån arbetet som jag och min forskningsgrupp gjort. I det arbetet hade vi fyra vetenskapliga artiklar och tre populärvetenskapliga texter som vi jobbade och diskuterade kring. Ett arbete som i början kändes övermäktigt och spretigt men som när vi väl hade börjat kändes spännande och kul.

Tack vare dessa examinationerna så får en mycket information av alla andra forskningsgrupper såväl som fördjupning i sin egen. Så under tre timmar av redovisningar i den lilla gruppen fick jag inte bara redovisa och svara på frågor utan också lyssna på andra spännande ämnen. Det jag slås av, gång på gång, är dock hur mycket en kan vrida på såväl vetenskapliga artiklar som populärvetenskapliga texter. Vill en ha resultat åt ett visst håll – ja då går det rätt bra ofta att fixa det. Så kritiskt förhållningssätt är bra inte bara när en läser Expressen (då är det ett tokmåste för övrigt!) men också vid artiklar som är publicerade. Så efter tre timmar av redovisningar och funderingar i det lilla rummet var syret lågt och huvudet rätt bra segt. Lite plugg innan handledningsmöte för min roll som Storasyster på Tjejzonen fick avsluta onsdagen.

 

Sjukstuga och födelsedag

I torsdags började jag känna mig krasslig och innan jag visste ordet av så låg jag tokdäckad i feber och bihåleinflammation. Ledsen och arg låg jag sedan nerbäddad fram till söndag. Egentligen ledsen och arg i onödan. Liksom om en ser till det långa loppet och hela livet – för vem bryr sig? Men ledsen och arg för att jag 1. Är trött på att vara sängliggandes 2. Är trött på att inte ha energi 3. Är trött på att inte känna igen mig själv 4. Är trött på att halka efter. Efter lite tanke så släpper alltid det arga – det är bara att ta. Men det ledsna biter i lite längre, påverkar lite mer. 

Har skrivit en lista med pepp och positiva saker jag normalt tänker. För att läsa när jag ligger sjuk och nere. Det hjälper mig faktiskt. Annars fastnar jag lätt i en negativ spiral, även om livet är för kort för att tjura över några dagar vilandes, sovandes och isolerad. 

På tal om pepp hade jag igår typ världens peppigaste dag. Fyllde 25 år och fick en så fin dag! Får nypa mig i armen. Mamma väckte mig på morgonen med paket och frukost. Sen sov jag några timmar och vaknade lagom tills Sofie kom på lunch. Åkte till skolan och spenderade några timmar där innan tjejgänget tog med mig på en överraskning. En överraskning bestående av magiska Hermans! Älskar det stället! ♥️ God mat, mysig miljö och så fina vänner! Sen åkte vi till mig, hade det mysigt och åt glass och choklad. Utöver det samtal, meddelande, överraskningar att följa (syrran har skapat en blogg där en ledtråd per dag angående present kommer publiceras fram till jul!) och kort i brevlådan. Världsklass! 


Så nu med den peppen och efter sjukdagar och missade pluggdagar är det bara att sätta fart med plugg. Sista tentan innan jul är nästa vecka och imorgon är den näst sista tentan på ingång. Bra struktur, en sak i taget och nöta på. Så mot julen – nu kör vi!