När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️

Annonser

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤

 

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Moment två på differentiell psykologi

Veckan har bestått att jobba med ett eget projekt kring en vald artikel. Två och två har vi analyserat en studie, skrivit en sammanfattning, förberett en redovisning och jämfört med annan litteratur vi fått del av under momentet. Imorgon ska det hela redovisas på en liten Forskningskonferens på Karolinska Institutet. Ämnet Sofie och jag har skrivit om handlar om hur personlighetsdrag förändras under ett livsspann. Något som varit både spännande och roligt. Det är alltid lite extra kul när en själv får välja område att läsa in sig på. 

Kort har vi beskrivit artikeln såhär: Målet med studien var att studera stabilitet och förändring i personlighetsdrag genom livsspannet. Denna studies resultat jämfördes med tidigare resultat från liknande studier, för att se hur väl dessa stämmer överens. Flera tidigare studier har visat att stabilitet i personlighet ökar med åldern. Det finns dock en debatt och därmed olika teorier om i vilken ålder personligheten anses vara mest stabil. Problematik har också visats i att det finns få studier som har deltagare som är över 70 år och därför är det svårt att dra slutsatser om förändring i personlighetsdrag i slutet av livet. Denna studie vill alltså fortsätta undersöka redan tidigare upptäckter och även komplettera där det finns luckor.

Studien som genomfördes var en longitudinell studie, med en första undersökning år 2005 och en andra undersökning år 2009. För att genomföra denna studie deltog ett stort urval av personer, under första undersökningen deltog 20 434 personer (52% kvinnor) och under andra undersökningen deltog 14 110 personer från första undersökningen samt 6 324 nya personer. Detta för att uppfylla samma antal deltagare vid första och andra mätningen. Testet som användes för att mäta personlighetsdrag är taget från The Big Five Theory, även kallat femfaktorteorin. Testet består av följande fem dimensioner: öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Tre item användes på varje dimension, således valdes ett urval av femton item för att få testet såväl mätbart som enkelt för deltagaren.

I studien framkom såväl bekräftande uppgifter kring tidigare studier som nya påfund. Det mest utmärkande för denna studie var dess bidrag till förståelse för hur äldre förändrar sig personlighetsmässigt. Dessutom ger studien en komplett bild av personlighetsdrag i flera åldersgrupper där vi i öppenhet ser en minskning med åldern medan vi i vänlighet ser en ökning med åldern. Samvetsgrannhet däremot visar ett kurvlinjärt mönster.

På flera sätt är studien såväl relevant som bidragande till befintlig forskning. Dock finns det flera aspekter att ha i åtanke vid framtida studier. En problematik att ha med i beräkningen är antal item på testet och avvägningen som måste göras där, en annan är att de äldre i studien inte är ett representativt urval för generationen då de som väljer att delta tenderar att vara piggare än de som faller bort. I framtiden kommer andra resultat kunna ge en ännu klarare bild av förändring i personlighetsdrag då studier med fler uppföljningar genomförs, då denna studie endast innehåller en uppföljning.

Ganska spännande, visst? Slutklämmen på momentet är nu alltså att öva in ett föredrag om studien samt att imorgon presentera. Klockan 9.40 går vi på scen och har tio minuter på oss för att beskriva och svara på frågor. Imorgon klockan 17.00 är vi förhoppningsvis klara med moment två och är redo att ta helg. En helg med lite jobb, träning, besök från mormor och morfar, vin, besök på chokadmässa och häng med Rasmus. Bra helg!

Prestation – skola, jobb, socialt

Såg precis en video om utbrändhet och konstaterade en rad saker. Fick en del tankeställare och inser att jag absolut kan bli bättre på att säga nej till saker och ting ibland. Det blir lätt väl mycket när en vill ge 110% inom både skola, jobb, vänner, familj, socialt arbete och fix hemma. Så varför hamnar så många där? Jag tror att det kan påverka att det är accepterat (och ibland ses som positivt) att göra tusen saker samtidigt. och att det är accepterat (och även här ibland ses som positivt) att plugga sent såväl som tidigt, att jobba sent såväl som tidigt och att vara tillgänglig dygnet runt.

I min värld handlar det hela om att jag tycker att så mycket saker är extremt kul! Nu är jag inte alls i en sits där jag känner att jag inte har kontroll – men jag vet också att jag behöver vara medveten om att jag lätt säger ja och vill ge 110% åt många olika håll. För jag kan tänka mig att det är lätt hänt att bara låta saker rulla för att allt är kul och sen pang så står en där med skägget i brevlådan.

Så det gäller att hitta en balans. Jag älskar att jobba samtidigt som jag pluggar. Först och främst för jag jobbar på mysigaste Skrotis-gymmet men också för att få hålla kvar i träningsbranschen som jag började i för ett antal år sedan. Såklart är det också fint med en extra inkomst och att bryta plugghjärnan med något helt annat. Jag älskar också att vara volontär på Tjejzonen. För jag vill ge något till någon annan som faktiskt gör skillnad. Kanske får det en tjej att få hjälp med psykisk ohälsa? Det har jag absolut tid att lägga några timmar i månaden på. Dessutom så älskar jag mina vänner och min familj. Blir varm i hjärtat av tanken på hur många fina människor jag har omkring mig och skulle gärna vilja spendera varje minut med alla jag håller kär. Så många jag vill träffa så mycket mer. Och hallå – jag tokälskar att skratta, ha kul, festa, gå på event, resa på weekends och liknande. Ja, vem gör inte det kanske? Men ojoj, jag är lite för mycket av en JAJAJAJA sägare till vissa saker ibland. Vänder och vrider för att hinna. (Något som absolut inte brukar sluta på ett bra sätt.) Hur eller hur – dygnet har bara 24 timmar så det blir liksom ohållbart att köra på för hårt med allt. Det går inte bara att lägga på och lägga på utan att plocka bort något. Det behöver jag bli bättre på.

För oavsett om jag gör massor av saker på grund av att jag älskar det och inte för att det är ett tråkigt måste – så kan det bli för mycket. Och även om det inte känns jobbigt så kanske det är viktigt att i alla fall se över ens vila och återhämtning för att se om den finns i vardagen. Vissa personer trivs och funkar som bäst med många bollar i luften och andra inte alls. Det går inte dra alla över en kam helt enkelt.

För min del så kör jag på en del tumregler (precis som i statistiken vi just läst i skolan). kanske behöver du också lite regler för att få en balans mellan skola och annat? Skolan är det primära men för mig vill jag inte att skolan vara mig. Det är en stor del men inte allt, allt. Mitt bästa tips till alla är att testa sig fram. Vad funkar för mig? Vill jag ens jobba? Vill jag ha en dag mitt i veckan ledig och plugga en lördag? Passar det att gå på föreläsningar eller vill jag läsa själv? Pluggar jag bäst på morgon eller kväll? När sover jag bäst? Ni fattar. Massor med frågor en kan ställa sig.

Och kom ihåg. Ta hand om er längst vägen. 

thumb_IMG_0656_1024
När vi mös med hunden i kvarnen på Västkusten i somras 

Bockat av tenta -> nya tag framåt

Första tentan på terminen klarades av i fredags och det känns väldigt bra. Tentan var förhållandevis enkel och känslan efter var att det gick bra. Igår började vi på moment två i Differentiell Psykologi och vi har visserligen bara startat med en introduktion men än så länge känns det fint. Det känns som vi har spännande föreläsningar, podcasts och diskussioner framför oss. Dock ska jag erkänna att jag igår morse inte var toktaggad på att sätta tänderna i nya artiklar, ny information och nya inlämningar. Efter förra veckan med mycket plugg och efter kontrasten från sommar till att komma tillbaka till skolan igen så kände jag att jag skulle behövt semester. En vecka minst. Efter helgen känns det dock bättre och det var ändå helt okej att dra igång ett nytt moment.

Så idag är det fullt fokus på jobb och plugg. Började dagen med en klass på Skrotet, nu blir det en hel del timmar av plugg innan PT-kunder och en klass till. En lång dag men så skönt att liksom samla allt och bara köra på med mycket plugg och jobb på en dag. Att sitta kvar på Skrotet gör också det hela himla mysigt. Blir naturliga pauser i form av trevliga samtal med medlemmar och kollegor.

Målet för dagen är att komma igenom två inspelade föreläsningar, börja kolla på en uppgift som ska inlämnas på torsdag samt att börja på med uppvärmningen till Vildmarksloppet som är om mindre än två veckor. En sak i taget så blir det fint. Tycker det rullar på bra när jag väl startar igång hur tungt det än kan kännas innan saker och ting är påbörjade. En halvtimme av första föreläsningen är dock avlyssnad så nu är det bara att rulla på. Ska plugga smart och köra på. Kaffe, vatten och snacks. Let´s do this!

 

 

Psykologdag och hitta din pluggbalans

Förvånas varje gång över hur fort en kommer in i nya vanor och nya rutiner. Nu är skolan igång på allvar och dagarna bara rullar på. Det känns väldigt roligt att vara tillbaka igen, ha lyxen att varje dag träffa alla i klassen och få lära sig nya saker. De första veckorna har varit intensiva. Både i skolan, med att vara fadder, med att vara gång med olika föreningar (klimatföreningen har nya medlemmar – så kul!!), med jobb och med att träffa fina människor utanför skola och jobb. Älskar varje del av min vardag men ibland har jag svårt att hålla nere på aktiviteterna. Är en hårfin gräns då allt både ger och tar energi.

Idag är det i vilket fall som helst lite självvalt break från skola och jobb. Istället ska jag vara med och anordna T1:ornas psykologdag och psykologsittning. Ska snart dra mig till Hagaparken och börja preppa för att de nya psykologstudenterna ska trilla in. Blir en dag med lekar, utklädnad, sittning och fest. Minns vår egen psykologdag och psykologsittning som väldigt kul så hoppas att de nya ettorna också kommer uppskatta dagen.

Det ska bli väldigt roligt med dagen men samtidigt är det många bollar i luften som inte landat. Jag älskar att ha mycket saker på gång och att vara aktiv på flera olika håll. Igår på kvällen var jag dock stressad och rörig inombords. Ganska snabbt kunde jag släppa den känslan ändå. För allt löser sig. En måste inte vara i fas med allt hela tiden. Ringde mamma och pratade av mig, kom hem och möttes av R och kunde släppa stressen och kolla serie (yes, någon har fått mig börja kolla serie?!?!). Älskar att inte bli uppäten av stress utan faktiskt kunna lägga saker åt sidan ibland och vara trygg i att det ordnar sig en annan dag. Såklart inte bra att skjuta på saker hela tiden om en aldrig får saker gjorda – men för mig är det nyttigt att göra just det, skjuta fram och kanske minska pressen.

En får hitta sina lösningar. Jag lär mig hela tiden. Tar inspiration och försöker ändra mina beteenden till något bättre. Tidigare har jag lagt extremt mycket tid på plugg och tyckt att det varit ett måste. Det är dock inte så.  För ska en leva fem år med högt temp av plugg så kan en inte plugga alla kvällar, helger och dagar. Livet pågår hela tiden och är värt att hinna med. Sofie är ett strålande exempel på vad jag inspireras av. Hon är grym på att ha linjer mellan skola och fritid. Lägger effektiv tid på plugg och lika effektiv tid på att inte plugga. Gör annat på helger och kvällar för att få energi till skolan. För pluggandet tar aldrig slut, det går alltid att göra mer. Så det gäller att hitta en balans. Som med så mycket annat.

IMG_2153