Tentabubbla

Har traskat in i en tentabubbla (kombinerad med en till förkylning – VARFÖR SÅ NÄRA INPÅ OPERATIONEN OCH SJUKSKRIVNINGEN?! Längtar lite maniskt mycket efter att vara hundra). Men. Tillbaka till tentabubblan. Det går minsann framåt. Har suttit med Greta och Sandra i veckan och tragglat, gått igenom, funderat och druckit kaffe. Nu är det sannerligen inne på sista rycket. På fredag 9-13 skriver vi och sen är det välbehövlig helg och snart än mer välbehövlig julledighet. 

Är en spännande och begriplig kurs vilket såklart underlättar pluggandet. Dock längtar jag väldigt mycket tills sista punkten är satt på fredagens tenta. Så en sista dag med plugg innan det är dags. Och läget? Ja det känns stabilt. Känner ändå lugn inför det hela vilket är skönt. 

Trots att jag längtar tills själva tentan är skriven så gillar jag tentapluggande. En kan sitta i mjukisar, hänga (eller ja, plugga men hjälpas åt) med fina vänner och planera upp det hela själv. Hela veckan har känts som bra, effektiva dagar av plugg och det tar jag med mig in på fredag. Att jag har gjort vad jag kunnat. Lagt ner tiden som jag anser ska räcka. Legat i fas (om en nu någonsin är i fas i plugget, men någorlunda😅). Hängt med genom hela kursen. 

Så. Fredag. Jag är redo. En liten torsdag mellan bara. Eller inte så bara. För Rasmus kommer hem från Asien. Ska se ett luciatåg. Det är en dag närmare Niko kommer hem. Ska boka in en kul grej inför nästa vecka. Håller morgonklass med fint gäng på Skrotet. 

Hur det kan se ut mitt i plugget 😉
En lugn promenad med förkylningen, fina Stockholm!

Annonser

Ett brev till mig själv från mig själv 

För någon månad sen fick jag ett sms från min pappa. ”Det har kommit ett brev till dig på posten som ser ut att vara skickat av dig”. Efter en bild på brevet såg jag att det verkligen var ett brev som jag själv skrivit adressen på. Kom efter ett tag på vad det kunde vara – och mycket riktigt. 

När pappa kom upp för några veckor sedan fick jag brevet. Jag öppnade det och i det stod det fjorton punkter. Punkter som jag själv skrivit. Punkter jag ville ha uppnått. 

Brevet skrev jag för ungefär två och ett halvt år sedan på en utbildningsdag för ett jobb. Tanken var att vi skulle skriva en lista på punkter vi inom ett år ville ha uppfyllda.  Punkterna skulle inte vara i önskar, dröm eller vill form utan som att det faktiskt hade inträffat. Det sägs nämligen att vi då lättare får det att inträffa. Om mina hade inträffat? Får kanske säga att det är på gott och ont att det dröjde två och ett halvt år istället för ett innan jag fick brevet. Vissa punkter är inte alls längre väsentliga för mig men andra har jag uppfyllt mer nära i tid. 

Men det jag ville komma till var inte om eller hur många mål som uppnåtts utan själva idén. Tycker det är en kul grej att göra både för att drömma men också för att återkoppla med sig själv. Jag ska definitivt skriva ett brev till mig själv som jag ska öppna när jag har min examen i handen. För att inse hur mycket det kommer hända på dessa åren och för att sätta drömmar.  

Nästa sista tentan innan jul

Decemberstarten har rullat förbi. Jag har fyllt 25 år. Julen är på ingång. Det betyder att det börjar dra ihop sig mot något slags jullov. Nu är det ju inte riktigt som när en var yngre och verkligen var ledig i ett antal veckor – men en får helt enkelt skapa sig ett jullov. Plugga smart innan och smart efter jul. Nu var det dock inte det jag tänkte skriva om – utan att det idag var dags för näst sista examineringen innan jul. Det var en muntlig tenta av det arbetet vi gjort i våra forskningsgrupper.

I grupper om 5-10 personer skulle varje person redovisa om sin forskningsfördjupning. I mitt fall berättade jag om Tidig upptäckt av autism och utgick ifrån arbetet som jag och min forskningsgrupp gjort. I det arbetet hade vi fyra vetenskapliga artiklar och tre populärvetenskapliga texter som vi jobbade och diskuterade kring. Ett arbete som i början kändes övermäktigt och spretigt men som när vi väl hade börjat kändes spännande och kul.

Tack vare dessa examinationerna så får en mycket information av alla andra forskningsgrupper såväl som fördjupning i sin egen. Så under tre timmar av redovisningar i den lilla gruppen fick jag inte bara redovisa och svara på frågor utan också lyssna på andra spännande ämnen. Det jag slås av, gång på gång, är dock hur mycket en kan vrida på såväl vetenskapliga artiklar som populärvetenskapliga texter. Vill en ha resultat åt ett visst håll – ja då går det rätt bra ofta att fixa det. Så kritiskt förhållningssätt är bra inte bara när en läser Expressen (då är det ett tokmåste för övrigt!) men också vid artiklar som är publicerade. Så efter tre timmar av redovisningar och funderingar i det lilla rummet var syret lågt och huvudet rätt bra segt. Lite plugg innan handledningsmöte för min roll som Storasyster på Tjejzonen fick avsluta onsdagen.

 

Sjukstuga och födelsedag

I torsdags började jag känna mig krasslig och innan jag visste ordet av så låg jag tokdäckad i feber och bihåleinflammation. Ledsen och arg låg jag sedan nerbäddad fram till söndag. Egentligen ledsen och arg i onödan. Liksom om en ser till det långa loppet och hela livet – för vem bryr sig? Men ledsen och arg för att jag 1. Är trött på att vara sängliggandes 2. Är trött på att inte ha energi 3. Är trött på att inte känna igen mig själv 4. Är trött på att halka efter. Efter lite tanke så släpper alltid det arga – det är bara att ta. Men det ledsna biter i lite längre, påverkar lite mer. 

Har skrivit en lista med pepp och positiva saker jag normalt tänker. För att läsa när jag ligger sjuk och nere. Det hjälper mig faktiskt. Annars fastnar jag lätt i en negativ spiral, även om livet är för kort för att tjura över några dagar vilandes, sovandes och isolerad. 

På tal om pepp hade jag igår typ världens peppigaste dag. Fyllde 25 år och fick en så fin dag! Får nypa mig i armen. Mamma väckte mig på morgonen med paket och frukost. Sen sov jag några timmar och vaknade lagom tills Sofie kom på lunch. Åkte till skolan och spenderade några timmar där innan tjejgänget tog med mig på en överraskning. En överraskning bestående av magiska Hermans! Älskar det stället! ♥️ God mat, mysig miljö och så fina vänner! Sen åkte vi till mig, hade det mysigt och åt glass och choklad. Utöver det samtal, meddelande, överraskningar att följa (syrran har skapat en blogg där en ledtråd per dag angående present kommer publiceras fram till jul!) och kort i brevlådan. Världsklass! 


Så nu med den peppen och efter sjukdagar och missade pluggdagar är det bara att sätta fart med plugg. Sista tentan innan jul är nästa vecka och imorgon är den näst sista tentan på ingång. Bra struktur, en sak i taget och nöta på. Så mot julen – nu kör vi! 

Vad matar du dig själv med?

Vet du? Vikten av vad du ser i ditt flöde är större än du tror. Så var noga med vad du följer och varför du gör det. Oavsett om det gäller Instagram, Facebook eller bloggar. Själv har jag slaviskt följt fitnesskonton som enbart lyfter yttre attribut, visar upp en (för mig idag) sjukt fyrkantig och tråkig livsstil, visar upp osunda beteenden och får det att verka ”duktigt”. Livsstilar som jag vet så många kollar på, avundas och drömmer om. För det ser ju sådär perfekt ut. Så bara jag kommer dit så blir allt bra. Idag spyr jag på det.  

Men jag vet hur lätt det är att hamna i det där. Oavsett om det är perfekta kroppar, perfekta hem eller glassiga resor som visas upp. Så! För min del idag tycker jag att det är sjukt viktigt att följa människor som 1. Bryter normen. 2. Bryter tystnaden. 3. Är ärliga och mänskliga. 4. Lyfter frågor som jag tycker är viktiga. 

Varför? För att världen består av mer än ett trångsynt flöde. För att alla är olika. För att påverkan som inspirerar på ett ångestfyllt sätt inte är inspiration. För att en yta inte säger någonting. Jag vet. Alla är olika. Vill motiveras och inspireras på olika sätt. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det för mig har varit osunt att följa vissa konton. Hur populära de än varit, hur många som än följt de, hur många gånger jag själv sagt att det är bra inspiration – så vet jag annorlunda idag.

Tycker dock att flöden kan vara extremt givande och bra. Men det är du som måste skapa det på så sätt. Välj vad du ser, välj vilka du följer. Jag har lite supertips på personer som jag älskar att följa just nu:

Sara Dahlström. Hennes konto är dröm! Hennes blogg är dröm! Hon ger mig definitivt hopp om hur vi skulle kunna tänka om våra kroppar.

Stina Wolter. Stina sprider såväl kärlek och värme, som kunskap och klokhet. Bjuder på sig själv och säger saker som får mig att tänka till. 

Tänkvärt. Synliggör olika former av förtryck. Bra, tydliga, tänkvärda inlägg.

Jessica Hallbäck. Nyupptäckt för mig pga såg en grym poster i tunnelbanan ”Feminism? Nä jag föredrar jämställdhet. Vatten? Nä jag föredrar H2O.” Klockrena texter och bilder.

Nina Rung. Ascoola Nina, kriminolog och jobbar med att förebygga sexuella övergrepp och våld i nära relationer. 

Linnea Claeson. Färgstarka, starka Linnea! Hon kämpar för jämlikhet, medmänsklighet och synliggör sexuella trakasserier.

Celestebarber. Ett väldigt roligt konto som gör kopior på kändisbilder. Känslan blir kändis vs vanlig människa. Ja, kolla in så förstår ni! 

Ulrikke Falch. SkamVilde som är både ärlig och visar upp högt och lågt. Rolig men också med ett djup och baktanke. 

Elin Lucassi. Serier som är spot on på så många sätt!

Ida Östensson. En kämpe för jämlikhet. Grundare av såväl makeequal och fattanu – så hon vet vad hon snackar om. 

Andra bra, nyttiga konton enligt mig är: kvinnatillkvinna, apansattigranen, kobranhuggertill, hejhejvardag, feministpastorn, nodietanymore, beyoncebjorck, ladydahmers, diannebondyyoga, psykofobi, funkofobi, muslimskkvinna, makthavarna och säkert en hel rad till. 

Mitten av utvecklingspsykologin

Börjar beta av uppgifterna som ligger parallellt med tentaplugget och föreläsningarna. Har haft genusseminarium och diskussionsklubb. Bra och givande delar båda två, men ändå lite skönt att bocka av. Nu är det fokus på föreläsningar och forskningsfördjupning fram till december. (Hur sjukt att det är december så snart förresten?) Tempot känns behagligt och det vi lär oss känns greppbart och spännande. 

På tal om att tempot känns bra och inte övermäktigt så kommer jag åter igen in på det där med att nöja sig och inte pressa gränserna till max. Dagligen befinner jag mig i en miljö där kalendrar är fulla och tiden dyrbar. Därför är det, för mig och säkert många andra, så extremt viktigt att kunna ha luckor en helt vanlig dag. Som idag. Jag somnade sent igår och hade ändå tänkt gå upp tidigt – kunde ju träna, plugga, läsa, pyssla, blogga, diska eller lite vad som. När klockan ringde la jag mig istället på soffan, sov två timmar till, åt långfrukost, kollade Nyhetsmorgon och bara var. Till en början panik i kroppen – men sen en stor klapp på axeln. Så. Jäkla. Rätt. 

Och jag vet. Det är ingen stor sak. Att ta en förmiddag off. Egentligen är det verkligen ingen grej. Men hur litet det än tycks vara så blir det för mig en övning i att bara vara. En påminnelse om att livet är mer än att göra listor och produktiva minuter. För livet är ingen tävling. Ingen kamp mot klockan. Många pusselbitar är viktiga – men ibland får en välja vart energin ska gå och vart energin ska hämtas in. 

Så idag när jag haft min lugna förmiddag var det dags att gå till skolan och hålla i event för Klimatföreningen. Bjöd på godis, samlade in information angående hur återvinningen uppfattas på skolan, informerade om nästa event (PYSSELEVENT!!) och gav råd inför att tänka till innan Black friday drar igång. Tyvärr ganska folktomt i skolan (men sök upp KF – Klimatföreningen på Karolinska institutet på Facebook och gilla oss!!) men fick härliga timmar efter eventet med snack och mys med fina vänner. Också en så extremt viktig pusselbit. 

Sneak peek…

…på tidningen Studera på KI. Hade en väldigt rolig fotografering hos Anders och Mia för ett antal veckor sen och fick precis hem resultatet. Så kul! Snart kan alla nya studenter klicka hem den nya tidningen eller läsa den på nätet. Än så länge får ni hålla till godo med det fina omslaget 😉