Skolan är igång igen

Idag drog föreläsningarna igång efter jul och nyår och på fredag är det dags för terminens sista tenta. Har känt mig både lugn och stressad idag. Upp och ner. Ena sekunden filbunken som tycker veckan känns lång och mycket ändå finns i bakhuvudet. Andra sekunden hög puls över allt jag vill hinna plugga, göra, läsa och förstå. En dag i taget och en sak i taget så brukar det gå fint.

Idag pratade vi i alla fall om depression och psykisk ohälsa vid åldrande och om sjukdomar och förebyggande av dessa vid åldrande. Framför allt föreläsningen om depression och psykisk ohälsa tyckte jag mycket om. Dels för att Linnea som föreläste kändes extremt tydlig och kunnig men också för att det kändes viktigt att lära sig om. Till exempel är en vanlig föreställning att nedstämdhet tillhör åldrandet – vilket inte alls behöver stämma! Är en äldre person nedstämd är det lika viktigt med hjälp och stöd. Bra att tänka på tycker jag.

Utöver massor med plugg och timmar på föreläsning hann jag idag med en micropaus i solen (!!!!) med Astrid och Sofie. Dessutom körde jag och Rasmus ett skönt ryggpass och så stötte jag på Jessica på gymmet. Som lite extra fina inslag under dagen♥️ Nu blir det sömn innan tidigt jobb, lång dag i skolan, träning, jobb och sen hem och bara vara. Tisdagar är intensiva dagar så bra att de följs av en lugnare onsdag. För balansens, huvudets och kroppens skull liksom.

Annonser

Slutet av 2017 är början på något nytt

Hörni, vi har rullat in på sista dagen på året.  Eller ja, vi snurrar snart av dagen. Hur känner ni er inför det? Mitt 2017 blev inte helt som jag tänkt – på flera sätt bättre men faktiskt också sämre. Så som livet är. Upp och ner. Inte en perfekt fasad bakom tusen filter på instgram.

2017 var för mig mycket halsfluss, feber, förkylning och operation. Något som påverkat året mycket. Gett mycket ångest, oro och tankar. Jag har nog faktiskt gråtit ganska mycket. Inte varit mig själv helt och hållet. Detta har dock också fått mig att fortsätta jobba med mitt värde utan prestation. Att jag trots att jag ligger med feber och halsfluss är bra som person. Att jag inte måste ha tusen bollar i luften, träna hårt, ha städat och vara aktiv överallt för att duga. Att jag tycker det är kul är en annan sak. Men det är inte vad som avgör mitt värde. Det kom också över mig i år när allt blev för mycket. Jag lärde mig då att jag måste vila, måste ha luckor i kalendern och måste sova ordentligt. För att fungera i längden. Så sjukdom och för full kalender till trots så har jag lärt mig av det. Jag är långt ifrån fullärd men jag har fått med mig saker på vägen in till 2018.

Annars har året varit så fint. Jag pluggar något jag brinner för, jobbar på ett gym jag älskar, kan volontära för tjejer som behöver stöd och har själv vänner och familj värda guld och diamanter. Jag har fått möta våren i London, surfat i Portugal, druckit drinkar på min balkong, ätit plocksallad på picknickar, träffat nya och nygamla människor ( ❤ ), fyllt 25 år, varit i Göteborg, firat roliga saker, varit hemma i Småland, testat på simhopp, ätit goda middagar och umgåtts med mormor och morfar, hängt i Örebro, gått på kryckor (hehe aka stukat foten), gått mer och mer åt vegan, dansat tills fötterna ömmar, skrattat tills magen gör ont, varit på roliga event, blivit fotad för KI:s tidning och nu sist debuterat i en podd. Minst sagt spännande år mellan allt annat.

2018 kommer bli bättre. Jag ska vara friskare. Snällare mot mig själv. Ska träna massa roligt. Kanske tillslut lära mig handstånde ändå. Ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa. Jag ska söka till utbytestermin. Ska plugga på och fortsätta utvecklas. Ska fortsätta planera in luckor och sömn. Ska våga. Ska skratta. Ska känna mycket. Jag älskar tanken på ett nytt år. Alla gör dock inte det. Och i så fall – ha med dig att vi inte trillar av jorden bara för att det slår över från en sjua till en åtta. Det händer inte speciellt mycket egentligen. Så ta det lugnt. Det du inte gjorde 2017 kan du ta med till 2018. Det du vill släppa från 2017 kan du lämna där. Välj själv.

Om några dagar ska jag göra en mindboard för 2018. Gillar att sätta mål och fundera på hur jag ska uppfylla målen. Hur ska jag hålla kalendern utan att den blir överfull? vad behöver jag i vardagen för att skratta mer? Vart vill jag åka och vad vill jag uppleva? Jag har stört mycket privilegium, stört mycket makt över mitt eget liv och med vad jag vill uppnå. Det gäller för mig att få ihop nuet med vägen och målet och ta mig dit. Vad vill du uppnå under 2018?

thumb_IMG_0271_1024
Skålar in 2018 ❤

Tentabubbla

Har traskat in i en tentabubbla (kombinerad med en till förkylning – VARFÖR SÅ NÄRA INPÅ OPERATIONEN OCH SJUKSKRIVNINGEN?! Längtar lite maniskt mycket efter att vara hundra). Men. Tillbaka till tentabubblan. Det går minsann framåt. Har suttit med Greta och Sandra i veckan och tragglat, gått igenom, funderat och druckit kaffe. Nu är det sannerligen inne på sista rycket. På fredag 9-13 skriver vi och sen är det välbehövlig helg och snart än mer välbehövlig julledighet. 

Är en spännande och begriplig kurs vilket såklart underlättar pluggandet. Dock längtar jag väldigt mycket tills sista punkten är satt på fredagens tenta. Så en sista dag med plugg innan det är dags. Och läget? Ja det känns stabilt. Känner ändå lugn inför det hela vilket är skönt. 

Trots att jag längtar tills själva tentan är skriven så gillar jag tentapluggande. En kan sitta i mjukisar, hänga (eller ja, plugga men hjälpas åt) med fina vänner och planera upp det hela själv. Hela veckan har känts som bra, effektiva dagar av plugg och det tar jag med mig in på fredag. Att jag har gjort vad jag kunnat. Lagt ner tiden som jag anser ska räcka. Legat i fas (om en nu någonsin är i fas i plugget, men någorlunda😅). Hängt med genom hela kursen. 

Så. Fredag. Jag är redo. En liten torsdag mellan bara. Eller inte så bara. För Rasmus kommer hem från Asien. Ska se ett luciatåg. Det är en dag närmare Niko kommer hem. Ska boka in en kul grej inför nästa vecka. Håller morgonklass med fint gäng på Skrotet. 

Hur det kan se ut mitt i plugget 😉
En lugn promenad med förkylningen, fina Stockholm!

Sjukstuga och födelsedag

I torsdags började jag känna mig krasslig och innan jag visste ordet av så låg jag tokdäckad i feber och bihåleinflammation. Ledsen och arg låg jag sedan nerbäddad fram till söndag. Egentligen ledsen och arg i onödan. Liksom om en ser till det långa loppet och hela livet – för vem bryr sig? Men ledsen och arg för att jag 1. Är trött på att vara sängliggandes 2. Är trött på att inte ha energi 3. Är trött på att inte känna igen mig själv 4. Är trött på att halka efter. Efter lite tanke så släpper alltid det arga – det är bara att ta. Men det ledsna biter i lite längre, påverkar lite mer. 

Har skrivit en lista med pepp och positiva saker jag normalt tänker. För att läsa när jag ligger sjuk och nere. Det hjälper mig faktiskt. Annars fastnar jag lätt i en negativ spiral, även om livet är för kort för att tjura över några dagar vilandes, sovandes och isolerad. 

På tal om pepp hade jag igår typ världens peppigaste dag. Fyllde 25 år och fick en så fin dag! Får nypa mig i armen. Mamma väckte mig på morgonen med paket och frukost. Sen sov jag några timmar och vaknade lagom tills Sofie kom på lunch. Åkte till skolan och spenderade några timmar där innan tjejgänget tog med mig på en överraskning. En överraskning bestående av magiska Hermans! Älskar det stället! ♥️ God mat, mysig miljö och så fina vänner! Sen åkte vi till mig, hade det mysigt och åt glass och choklad. Utöver det samtal, meddelande, överraskningar att följa (syrran har skapat en blogg där en ledtråd per dag angående present kommer publiceras fram till jul!) och kort i brevlådan. Världsklass! 


Så nu med den peppen och efter sjukdagar och missade pluggdagar är det bara att sätta fart med plugg. Sista tentan innan jul är nästa vecka och imorgon är den näst sista tentan på ingång. Bra struktur, en sak i taget och nöta på. Så mot julen – nu kör vi! 

Mitten av utvecklingspsykologin

Börjar beta av uppgifterna som ligger parallellt med tentaplugget och föreläsningarna. Har haft genusseminarium och diskussionsklubb. Bra och givande delar båda två, men ändå lite skönt att bocka av. Nu är det fokus på föreläsningar och forskningsfördjupning fram till december. (Hur sjukt att det är december så snart förresten?) Tempot känns behagligt och det vi lär oss känns greppbart och spännande. 

På tal om att tempot känns bra och inte övermäktigt så kommer jag åter igen in på det där med att nöja sig och inte pressa gränserna till max. Dagligen befinner jag mig i en miljö där kalendrar är fulla och tiden dyrbar. Därför är det, för mig och säkert många andra, så extremt viktigt att kunna ha luckor en helt vanlig dag. Som idag. Jag somnade sent igår och hade ändå tänkt gå upp tidigt – kunde ju träna, plugga, läsa, pyssla, blogga, diska eller lite vad som. När klockan ringde la jag mig istället på soffan, sov två timmar till, åt långfrukost, kollade Nyhetsmorgon och bara var. Till en början panik i kroppen – men sen en stor klapp på axeln. Så. Jäkla. Rätt. 

Och jag vet. Det är ingen stor sak. Att ta en förmiddag off. Egentligen är det verkligen ingen grej. Men hur litet det än tycks vara så blir det för mig en övning i att bara vara. En påminnelse om att livet är mer än att göra listor och produktiva minuter. För livet är ingen tävling. Ingen kamp mot klockan. Många pusselbitar är viktiga – men ibland får en välja vart energin ska gå och vart energin ska hämtas in. 

Så idag när jag haft min lugna förmiddag var det dags att gå till skolan och hålla i event för Klimatföreningen. Bjöd på godis, samlade in information angående hur återvinningen uppfattas på skolan, informerade om nästa event (PYSSELEVENT!!) och gav råd inför att tänka till innan Black friday drar igång. Tyvärr ganska folktomt i skolan (men sök upp KF – Klimatföreningen på Karolinska institutet på Facebook och gilla oss!!) men fick härliga timmar efter eventet med snack och mys med fina vänner. Också en så extremt viktig pusselbit. 

Sneak peek…

…på tidningen Studera på KI. Hade en väldigt rolig fotografering hos Anders och Mia för ett antal veckor sen och fick precis hem resultatet. Så kul! Snart kan alla nya studenter klicka hem den nya tidningen eller läsa den på nätet. Än så länge får ni hålla till godo med det fina omslaget 😉 

När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️