Gästbloggande Syster i Nepal

Då jag vet att flera studenter – oavsett utbildning och universitet – är intresserade av att jobba, praktisera och studera utomlands så bad jag min syster skriva ett inlägg. Hon har nämligen gjort i princip allt det där och lite till – för i ryggen har hon bland annat en utbytestermin i Singapore, en master från London, en rad projekt, uppdrag och volontärprojekt i världen och i Sverige. I nuläget befinner hon sig i Nepal, varpå ni nedan får läsa om erfarenheter kring. Är ni mer nyfikna eller vill kontakta henne – kika in på hennes blogg, där hittar ni även kontaktuppgifter till henne. 

Det är inte första gången jag bosätter mig utanför Sveriges gränser. Att leva och bo i andra kontexter har snarare varit regel än undantag de senaste åren i mitt liv. För tillfället är Bharatpur i Nepal platsen jag kallar hem. Jag vet att en del tycker att det ar modigt att ensam ge sig iväg till nya platser, men för mig känns det nog mer läskigt att göra det motsatta. Att bygga hus, förbinda sig och bosätta sig en längre tid på en och samma plats känns betydligt mer nervöst än att satta sig på ett flygplan till andra sidan jorden.

IMG_3091
VI möttes på Arlanda, jag på väg till Nepal och Felicia hemkommen från surfresan i Portugal.
Även om det på många sätt kan vara jobbigt och tufft att ensam resa till ett land där en sticker ut från lokalbefolkningen så finns det mycket som jag uppskattar, vilket förmodligen ar en stor anledning till varför jag gång på gång packat väskan för att spendera en längre tid i såväl Ecuador och Kenya som Malaysia och Singapore. Att få uppleva nya traditioner och kulturer, att få träffa människor som jag aldrig annars skulle lärt kanna, att få perspektiv på sitt eget liv och sina egna privilegier är bara några av de fördelar som ett liv utomlands för med sig.

Här i Nepal har jag under de gångna månaderna fått många nya erfarenheter och perspektiv. Redan första veckan förstod jag att mat är extremt viktigt här. Vad som dock verkar vara om möjligt ännu mer viktigt ar att också dela med sig av mat. Köper en chatpat på gatan utanför jobbet så är det en självklarhet att ta fram mer än en sked så att kollegorna också kan äta. Lagar en mycket mat så delar en ofta med sig till grannarna i huset. Kollegorna tyckte med andra ord att det var mycket märkligt att jag knappt vet namnen på mina grannar i Stockholm. Att dela med sig av maten är har nästan lika självklart som att äta själv.

IMG_4245En annan upptäckt som snabbt slog mig var deras sätt att umgås, vilket skiljer sig från hur de flesta i Sverige träffas. Om vi oftast ses over en öl på en bar eller en kopp kaffe på ett cafe så ses en här oftast hemma hos varandra. Det är inte alls ovanligt att när som helst bli stoppad på gatan for att bli inbjuden på en kopp te eller middag hos en grannfamilj. Flera gånger har jag dessutom fått frågan om jag inte kan sova över alt. flytta in hos en familj om så bara för några dagar. Under mina drygt två månader här i landet har jag förmodligen spenderat fler nätter hos kompisar och kompisars släktingar än jag gjorde under hela min tid i London.

IMG_4267
Dans på gatan är heller inte helt ovanligt.
IMG_4053
Möte med elever fran Janaprabhat Primary School i Muchchok, Gorkha

Sist men inte minst har min syn på mig själv som morgonpigg påverkats av nepalesernas tidiga morgonvanor. Brukar betrakta mig som en morgonmänniska, men när jag vaknar vid 06.00 så är de flesta andra i mitt hus uppe för länge sedan. Jag minns en av mina första helger här i Nepal när sonen i huset där jag bor frågade om jag ville följa med till ett tempel i bergen. Jag svarade såklart ja och frågade vilken tid han planerade att åka. ”På morgonen, vid runt 05:00” blev svaret. Deras morgonvanor får mig ibland att framstå som en sjusovare.

Men visst – jag ska inte sticka under stolen med att det emellanåt också ar jobbigt och svårt. När en saknar människor, mat och sociala sammanhang kan jag starkt ifrågasatta mitt val av livsstil. Hur som så är jag säker på att en i längden blir starkare och lär sig enormt mycket av att utsatta sig för sådant som är obekvämt och som för stunden känns jobbigt. Det är åtminstone vad jag intalar mig när tyngre perioder inträffar, när jag inte förstår ett ord av vad min kollegor pratar om och när jag vill kunna gå runt utomhus utan att få blickar och rop efter mig.

De negativa aspekterna till trots – jag rekommenderar starkt alla som är det minsta intresserade att ta chansen och uppleva nya kontexter och utmana sina egna föreställningar om livet. Och om någon ar intresserad av att följa min resa eller vill få tips på hur en kan bosatta sig utomlands även om en inte är född med en silversked i munnen eller har vunnit på triss – kika gärna in min blogg och kontakta mig.

IMG_4533
Nepal har fantastiskt fin natur.

IMG_3657
På ett bröllop, otroligt vackert

IMG_3421
Huset jag bor i nu för tiden, kom och hälsa på 😉
 

 

Annonser

Sakta men säkert kommer jag tillbaka

Kroppen börjar sakta men säkert komma tillbaka till sin vanliga aktivitetsnivå. Jag behöver längre inte tänka mig för innan jag ska gå eller cykla någonstans, pausa upp för trapporna eller kämpa för att göra saker. Visst blir jag absolut mer trött och visst gör det ont – men inte alls som för några dagar sen. Har sagt det innan och säger det igen – kroppen är ju grym! Läker sig själv efter ett ingrepp och fixar och grejar. Då gäller det att vara snäll tillbaka mot kroppen, inte stressa på med aktiviteter. Det får ta sin tid. Längtar absolut tillbaka till att kunna träna (så mycket, så kul!), jobba med såväl klasser som PT och hitta på roliga aktiviteter. Dock tror jag att det var lägligt för såväl mitt huvud och min kropp att få denna ”vilan”. Och ja, jag vet – vila och att återhämta sig från en operation är olika saker – men denna vilan gav mig ett break från många måsten och gav mig chans att komma ikapp i sömn och fullständig vila, helt och hållet och i flera dagar. Hade minst sagt en ordentlig dipp fysiskt och psykiskt precis innan – något det kommer att komma upp ett inlägg kring inom kort. För jag tycker det är så viktigt att påminnas av att för mycket av saker som är roliga också blir negativt. Långvarig stress är oroväckande växande och oroväckande drastiskt för den drabbade. Men som sagt – mer om det i ett annat inlägg.

Så att jag har kommit tillbaka mer och mer kroppsligt betyder mer och mer tid i skolan. Missade egentligen bara en dags föreläsningar så jag har varit med och fått höra om en rad saker kopplat till utveckling; kognitiva teorier, hjärnans utveckling och kognitiva funktioner. Spännande och än så länge relativt lätt att hänga med – vilket känns otroligt skönt efter förra kursen som var givande men bitvis otroligt mastig och överväldigande. Nu har vi ju precis börjat denna kursen och generellt kan uppstarterna kännas lite mer förståeliga, men oavsett så känns det väldigt bra och väldigt intressant.

Som sagt har vi flera olika parallella uppgifter med denna kursen. Igår satt jag och min forskningsfördjupningsgrupp och jobbade och det känns väldigt bra att vara på gång. Blir lättare när en har startat upp och kört igång och känner att det går framåt. Utöver att vara i skolan igår så blev det röj i lägenheten och matlagning, på kvällen kom dessutom världens bästa pappa upp. Åt rotfrukter, falafel, hummus och världsklassgott fika.Med sig hade pappa massor med bär, äppelmos, bullar och morotskaka. Sådan lyx! Idag fortsätter det lyxiga. Fått hjälp att laga cyklar och ska strax ut till Mall of Scandinavia och strosa runt.

img_0457
Jag och Pappi från i somras

Första tallriken, inte en fröjd för ögat – meeeen magen!
Så drömmigt! Vaniljsås, paj, mango och morotskaka 😍

 

Ny kurs och (snart!) tillbaka i skolan 

Igår började mina kursare (och jag, hemifrån i efter-operations-soffan) andra kursen för terminen. Andra och sista minsann. Det känns så konstigt. Å ena sidan tycker jag att vi gått i en evighet sen sommaren och att vi snart borde ha sommarlov igen. Å andra sidan känns det helt sjukt snabbt att vi efter denna kurs är framme vid ett nytt år och redan gått en termin sen sommarlovet. Hur som haver så är det dags att påbörja kursen som kommer sträcka sig fram till januari 2018. Fram till att vi är 30% psykologer (!!). 

Kursen som vi kickat igång är utvecklingspsykologi. Igår läste jag i kursboken för att vara ikapp och även om det mesta var repetition från termin ett eller två så tyckte jag det var spännande att läsa. Så denna kurs blir en djupdykning i hur utvecklingen ser ut hos oss människor. 

Vi kommer avverka två moment inom kursen. Varpå det första kommer innehålla såväl muntlig tenta, skriftliga tentor, diskussionsseminarium (där jag ska prata om barn till homosexuella, så spännande!), genusseminarium och en forskningsfördjupning i grupp. Just nu ska jag ärligt säga att det är lite virrigt i huvudet och lite många olika projekt som ska i hamn under samma tid – men det ska nog gå strålande. Tycker dock alltid det kan bli lite klurigt när grupparbete ska rulla på parallellt med föreläsningar och andra seminarium. Hoppas och tror att detta blir smidigt och att alla i gruppen vill åt samma håll. Blir så mycket lättare då! 

Idag ska jag vara med på en föreläsning för att sen gå hem och vila resten av dagen. Min grupp kring forskningsfördjupningen ska ses på eftermiddagen, men jag jobbar på med det arbetet från soffan istället. Så smidigt att kunna ha kontakten över googledocs eller liknande. Känns i alla fall skönt att snart vara tillbaka som vanligt i skolan. Några halvdagar att slussas in i och sen ska det nog få fint. Härligt att på så kort tid hinna sakna att sitta i föreläsningssalen i alla fall. Då är en förhoppningvis på rätt plats ♥️

Spännande studier

Sista momentet på differentell psykologi är otroligt spännande. Vi har precis börjat men har hunnit prata om grundläggande molekylärgenetik, tvillings och adoptionsstudier och gener, hjärna och beteende. Intressant, klurigt och lite omskakande bland tankarna. Allt har inte landat än och mycket är lite svävande, men det har varit en väldigt intressant första vecka på tredje momentet.

Lite av det som vi pratat om är exempelvis

  • Allt är genetiskt. Såklart i olika grad och såklart med senare inverkan av miljö. Men grunden är att allt vi får med oss är genetiskt. Hur det sen ger uttryck kan dock variera.
  • Vi människor är till 99,9% lika i generna. Endast 0,01% skiljer oss åt och ändå är vi ”så pass olika”.
  • Varför enäggstvillingar som delar både gener och miljö ändå är olika?
  • Vad epigenetik (Epigenetik betyder vid sidan av generna och kan ses som en bro mellan miljö och arv) är och hur det skulle påverka oss och synen på evolutionen om det visar sig stämma.
  • Pleitrofi – att en genotyp kan påverka olika fenotyper (Till exempel storlek eller ögonfärg, detta varierar mellan individer)
  • Polygenocitet – att flera genotyper kan påverka en och samma fenotyp.
  • Polymorfism – vanliga variationer i DNA:t. Den vanligaste kallas SNP (eller snipp) och innebär att ett baspar har bytt ”partnerbokstav”. Detta kan ge noll effekt eller effekter som sjukdom, längd eller liknande.

Mycket intressanta ämnen men också information som tar tid att smälta och tid att få ihop i hjärnan. Igår jobbade vi med molekylärgenetik vilket jag tyckte var sjukt svårt. Ska sätta mig och jobba med det nu och hoppas att lite lossnar innan dagens föreläsning om evolution och beteende.

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Moment två på differentiell psykologi

Veckan har bestått att jobba med ett eget projekt kring en vald artikel. Två och två har vi analyserat en studie, skrivit en sammanfattning, förberett en redovisning och jämfört med annan litteratur vi fått del av under momentet. Imorgon ska det hela redovisas på en liten Forskningskonferens på Karolinska Institutet. Ämnet Sofie och jag har skrivit om handlar om hur personlighetsdrag förändras under ett livsspann. Något som varit både spännande och roligt. Det är alltid lite extra kul när en själv får välja område att läsa in sig på. 

Kort har vi beskrivit artikeln såhär: Målet med studien var att studera stabilitet och förändring i personlighetsdrag genom livsspannet. Denna studies resultat jämfördes med tidigare resultat från liknande studier, för att se hur väl dessa stämmer överens. Flera tidigare studier har visat att stabilitet i personlighet ökar med åldern. Det finns dock en debatt och därmed olika teorier om i vilken ålder personligheten anses vara mest stabil. Problematik har också visats i att det finns få studier som har deltagare som är över 70 år och därför är det svårt att dra slutsatser om förändring i personlighetsdrag i slutet av livet. Denna studie vill alltså fortsätta undersöka redan tidigare upptäckter och även komplettera där det finns luckor.

Studien som genomfördes var en longitudinell studie, med en första undersökning år 2005 och en andra undersökning år 2009. För att genomföra denna studie deltog ett stort urval av personer, under första undersökningen deltog 20 434 personer (52% kvinnor) och under andra undersökningen deltog 14 110 personer från första undersökningen samt 6 324 nya personer. Detta för att uppfylla samma antal deltagare vid första och andra mätningen. Testet som användes för att mäta personlighetsdrag är taget från The Big Five Theory, även kallat femfaktorteorin. Testet består av följande fem dimensioner: öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Tre item användes på varje dimension, således valdes ett urval av femton item för att få testet såväl mätbart som enkelt för deltagaren.

I studien framkom såväl bekräftande uppgifter kring tidigare studier som nya påfund. Det mest utmärkande för denna studie var dess bidrag till förståelse för hur äldre förändrar sig personlighetsmässigt. Dessutom ger studien en komplett bild av personlighetsdrag i flera åldersgrupper där vi i öppenhet ser en minskning med åldern medan vi i vänlighet ser en ökning med åldern. Samvetsgrannhet däremot visar ett kurvlinjärt mönster.

På flera sätt är studien såväl relevant som bidragande till befintlig forskning. Dock finns det flera aspekter att ha i åtanke vid framtida studier. En problematik att ha med i beräkningen är antal item på testet och avvägningen som måste göras där, en annan är att de äldre i studien inte är ett representativt urval för generationen då de som väljer att delta tenderar att vara piggare än de som faller bort. I framtiden kommer andra resultat kunna ge en ännu klarare bild av förändring i personlighetsdrag då studier med fler uppföljningar genomförs, då denna studie endast innehåller en uppföljning.

Ganska spännande, visst? Slutklämmen på momentet är nu alltså att öva in ett föredrag om studien samt att imorgon presentera. Klockan 9.40 går vi på scen och har tio minuter på oss för att beskriva och svara på frågor. Imorgon klockan 17.00 är vi förhoppningsvis klara med moment två och är redo att ta helg. En helg med lite jobb, träning, besök från mormor och morfar, vin, besök på chokadmässa och häng med Rasmus. Bra helg!

Vildmarksloppet 2017

I fredags eftermiddag klev jag och Sofie på tåget i Stockholm. Med godis och fika rullade vi mot Småland och Nässjö för att sedan åka vidare till Ramkvilla. Tog en sväng om (i mörkret) för att visa Sofie min lilla by. Pekade ut skolan, mormor och morfars hus och plockade en solros hos familjen Larsson. Drog sen hem för tacos och glass hemma hos bästa pappa. 

Lördagen inleddes med frukost och sedan cyklade vi bort till äventyrsbyn där Vildmarksloppet skulle gå av stapeln. Övade igenom uppvärmingen vi skulle hålla, hämtade ut nummerlappar, åt lite bulle och sen var det dags för första starten. Sex starter skickade vi iväg med en uppvärmning på tio minuter. Lite småruggit väder så som tur nog hade vi kort med paus mellan varje start så vi fick röra på oss hela tiden. Efter sjätte uppvärmningen var det dags för även oss att tagga till och springa iväg över hinder, i lera och i sjön. 

Ja. Leriga, blöta och kalla blev vi definitivt. Men vi fick också svettas och skratta massor. Vi klättrade upp för nät, balanserade på balansbrädor, bar på däck, klampade fram i gyttja, sprang i sjön och mycket, mycket mer. 36 minuter efter start kom vi i mål och mitt hjärta slog minsann för fullt. En hamburgare och lite snack med ramkvillabor senare så cyklade vi hem och duschade varmt och bäddade ner oss framför Tro, hopp och kärlek. Mysigt kvällshäng hos bästa grannarna och sedan hem för middag, spel och fika innan kropp och huvud checkade ut för dagen. 


Idag kickade vi också igång löpare med uppvärmning och pepp. Vi avslutade även idag med att springa loppet. Idag i familjeklassen då vi sprang med Jimmi och Vincent. När vi inte hetsade efter en så snabb tid som möjligt passade jag och Sofie på att brottas i gyttjan och bada i sjön. Skitigt, kallt och sjukt kul! 

​​
Innan tåget gick tillbaka till Stockholm hann vi äta våfflor hos mormor och morfar. Så himla mysigt! Bra avslut på en så fin helg. Fått träffa nära och kära, visa upp Ramkvilla, Ramoa och fina människor för Sofie, ätit gott, skrattat mycket och inte minst dragit igång tio startgrupper inför Vildmarksloppet 2017. Magiskt bra helg!