Gästbloggande Syster i Nepal

Då jag vet att flera studenter – oavsett utbildning och universitet – är intresserade av att jobba, praktisera och studera utomlands så bad jag min syster skriva ett inlägg. Hon har nämligen gjort i princip allt det där och lite till – för i ryggen har hon bland annat en utbytestermin i Singapore, en master från London, en rad projekt, uppdrag och volontärprojekt i världen och i Sverige. I nuläget befinner hon sig i Nepal, varpå ni nedan får läsa om erfarenheter kring. Är ni mer nyfikna eller vill kontakta henne – kika in på hennes blogg, där hittar ni även kontaktuppgifter till henne. 

Det är inte första gången jag bosätter mig utanför Sveriges gränser. Att leva och bo i andra kontexter har snarare varit regel än undantag de senaste åren i mitt liv. För tillfället är Bharatpur i Nepal platsen jag kallar hem. Jag vet att en del tycker att det ar modigt att ensam ge sig iväg till nya platser, men för mig känns det nog mer läskigt att göra det motsatta. Att bygga hus, förbinda sig och bosätta sig en längre tid på en och samma plats känns betydligt mer nervöst än att satta sig på ett flygplan till andra sidan jorden.

IMG_3091
VI möttes på Arlanda, jag på väg till Nepal och Felicia hemkommen från surfresan i Portugal.
Även om det på många sätt kan vara jobbigt och tufft att ensam resa till ett land där en sticker ut från lokalbefolkningen så finns det mycket som jag uppskattar, vilket förmodligen ar en stor anledning till varför jag gång på gång packat väskan för att spendera en längre tid i såväl Ecuador och Kenya som Malaysia och Singapore. Att få uppleva nya traditioner och kulturer, att få träffa människor som jag aldrig annars skulle lärt kanna, att få perspektiv på sitt eget liv och sina egna privilegier är bara några av de fördelar som ett liv utomlands för med sig.

Här i Nepal har jag under de gångna månaderna fått många nya erfarenheter och perspektiv. Redan första veckan förstod jag att mat är extremt viktigt här. Vad som dock verkar vara om möjligt ännu mer viktigt ar att också dela med sig av mat. Köper en chatpat på gatan utanför jobbet så är det en självklarhet att ta fram mer än en sked så att kollegorna också kan äta. Lagar en mycket mat så delar en ofta med sig till grannarna i huset. Kollegorna tyckte med andra ord att det var mycket märkligt att jag knappt vet namnen på mina grannar i Stockholm. Att dela med sig av maten är har nästan lika självklart som att äta själv.

IMG_4245En annan upptäckt som snabbt slog mig var deras sätt att umgås, vilket skiljer sig från hur de flesta i Sverige träffas. Om vi oftast ses over en öl på en bar eller en kopp kaffe på ett cafe så ses en här oftast hemma hos varandra. Det är inte alls ovanligt att när som helst bli stoppad på gatan for att bli inbjuden på en kopp te eller middag hos en grannfamilj. Flera gånger har jag dessutom fått frågan om jag inte kan sova över alt. flytta in hos en familj om så bara för några dagar. Under mina drygt två månader här i landet har jag förmodligen spenderat fler nätter hos kompisar och kompisars släktingar än jag gjorde under hela min tid i London.

IMG_4267
Dans på gatan är heller inte helt ovanligt.
IMG_4053
Möte med elever fran Janaprabhat Primary School i Muchchok, Gorkha

Sist men inte minst har min syn på mig själv som morgonpigg påverkats av nepalesernas tidiga morgonvanor. Brukar betrakta mig som en morgonmänniska, men när jag vaknar vid 06.00 så är de flesta andra i mitt hus uppe för länge sedan. Jag minns en av mina första helger här i Nepal när sonen i huset där jag bor frågade om jag ville följa med till ett tempel i bergen. Jag svarade såklart ja och frågade vilken tid han planerade att åka. ”På morgonen, vid runt 05:00” blev svaret. Deras morgonvanor får mig ibland att framstå som en sjusovare.

Men visst – jag ska inte sticka under stolen med att det emellanåt också ar jobbigt och svårt. När en saknar människor, mat och sociala sammanhang kan jag starkt ifrågasatta mitt val av livsstil. Hur som så är jag säker på att en i längden blir starkare och lär sig enormt mycket av att utsatta sig för sådant som är obekvämt och som för stunden känns jobbigt. Det är åtminstone vad jag intalar mig när tyngre perioder inträffar, när jag inte förstår ett ord av vad min kollegor pratar om och när jag vill kunna gå runt utomhus utan att få blickar och rop efter mig.

De negativa aspekterna till trots – jag rekommenderar starkt alla som är det minsta intresserade att ta chansen och uppleva nya kontexter och utmana sina egna föreställningar om livet. Och om någon ar intresserad av att följa min resa eller vill få tips på hur en kan bosatta sig utomlands även om en inte är född med en silversked i munnen eller har vunnit på triss – kika gärna in min blogg och kontakta mig.

IMG_4533
Nepal har fantastiskt fin natur.

IMG_3657
På ett bröllop, otroligt vackert

IMG_3421
Huset jag bor i nu för tiden, kom och hälsa på 😉
 

 

Annonser

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤

 

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Moment två på Differentiell Psykologi

Efter moment ett som var fyllt av reliabilitet, validitet och uppbyggnad av ett test så känns det FANTASTISKT att starta moment två med fokus på olikheter på en rad olika sätt. I veckan kommer vi få föreläsningar om bland annat intelligens, personlighet, mindset, self-esteem, samhörighet, social tillhörighet och inre motivation. Väldigt spännande tycker jag. Momentet kommer sedan att avslutas med en forskningskonferens där vi får presentera en artikel inom området. Självklart kommer ni få följa med på vägen dit och se en glimt av konferensen.

Det känns extremt kul att känna sig taggad på att sitta i föreläsningssalen igen. Ska erkänna att även om förra momentet var lärorikt så tyckte jag att det var tungt. Nu är jag mer med på banan på vad vi läser och varför vi läser det och den känslan är just nu oslagbar. En får dock lära sig det där. Att vissa delar av kurserna får ens enda fokus vara att hålla huvudet över vattenytan och kämpa på så gott det går för att klara av det och få det överstökat – medan vissa delar får en att verkligen vilja läsa mer. Tur att alla är olika och uppskattar olika delar olika mycket.

Så en ny vecka på ingång. Jag är peppad. Haft en skön uppladdning både i slutet av veckan och i helgen. Har brunchat med bubbelbrudarna, haft lycka till på första tentan fika för T1orna, jobbat på Skrotet, haft event på Drottninggatan tillsammans med en nyöppning av en butik, mycket prat med syster i Nepal, fika med fina människor, tid i soffan och kramar från mamma.

IMG_2461IMG_2457IMG_2459

Mina två grundprinciper inom hälsa

Har skrivit det innan men det är definitivt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och igen. För jag tänker aldrig sluta skriva eller prata om det faktum att a) Hälsa inte ska kopplas ihop med en viss kroppstyp och b) Mat och träning aldrig ska vara något som är sammankopplat till ångest. Kan orimligt ofta frustreras av detta. För jag ser det överallt. Löpsedlar, folks kommentarer, tv-program, reklam – listan kan göras lång. Vad menar jag då mer konkret med dessa faktum?

A) Hälsa ska inte kopplas ihop med en viss kroppstyp
Vissa personer har fått för sig att hälsa ”ser ut på ett visst sätt” och att en ska ha ett visst BMI (Body Mass Index) för att vara hälsosam. Jag skulle säga att det mer eller mindre är helt fel. Absolut, det är en hälsorisk att vara gravt överviktig men en större person kan var betydligt mer hälsosam än en mindre person. Allt syns inte utanpå, det måste vi ha i åtanke. Stress, dåliga sömnvanor och kanske psykiska problem – det syns inte lika lätt men ni tror inte det är liiiite farligare än fem kilo ”för mycket” på kroppen? Ändå är det allt för ofta att fokus (och skuld) läggs på personer som inte har en viss typ av kropp.

Varför har det fått så stor kraft då? Personligen tror jag att det är för att det går att göra extremt stor business på detta. Företag, PT:s, gym och affärer kan sälja genom att spä på folks rädsla för att vara överviktiga. Bara slå upp en hälsotidning och se ett reportage om att vi ska bli lyckliga genom att tappa fem kilo, att vi ska lyckas med en viktnedgång eller att vi ska komma i storlek 38 igen. Bara sök efter PT:s och se hur många som använder före och efterbilder som fokus. Bara gå in i en affär och se att de har utbud för en viss typ av kropp. Det går göra business på folks vilja om att ”passa in”.

Så har vi det här med att vara vältränad. För mig är det inte alls hur du ser ut utan snarare hur du känner dig och hur du mår. Hur känner du dig när du vaknar? Skrattar du under en dag? Orkar du det du vill under dagen? Är din kropp stark nog för att vara igång en hel dag? Är du glad? Kan du sova gott om natten? För hallå, när plockades insidan bort i spektrat hälsa? Varför ska fokus vara på en våg, en bild eller någon strävan bort från sig själv? Det är viktigt att röra på sig, det skriver jag under alla dagar i veckan, men vilket fokus vill vi ha för att få folk att vilja träna? Vilket fokus ska vi ha på hur en är som vältränad? Som jag skrivit innan så är exempelvis styrka för mig så mycket mer än att kunna lyfta tungt.

B) Mat och träning ska aldrig vara något som är sammankopplat till ångest
När jag var på väg in i en allvarlig ätstörning så fick jag en hel del kommentarer i stil med att ”du äter så nyttigt, jag hade aldrig haft motivation till det” och ”vad duktig du är som tränar, jag är för lat”. För mig blir det därför en krock idag av att det till höger och vänster slängs med dessa uttryck. För mig är en inte ”duktig” av att varken hoppa över socker eller att träna sju gånger i veckan. När handlade mat och träning om att vara duktig och bevisa något för någon? När tappade vi greppet om att vi tränar för att må bra, svettas mycket ibland, lite ibland och framför allt att ha kul? När tappade vi greppet om att vi äter för att bli mätta, för att det är gott och för att vi ska orka med det vi vill? Mat är mat. Träning är träning. Punkt.

Så när det börjar pratas om att ”en har slarvat i helgen”, att ”en har unnat sig lite för mycket” (för övrigt ett sjuk uttryck, unna sig?!), att ”en inte tränade igår” eller förklaringar till att det är okej att äta den där bullen som en håller i handen. Då blir jag frustrerad. Visst om du känner att du hade velat få in ett till träningspass eller inte hade behövt äta tre bullar. Jag saknar träning och att svettas om jag inte gör det på någon dag och jag kanske inte älskar att må illa av att ha ätit allt för många tokgoda bullar – men måste inte kommentera det till höger och vänster. Ska du sprida en negativ känsla av mat och träning i form av skuld och skam så ställ dig i ett hörn där inget hör. Ät bullen och njut. Välj vila och se det som återhämtning. Mat och träning är inte på liv och död, okej?

Så får du ångest av att inte träna? Ta det på allvar! Träna inte! Får du ångest av att äta något ditt huvud har benämnt som onyttigt? Ta det på allvar! Ät av det! Gå emot din ångest och inse att den verkligen bara är ett spöke som är fiktivt. Märker du att du har fix idéer om kropp, mat, träning eller liknande – jobba bort det och inte mot det. För din skull, jag lovar.

Så kanske är bubbel, glass och popcorn hälsa? I min värld är det just det. Att inte vara så jäkla brydd utan köra på, känna efter och leva. För vet ni? Träning och mat är inte raketforskning. Det är inte att trycka kosttillskott, optimera träningen på sekunder eller att väga mat. Det är så mycket enklare än så om vi har sunt förnuft och lyssnar in kroppen. Känner mig i nuläget mer hälsosam än någonsin och har aldrig ätit så mycket popcorn och ätit så lite kosttillskott. Kanske tycker en del att det är lätt för mig att säga som ”passar in i normen” och som älskar att träna. Men just därför tycker jag att det är så viktigt att jag också lyfter det. Att när mat och träning för mig var på liv och död och styrdes av ständig ångest var jag mer död än levande. Ju längre bort från det jag kommer – desto mer liv finns det i mig.

Så vad vill jag säga med detta? Jag vill få varenda människa att inse att livet är på tok för kort för att lämna nedvärderande kommentarer om sin kropp. Livet är också för kort för att hoppa över bullen du är så sugen på. Livet är dessutom för kort för att fördomar och föreställningar om människor ska påverka dig och ditt sätt att se och behandla andra. Sist men inte minst är livet också för kort för att inte ta hand om sig genom lagom dos av träning och en balanserad kost. För träning ÄR bra. Mat ÄR bra. 

IMG_1901
Ta hand om kroppen så du kan hoppa och leka på en strand!

 

 

 

Mamma och systerdygn

Förra julen gav Niko och jag ett presentkort på att mamma skulle få ett dygn med sina favoritdöttrar (hehe) och i torsdags efter mammas jobb kickade vi igång dygnet.

Som en klassiker i familjen Stålhand så startade vi med ett kul och tungt pass på gymmet. Biceps och triceps fick sig en ordentlig genomgång och att mamma inte kunde sträcka ut armarna igår ser jag som ett gott tecken…

Fortsatte med ännu en klassiker. Snacks och Pepsi Max på balkongen.

Ytterligare en klassiker, men nu mer en ”en gång om året klassiker”. Bästa Hermans på söder. En fantastisk vegetarisk buffe och dessutom med studentrabatt för alla oss som pluggar (gå dit nu när det fortfarande är varmt och går sitta ute, så fint!). Traskade sedan hemåt med ett stopp på Icona Pops konsert på Gustav Adolfs Torg. Kulturveckan i Stockholm – bra grej minsann! Gick vidare hem och slocknade strax efter midnatt väldigt mätta och väldigt trötta.

Okej vi fortsätter på spåret med träning. Morgonträning på Friskis Kungsholmen på fredagen och jag får erkänna att jag var duktigt trött när klockan ringde. Ett bröst och magpass senare var jag dock pigg och glad.

Bästa med morgonträning måste ju vara frukosten efter. Nu blev det snarare en brunch men oavsett så satt det så fint! Scones, bröd, knäcke, chiapudding, kvarg, yoghurt, kaffe, te, juice, färsk frukt och annat gott. Älskar frukostmat!

 

Den tidiga (okej inte så tidig ändå..) morgonen tog ut sin rätt. Niko packade med mammas hjälp och jag slocknade i en powernap. Spenderade sedan eftermiddagen med en promenad, fikanade av tryffeltårta och häng innan mamma cyklade hem och syster och jag cyklade till Skanstull för att hoppa och leka lite till på gymmet. Därefter följde ett besök på en konsert på Gustav Adolfs Torg innan mat, popcorn, godis och såklart Gift vid första ögonkastet.

CSN – hur räcker det?

Har tidigare varit inne och nosat på ämnet, men det är ett (ständigt) aktuellt ämne och speciellt för en ny student. Kanske går du från att ha bott hemma och inte behövt lägga multum på hyra, kanske går du från en fast inkomst eller kanske har du hängt i Asien och levt på ris och nudlar för några kronor. Oavsett så blir det lätt en kontrast till att sätta sig i skolbänken igen. Av flera anledningar. En av dessa anledningarna kan vara just inkomsten. Är du van vid att inte riktigt behöva tänka på det så kan det bli en omställning. Absolut inte nödvändigtvis men möjligtvis och i flera fall gissar jag att det är så.

Det är nog just omställningen som blir det kluriga, för med lite smarthet och ändrade vanor så brukar de flesta kunna leva på ett bra sätt som studenter. (OBS: SORRY NI SOM SITTER OCH ÄR TVUNGNA ATT BETALA MASSOR PÅ BOSTAD, JAG VET ATT DET KAN SLUKA PENGAR!). Som student får du allt som oftast 2848 kronor i månaden i bidrag, vilket är väldigt lyxigt tycker jag. Utöver det kan en ta ett förmånligt lån på 7168 kronor i månaden. Så nej, rik kanske du inte blir – men min uppfattning är att de flesta går runt. Som sagt är det dock väldigt avgörande med bostadssitsen och hur mycket som varje månad försvinner där. Dessutom spelar såklart andra omständigheter in – jul, födelsedagar, mycket studentfester, studielitteratur och liknande. 

Så några handfasta tips för dig som vill spara eller känner att pengarna sticker iväg alldeles för mycket:

  • Bostad. Det är inte enkelt att få bostad över huvud taget – men kanske finns det andra möjligheter att se över ändå? Dela med någon, bo lite längre bort eller liknande? Kolla möjligheterna och avgör vad som blir mest värt för dig. Som sagt förstår jag om en vill stanna om en till slut fått en bostad, men håll dörrar öppna och se vad som händer. 
  • Matlådor. Istället för att köpa lunch och middag ute – gör matlådor. Själv är jag otroligt lat och inte superintresserad av att lag mat, men för mig är det guld att ha bönor, vegetariska biffar och grytor i frysen. Sen är det enkelt att komplettera med kolhydrater och grönsaker kvällen innan. 
  • Jobb. Kan du kanske jobba lite extra? Någon helg eller kväll? Både för en extra inkomst skull men också för erfarenheten och vikten av att helt släppa plugget och fokusera på något helt annat.
  • Second hand. Detta blir ett tips både för plånbok och miljö, för vi lever i ett sjukt överkonsumerande samhälle. Att handla second hand blir därför ett tips både för dig personligen och för världen i stort. Ganska mycket winwin va? I Stockholm finns flera bra second hand ställen men det som kanske krävs lite extra är tålamod och tid. Ta en dag och leta, hittar du guldkorn är de ofta unika och skriker inte storföretag. 
  • Sluta impulshandla. Det är så lätt att gå förbi något och känna att en bara måste köpa den där saken. Tillåt mig att avslöja en sak – men det är troligen PRECIS vad butiken vill att du ska känna (surprise!!). Absolut – ibland kanske en behöver just det en ser (toapapper om det är slut liksom – go for it!) men i många fall kanske det tåls att tänka efter och i alla fall avvakta en dag eller två. Göra köpet speciellt. Åter igen bor vi i ett samhälle som generellt är överkonsumerat och vi är vana vid att handla till höger och vänster. Så även jag. Våga dock backa ett steg, avvakta och se känslan dagen efter.
  • Skriv inköpningslistor. Hänger ihop med punkten ovan, men lite mer fokus på när du ska handla i mataffären (och speciellt när du är hungrig…). Hur många gånger ska en inte bara köpa mjölk och kommer ut med två kassar med mat? Ha en översikt på vad som finns hemma och vad du behöver, så slipper du dels inse att du har fem packet tacobröd och dels slipper du handla med magen och istället med hjärnan.
  • Unna dig vid rätt tillfällen. Ibland är det magiskt att klicka hem något plagg, en parfym eller någon pryl. Eller att boka en resa, gå ut och käka lyxmiddag, dricka vackra drinkar eller beställa hämtmat. GÖR DET! För (varning för klyscha) livet är här och nu också. Inte sen eller nästa månad. Utan nu. Så kör på. Gör det dock och njut istället för att göra det slentrianmässigt. 
  • Unna dig på olika sätt. Kanske kan du känna känslan av lyx utan att handla något? Gå på något event, häng med vänner, laga mat ihop, hitta fina platser eller gör något du mår bra av. 

Okej, kanske låter tipsen sjukt stela och tråkiga – men ni kommer bli rika som troll! Nej okej, inte ens det. Däremot kommer ni kunna lägga pengarna på det ni verkligen vill. Njuta extra av det.