Amphioxen

Hade nog typ världens roligaste kväll och är så sjukt sugen på mer sittningar och mer dans just nu. Då fördrinken började redan 17 så började vi hos mig strax efter 15, folk från klassen kom och vi bara hängde och drack öl, vin, bubbel och drinkar ihop. Tiden flög iväg och vi kom såklart för sent för fördrink och slank direkt in på middagen.. Tre rätters med vin, tal, uppträdande, roligt sällskap vid bordet och tiden flög iväg även här. Rätt som det var så stod Amphioxerna i MF-salen där vi äldrekursare hade vår sittning och det var dags att både tveka inför att låta de bli T1:or, sen välkomna de att bli T1:or och slutligen skåla i punch. Sen var det dags för dans, dans och dans. Tack och lov att det gick helt okej trots det opererade knät. Vid halv tre gick jag och Rasmus hem, kokade pasta och efter många om och men gick jag med på att det var klokt att sova…

En stycke bildbomd från lördagens Amphiox kommer här:

Annonser

Tentabubbla

Har traskat in i en tentabubbla (kombinerad med en till förkylning – VARFÖR SÅ NÄRA INPÅ OPERATIONEN OCH SJUKSKRIVNINGEN?! Längtar lite maniskt mycket efter att vara hundra). Men. Tillbaka till tentabubblan. Det går minsann framåt. Har suttit med Greta och Sandra i veckan och tragglat, gått igenom, funderat och druckit kaffe. Nu är det sannerligen inne på sista rycket. På fredag 9-13 skriver vi och sen är det välbehövlig helg och snart än mer välbehövlig julledighet. 

Är en spännande och begriplig kurs vilket såklart underlättar pluggandet. Dock längtar jag väldigt mycket tills sista punkten är satt på fredagens tenta. Så en sista dag med plugg innan det är dags. Och läget? Ja det känns stabilt. Känner ändå lugn inför det hela vilket är skönt. 

Trots att jag längtar tills själva tentan är skriven så gillar jag tentapluggande. En kan sitta i mjukisar, hänga (eller ja, plugga men hjälpas åt) med fina vänner och planera upp det hela själv. Hela veckan har känts som bra, effektiva dagar av plugg och det tar jag med mig in på fredag. Att jag har gjort vad jag kunnat. Lagt ner tiden som jag anser ska räcka. Legat i fas (om en nu någonsin är i fas i plugget, men någorlunda😅). Hängt med genom hela kursen. 

Så. Fredag. Jag är redo. En liten torsdag mellan bara. Eller inte så bara. För Rasmus kommer hem från Asien. Ska se ett luciatåg. Det är en dag närmare Niko kommer hem. Ska boka in en kul grej inför nästa vecka. Håller morgonklass med fint gäng på Skrotet. 

Hur det kan se ut mitt i plugget 😉
En lugn promenad med förkylningen, fina Stockholm!

Gästbloggande Syster i Nepal

Då jag vet att flera studenter – oavsett utbildning och universitet – är intresserade av att jobba, praktisera och studera utomlands så bad jag min syster skriva ett inlägg. Hon har nämligen gjort i princip allt det där och lite till – för i ryggen har hon bland annat en utbytestermin i Singapore, en master från London, en rad projekt, uppdrag och volontärprojekt i världen och i Sverige. I nuläget befinner hon sig i Nepal, varpå ni nedan får läsa om erfarenheter kring. Är ni mer nyfikna eller vill kontakta henne – kika in på hennes blogg, där hittar ni även kontaktuppgifter till henne. 

Det är inte första gången jag bosätter mig utanför Sveriges gränser. Att leva och bo i andra kontexter har snarare varit regel än undantag de senaste åren i mitt liv. För tillfället är Bharatpur i Nepal platsen jag kallar hem. Jag vet att en del tycker att det ar modigt att ensam ge sig iväg till nya platser, men för mig känns det nog mer läskigt att göra det motsatta. Att bygga hus, förbinda sig och bosätta sig en längre tid på en och samma plats känns betydligt mer nervöst än att satta sig på ett flygplan till andra sidan jorden.

IMG_3091
VI möttes på Arlanda, jag på väg till Nepal och Felicia hemkommen från surfresan i Portugal.
Även om det på många sätt kan vara jobbigt och tufft att ensam resa till ett land där en sticker ut från lokalbefolkningen så finns det mycket som jag uppskattar, vilket förmodligen ar en stor anledning till varför jag gång på gång packat väskan för att spendera en längre tid i såväl Ecuador och Kenya som Malaysia och Singapore. Att få uppleva nya traditioner och kulturer, att få träffa människor som jag aldrig annars skulle lärt kanna, att få perspektiv på sitt eget liv och sina egna privilegier är bara några av de fördelar som ett liv utomlands för med sig.

Här i Nepal har jag under de gångna månaderna fått många nya erfarenheter och perspektiv. Redan första veckan förstod jag att mat är extremt viktigt här. Vad som dock verkar vara om möjligt ännu mer viktigt ar att också dela med sig av mat. Köper en chatpat på gatan utanför jobbet så är det en självklarhet att ta fram mer än en sked så att kollegorna också kan äta. Lagar en mycket mat så delar en ofta med sig till grannarna i huset. Kollegorna tyckte med andra ord att det var mycket märkligt att jag knappt vet namnen på mina grannar i Stockholm. Att dela med sig av maten är har nästan lika självklart som att äta själv.

IMG_4245En annan upptäckt som snabbt slog mig var deras sätt att umgås, vilket skiljer sig från hur de flesta i Sverige träffas. Om vi oftast ses over en öl på en bar eller en kopp kaffe på ett cafe så ses en här oftast hemma hos varandra. Det är inte alls ovanligt att när som helst bli stoppad på gatan for att bli inbjuden på en kopp te eller middag hos en grannfamilj. Flera gånger har jag dessutom fått frågan om jag inte kan sova över alt. flytta in hos en familj om så bara för några dagar. Under mina drygt två månader här i landet har jag förmodligen spenderat fler nätter hos kompisar och kompisars släktingar än jag gjorde under hela min tid i London.

IMG_4267
Dans på gatan är heller inte helt ovanligt.
IMG_4053
Möte med elever fran Janaprabhat Primary School i Muchchok, Gorkha

Sist men inte minst har min syn på mig själv som morgonpigg påverkats av nepalesernas tidiga morgonvanor. Brukar betrakta mig som en morgonmänniska, men när jag vaknar vid 06.00 så är de flesta andra i mitt hus uppe för länge sedan. Jag minns en av mina första helger här i Nepal när sonen i huset där jag bor frågade om jag ville följa med till ett tempel i bergen. Jag svarade såklart ja och frågade vilken tid han planerade att åka. ”På morgonen, vid runt 05:00” blev svaret. Deras morgonvanor får mig ibland att framstå som en sjusovare.

Men visst – jag ska inte sticka under stolen med att det emellanåt också ar jobbigt och svårt. När en saknar människor, mat och sociala sammanhang kan jag starkt ifrågasatta mitt val av livsstil. Hur som så är jag säker på att en i längden blir starkare och lär sig enormt mycket av att utsatta sig för sådant som är obekvämt och som för stunden känns jobbigt. Det är åtminstone vad jag intalar mig när tyngre perioder inträffar, när jag inte förstår ett ord av vad min kollegor pratar om och när jag vill kunna gå runt utomhus utan att få blickar och rop efter mig.

De negativa aspekterna till trots – jag rekommenderar starkt alla som är det minsta intresserade att ta chansen och uppleva nya kontexter och utmana sina egna föreställningar om livet. Och om någon ar intresserad av att följa min resa eller vill få tips på hur en kan bosatta sig utomlands även om en inte är född med en silversked i munnen eller har vunnit på triss – kika gärna in min blogg och kontakta mig.

IMG_4533
Nepal har fantastiskt fin natur.

IMG_3657
På ett bröllop, otroligt vackert

IMG_3421
Huset jag bor i nu för tiden, kom och hälsa på 😉
 

 

Tro inte att jag glömt! 

Att dela bilder från psykologdagen för T1:orna förra veckan. För det kommer ett litet bildregn här från den mysiga, men kalla, dagen. Var med under dagen i Hagaparken och då det var fokus på roliga lekar och saker för att lära känna varandra. Kvällen bestod av sittning, mer lekar, sång, god mat och såklart dans och gissningsvis ett och annat glas vin.

De som var med verkade tycka att det var en bra dag och jag kan bara hålla med. Extra roligt att se på när de kämpade sig igenom såpafotbollen och när lagsångerna övades in. Fin ny psykologklass minsann!


Mamma och systerdygn

Förra julen gav Niko och jag ett presentkort på att mamma skulle få ett dygn med sina favoritdöttrar (hehe) och i torsdags efter mammas jobb kickade vi igång dygnet.

Som en klassiker i familjen Stålhand så startade vi med ett kul och tungt pass på gymmet. Biceps och triceps fick sig en ordentlig genomgång och att mamma inte kunde sträcka ut armarna igår ser jag som ett gott tecken…

Fortsatte med ännu en klassiker. Snacks och Pepsi Max på balkongen.

Ytterligare en klassiker, men nu mer en ”en gång om året klassiker”. Bästa Hermans på söder. En fantastisk vegetarisk buffe och dessutom med studentrabatt för alla oss som pluggar (gå dit nu när det fortfarande är varmt och går sitta ute, så fint!). Traskade sedan hemåt med ett stopp på Icona Pops konsert på Gustav Adolfs Torg. Kulturveckan i Stockholm – bra grej minsann! Gick vidare hem och slocknade strax efter midnatt väldigt mätta och väldigt trötta.

Okej vi fortsätter på spåret med träning. Morgonträning på Friskis Kungsholmen på fredagen och jag får erkänna att jag var duktigt trött när klockan ringde. Ett bröst och magpass senare var jag dock pigg och glad.

Bästa med morgonträning måste ju vara frukosten efter. Nu blev det snarare en brunch men oavsett så satt det så fint! Scones, bröd, knäcke, chiapudding, kvarg, yoghurt, kaffe, te, juice, färsk frukt och annat gott. Älskar frukostmat!

 

Den tidiga (okej inte så tidig ändå..) morgonen tog ut sin rätt. Niko packade med mammas hjälp och jag slocknade i en powernap. Spenderade sedan eftermiddagen med en promenad, fikanade av tryffeltårta och häng innan mamma cyklade hem och syster och jag cyklade till Skanstull för att hoppa och leka lite till på gymmet. Därefter följde ett besök på en konsert på Gustav Adolfs Torg innan mat, popcorn, godis och såklart Gift vid första ögonkastet.

En weekend i Köpenhamn

Älskar att maxa helgerna (och veckodagarna) och hitta på saker även om en jobbar i veckorna. Lite på samma sätt som när en pluggar och kan bryta av plugget med en weekend, något roligt som händer eller liknande över en helg. För att inte bara gå i samma cirklar runt och runt och för att inte längta till semester/sommar/ledighet hela tiden. Blir lite ledsen över att det verkar vara så många som ständigt längtar och väntar. Så otroligt klyschigt men livet är ju alla dagar – såväl lördagar och söndagar men även måndagar och onsdagar.

Helgen som rullade förbi spenderade jag i Köpenhamn tillsammans med Åsa. Vi firade tioårs jubileum med våra så kallade ÅF-brev. I slutet av nian, efter ungefär ett till två år som vänner så bestämde vi att vi varje år skulle skicka ett brev till varandra. Det var det minsta vi skulle göra för att hålla kontakten. Sen att vi nu hörs flera gånger i veckan är såklart ett enormt plus men där och då var ett årligt brev dealen. Nu är det ett brev där vi sammanfattar året som gått men vi insåg i helgen när vi läste brev från 2008, första året, att så inte riktigt var fallet då.

Oavsett hur breven ser ut så tycker jag att det är häftigt att traditionen håller och att relationen faktiska kan vara så bra. Trots att vi bor i olika städer och egentligen bara hade en vardag ihop under ett år. En helg i Köpenhamn blev därför ett skönt sätt att umgås och bara vara. Liksom vardags-vara ihop. Vi har ätit massa god mat, strosat i stan, dinglat med benen vid vattnet, druckit kaffe i botaniska trädgården, shoppat, skrattat och pratat, pratat och pratat. En sån fin och skön helg!

PS: Har du kanske någon som du vill ta kontakt med? Någon som du saknar? Någon som du innan stod nära men nu inte träffar så ofta? Slå en pling, skicka ett sms eller knacka på. DS

Örebrohelg

Det är snart en ny helg – men såklart har vi också en helg bakom oss. En, för mig, magiskt bra helg som jag sett fram emot och längtat efter sedan skolan tog slut. Det var nämligen dags att besöka Örebro. I sig absolut en mysig stad men det var inte staden i sig som gjorde helgen. Innehållet i Örebro i form av Sofie var det som gjorde helgen till något att längta efter. För från att ha setts i skolan, setts på helger, setts på kvällar och sett hennes fötter sticka ut från min loftsäng till att inte ha något av det – ja det blir en kontrast.

I helgen fick vi dock ses igen. Efter jobb, träning och mat gick jag ner till centralen och tog bussen mot Örebro. Tre timmar av musiklyssnande, mellisätande och sovande och snart var jag framme. Möttes av Sofie och av Bubsgodis (VILKEN LYCKA!!) och åkte ut till Mullhyttan. Där mötte Mattias oss med grillning och en magiskt fin och skrattig kväll var på ingång.

Sov som en stock och efter lite dansande i sängen klev vi upp och sprang (!!!) ner till sjön. Min fot klarade av det och ville nästan gråta av lycka. (Just den lyckan höll dock inte i mer än ett halvt dygn då jag på nytt stukade foten i en snabb vändning i en trappa på dansgolvet…) Väl vid sjön yogade och badade vi, galet varmt klockan nio på morgonen. Dagen rullade minst sagt på i aktiviteternas, skrattets och träningens tecken. Vi lekte i utegymmet, gjorde konster, acroyogade, studsade runt i gräset och cyklade en tuff träningsrunda. Sådär magiska timmar när kroppen bara känns sådär strålande bra.

Träningen byttes mot kvällen ut mot bubbel, vin, snacks och fina tjejer. Det blev drinkar, prat och skratt innan en cykeltur till stans uteserveringar. Sommarfeeling till max! Några timmar senare kom dock snedsteget i trappan, en mängd tårar och lite panik i kroppen. Efter det var den så annars dansanta Felicia tvungen att sitta still och köra all in på högläge för foten. Just foten är såklart ett stort minus men ojojoj vilken fin helg i övrigt! God mat, mysigt sällskap, träning, sol och drinkar.  Kan det bli annat än toppklass?!

img_2552
Sommarmat utomhus
img_2545
Plockade jordgubbar i landet
img_2562
Drinkar och bubbel!
img_2567
Och så mycket gott att äta 🙂
img_2570
Skriv en bildtext
img_2540
Hopp, lek och sol!