Sakta men säkert kommer jag tillbaka

Kroppen börjar sakta men säkert komma tillbaka till sin vanliga aktivitetsnivå. Jag behöver längre inte tänka mig för innan jag ska gå eller cykla någonstans, pausa upp för trapporna eller kämpa för att göra saker. Visst blir jag absolut mer trött och visst gör det ont – men inte alls som för några dagar sen. Har sagt det innan och säger det igen – kroppen är ju grym! Läker sig själv efter ett ingrepp och fixar och grejar. Då gäller det att vara snäll tillbaka mot kroppen, inte stressa på med aktiviteter. Det får ta sin tid. Längtar absolut tillbaka till att kunna träna (så mycket, så kul!), jobba med såväl klasser som PT och hitta på roliga aktiviteter. Dock tror jag att det var lägligt för såväl mitt huvud och min kropp att få denna ”vilan”. Och ja, jag vet – vila och att återhämta sig från en operation är olika saker – men denna vilan gav mig ett break från många måsten och gav mig chans att komma ikapp i sömn och fullständig vila, helt och hållet och i flera dagar. Hade minst sagt en ordentlig dipp fysiskt och psykiskt precis innan – något det kommer att komma upp ett inlägg kring inom kort. För jag tycker det är så viktigt att påminnas av att för mycket av saker som är roliga också blir negativt. Långvarig stress är oroväckande växande och oroväckande drastiskt för den drabbade. Men som sagt – mer om det i ett annat inlägg.

Så att jag har kommit tillbaka mer och mer kroppsligt betyder mer och mer tid i skolan. Missade egentligen bara en dags föreläsningar så jag har varit med och fått höra om en rad saker kopplat till utveckling; kognitiva teorier, hjärnans utveckling och kognitiva funktioner. Spännande och än så länge relativt lätt att hänga med – vilket känns otroligt skönt efter förra kursen som var givande men bitvis otroligt mastig och överväldigande. Nu har vi ju precis börjat denna kursen och generellt kan uppstarterna kännas lite mer förståeliga, men oavsett så känns det väldigt bra och väldigt intressant.

Som sagt har vi flera olika parallella uppgifter med denna kursen. Igår satt jag och min forskningsfördjupningsgrupp och jobbade och det känns väldigt bra att vara på gång. Blir lättare när en har startat upp och kört igång och känner att det går framåt. Utöver att vara i skolan igår så blev det röj i lägenheten och matlagning, på kvällen kom dessutom världens bästa pappa upp. Åt rotfrukter, falafel, hummus och världsklassgott fika.Med sig hade pappa massor med bär, äppelmos, bullar och morotskaka. Sådan lyx! Idag fortsätter det lyxiga. Fått hjälp att laga cyklar och ska strax ut till Mall of Scandinavia och strosa runt.

img_0457
Jag och Pappi från i somras

Första tallriken, inte en fröjd för ögat – meeeen magen!
Så drömmigt! Vaniljsås, paj, mango och morotskaka 😍

 

Annonser

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤

 

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Moment två på differentiell psykologi

Veckan har bestått att jobba med ett eget projekt kring en vald artikel. Två och två har vi analyserat en studie, skrivit en sammanfattning, förberett en redovisning och jämfört med annan litteratur vi fått del av under momentet. Imorgon ska det hela redovisas på en liten Forskningskonferens på Karolinska Institutet. Ämnet Sofie och jag har skrivit om handlar om hur personlighetsdrag förändras under ett livsspann. Något som varit både spännande och roligt. Det är alltid lite extra kul när en själv får välja område att läsa in sig på. 

Kort har vi beskrivit artikeln såhär: Målet med studien var att studera stabilitet och förändring i personlighetsdrag genom livsspannet. Denna studies resultat jämfördes med tidigare resultat från liknande studier, för att se hur väl dessa stämmer överens. Flera tidigare studier har visat att stabilitet i personlighet ökar med åldern. Det finns dock en debatt och därmed olika teorier om i vilken ålder personligheten anses vara mest stabil. Problematik har också visats i att det finns få studier som har deltagare som är över 70 år och därför är det svårt att dra slutsatser om förändring i personlighetsdrag i slutet av livet. Denna studie vill alltså fortsätta undersöka redan tidigare upptäckter och även komplettera där det finns luckor.

Studien som genomfördes var en longitudinell studie, med en första undersökning år 2005 och en andra undersökning år 2009. För att genomföra denna studie deltog ett stort urval av personer, under första undersökningen deltog 20 434 personer (52% kvinnor) och under andra undersökningen deltog 14 110 personer från första undersökningen samt 6 324 nya personer. Detta för att uppfylla samma antal deltagare vid första och andra mätningen. Testet som användes för att mäta personlighetsdrag är taget från The Big Five Theory, även kallat femfaktorteorin. Testet består av följande fem dimensioner: öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Tre item användes på varje dimension, således valdes ett urval av femton item för att få testet såväl mätbart som enkelt för deltagaren.

I studien framkom såväl bekräftande uppgifter kring tidigare studier som nya påfund. Det mest utmärkande för denna studie var dess bidrag till förståelse för hur äldre förändrar sig personlighetsmässigt. Dessutom ger studien en komplett bild av personlighetsdrag i flera åldersgrupper där vi i öppenhet ser en minskning med åldern medan vi i vänlighet ser en ökning med åldern. Samvetsgrannhet däremot visar ett kurvlinjärt mönster.

På flera sätt är studien såväl relevant som bidragande till befintlig forskning. Dock finns det flera aspekter att ha i åtanke vid framtida studier. En problematik att ha med i beräkningen är antal item på testet och avvägningen som måste göras där, en annan är att de äldre i studien inte är ett representativt urval för generationen då de som väljer att delta tenderar att vara piggare än de som faller bort. I framtiden kommer andra resultat kunna ge en ännu klarare bild av förändring i personlighetsdrag då studier med fler uppföljningar genomförs, då denna studie endast innehåller en uppföljning.

Ganska spännande, visst? Slutklämmen på momentet är nu alltså att öva in ett föredrag om studien samt att imorgon presentera. Klockan 9.40 går vi på scen och har tio minuter på oss för att beskriva och svara på frågor. Imorgon klockan 17.00 är vi förhoppningsvis klara med moment två och är redo att ta helg. En helg med lite jobb, träning, besök från mormor och morfar, vin, besök på chokadmässa och häng med Rasmus. Bra helg!

Mina två grundprinciper inom hälsa

Har skrivit det innan men det är definitivt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och igen. För jag tänker aldrig sluta skriva eller prata om det faktum att a) Hälsa inte ska kopplas ihop med en viss kroppstyp och b) Mat och träning aldrig ska vara något som är sammankopplat till ångest. Kan orimligt ofta frustreras av detta. För jag ser det överallt. Löpsedlar, folks kommentarer, tv-program, reklam – listan kan göras lång. Vad menar jag då mer konkret med dessa faktum?

A) Hälsa ska inte kopplas ihop med en viss kroppstyp
Vissa personer har fått för sig att hälsa ”ser ut på ett visst sätt” och att en ska ha ett visst BMI (Body Mass Index) för att vara hälsosam. Jag skulle säga att det mer eller mindre är helt fel. Absolut, det är en hälsorisk att vara gravt överviktig men en större person kan var betydligt mer hälsosam än en mindre person. Allt syns inte utanpå, det måste vi ha i åtanke. Stress, dåliga sömnvanor och kanske psykiska problem – det syns inte lika lätt men ni tror inte det är liiiite farligare än fem kilo ”för mycket” på kroppen? Ändå är det allt för ofta att fokus (och skuld) läggs på personer som inte har en viss typ av kropp.

Varför har det fått så stor kraft då? Personligen tror jag att det är för att det går att göra extremt stor business på detta. Företag, PT:s, gym och affärer kan sälja genom att spä på folks rädsla för att vara överviktiga. Bara slå upp en hälsotidning och se ett reportage om att vi ska bli lyckliga genom att tappa fem kilo, att vi ska lyckas med en viktnedgång eller att vi ska komma i storlek 38 igen. Bara sök efter PT:s och se hur många som använder före och efterbilder som fokus. Bara gå in i en affär och se att de har utbud för en viss typ av kropp. Det går göra business på folks vilja om att ”passa in”.

Så har vi det här med att vara vältränad. För mig är det inte alls hur du ser ut utan snarare hur du känner dig och hur du mår. Hur känner du dig när du vaknar? Skrattar du under en dag? Orkar du det du vill under dagen? Är din kropp stark nog för att vara igång en hel dag? Är du glad? Kan du sova gott om natten? För hallå, när plockades insidan bort i spektrat hälsa? Varför ska fokus vara på en våg, en bild eller någon strävan bort från sig själv? Det är viktigt att röra på sig, det skriver jag under alla dagar i veckan, men vilket fokus vill vi ha för att få folk att vilja träna? Vilket fokus ska vi ha på hur en är som vältränad? Som jag skrivit innan så är exempelvis styrka för mig så mycket mer än att kunna lyfta tungt.

B) Mat och träning ska aldrig vara något som är sammankopplat till ångest
När jag var på väg in i en allvarlig ätstörning så fick jag en hel del kommentarer i stil med att ”du äter så nyttigt, jag hade aldrig haft motivation till det” och ”vad duktig du är som tränar, jag är för lat”. För mig blir det därför en krock idag av att det till höger och vänster slängs med dessa uttryck. För mig är en inte ”duktig” av att varken hoppa över socker eller att träna sju gånger i veckan. När handlade mat och träning om att vara duktig och bevisa något för någon? När tappade vi greppet om att vi tränar för att må bra, svettas mycket ibland, lite ibland och framför allt att ha kul? När tappade vi greppet om att vi äter för att bli mätta, för att det är gott och för att vi ska orka med det vi vill? Mat är mat. Träning är träning. Punkt.

Så när det börjar pratas om att ”en har slarvat i helgen”, att ”en har unnat sig lite för mycket” (för övrigt ett sjuk uttryck, unna sig?!), att ”en inte tränade igår” eller förklaringar till att det är okej att äta den där bullen som en håller i handen. Då blir jag frustrerad. Visst om du känner att du hade velat få in ett till träningspass eller inte hade behövt äta tre bullar. Jag saknar träning och att svettas om jag inte gör det på någon dag och jag kanske inte älskar att må illa av att ha ätit allt för många tokgoda bullar – men måste inte kommentera det till höger och vänster. Ska du sprida en negativ känsla av mat och träning i form av skuld och skam så ställ dig i ett hörn där inget hör. Ät bullen och njut. Välj vila och se det som återhämtning. Mat och träning är inte på liv och död, okej?

Så får du ångest av att inte träna? Ta det på allvar! Träna inte! Får du ångest av att äta något ditt huvud har benämnt som onyttigt? Ta det på allvar! Ät av det! Gå emot din ångest och inse att den verkligen bara är ett spöke som är fiktivt. Märker du att du har fix idéer om kropp, mat, träning eller liknande – jobba bort det och inte mot det. För din skull, jag lovar.

Så kanske är bubbel, glass och popcorn hälsa? I min värld är det just det. Att inte vara så jäkla brydd utan köra på, känna efter och leva. För vet ni? Träning och mat är inte raketforskning. Det är inte att trycka kosttillskott, optimera träningen på sekunder eller att väga mat. Det är så mycket enklare än så om vi har sunt förnuft och lyssnar in kroppen. Känner mig i nuläget mer hälsosam än någonsin och har aldrig ätit så mycket popcorn och ätit så lite kosttillskott. Kanske tycker en del att det är lätt för mig att säga som ”passar in i normen” och som älskar att träna. Men just därför tycker jag att det är så viktigt att jag också lyfter det. Att när mat och träning för mig var på liv och död och styrdes av ständig ångest var jag mer död än levande. Ju längre bort från det jag kommer – desto mer liv finns det i mig.

Så vad vill jag säga med detta? Jag vill få varenda människa att inse att livet är på tok för kort för att lämna nedvärderande kommentarer om sin kropp. Livet är också för kort för att hoppa över bullen du är så sugen på. Livet är dessutom för kort för att fördomar och föreställningar om människor ska påverka dig och ditt sätt att se och behandla andra. Sist men inte minst är livet också för kort för att inte ta hand om sig genom lagom dos av träning och en balanserad kost. För träning ÄR bra. Mat ÄR bra. 

IMG_1901
Ta hand om kroppen så du kan hoppa och leka på en strand!

 

 

 

Mamma och systerdygn

Förra julen gav Niko och jag ett presentkort på att mamma skulle få ett dygn med sina favoritdöttrar (hehe) och i torsdags efter mammas jobb kickade vi igång dygnet.

Som en klassiker i familjen Stålhand så startade vi med ett kul och tungt pass på gymmet. Biceps och triceps fick sig en ordentlig genomgång och att mamma inte kunde sträcka ut armarna igår ser jag som ett gott tecken…

Fortsatte med ännu en klassiker. Snacks och Pepsi Max på balkongen.

Ytterligare en klassiker, men nu mer en ”en gång om året klassiker”. Bästa Hermans på söder. En fantastisk vegetarisk buffe och dessutom med studentrabatt för alla oss som pluggar (gå dit nu när det fortfarande är varmt och går sitta ute, så fint!). Traskade sedan hemåt med ett stopp på Icona Pops konsert på Gustav Adolfs Torg. Kulturveckan i Stockholm – bra grej minsann! Gick vidare hem och slocknade strax efter midnatt väldigt mätta och väldigt trötta.

Okej vi fortsätter på spåret med träning. Morgonträning på Friskis Kungsholmen på fredagen och jag får erkänna att jag var duktigt trött när klockan ringde. Ett bröst och magpass senare var jag dock pigg och glad.

Bästa med morgonträning måste ju vara frukosten efter. Nu blev det snarare en brunch men oavsett så satt det så fint! Scones, bröd, knäcke, chiapudding, kvarg, yoghurt, kaffe, te, juice, färsk frukt och annat gott. Älskar frukostmat!

 

Den tidiga (okej inte så tidig ändå..) morgonen tog ut sin rätt. Niko packade med mammas hjälp och jag slocknade i en powernap. Spenderade sedan eftermiddagen med en promenad, fikanade av tryffeltårta och häng innan mamma cyklade hem och syster och jag cyklade till Skanstull för att hoppa och leka lite till på gymmet. Därefter följde ett besök på en konsert på Gustav Adolfs Torg innan mat, popcorn, godis och såklart Gift vid första ögonkastet.

CSN – hur räcker det?

Har tidigare varit inne och nosat på ämnet, men det är ett (ständigt) aktuellt ämne och speciellt för en ny student. Kanske går du från att ha bott hemma och inte behövt lägga multum på hyra, kanske går du från en fast inkomst eller kanske har du hängt i Asien och levt på ris och nudlar för några kronor. Oavsett så blir det lätt en kontrast till att sätta sig i skolbänken igen. Av flera anledningar. En av dessa anledningarna kan vara just inkomsten. Är du van vid att inte riktigt behöva tänka på det så kan det bli en omställning. Absolut inte nödvändigtvis men möjligtvis och i flera fall gissar jag att det är så.

Det är nog just omställningen som blir det kluriga, för med lite smarthet och ändrade vanor så brukar de flesta kunna leva på ett bra sätt som studenter. (OBS: SORRY NI SOM SITTER OCH ÄR TVUNGNA ATT BETALA MASSOR PÅ BOSTAD, JAG VET ATT DET KAN SLUKA PENGAR!). Som student får du allt som oftast 2848 kronor i månaden i bidrag, vilket är väldigt lyxigt tycker jag. Utöver det kan en ta ett förmånligt lån på 7168 kronor i månaden. Så nej, rik kanske du inte blir – men min uppfattning är att de flesta går runt. Som sagt är det dock väldigt avgörande med bostadssitsen och hur mycket som varje månad försvinner där. Dessutom spelar såklart andra omständigheter in – jul, födelsedagar, mycket studentfester, studielitteratur och liknande. 

Så några handfasta tips för dig som vill spara eller känner att pengarna sticker iväg alldeles för mycket:

  • Bostad. Det är inte enkelt att få bostad över huvud taget – men kanske finns det andra möjligheter att se över ändå? Dela med någon, bo lite längre bort eller liknande? Kolla möjligheterna och avgör vad som blir mest värt för dig. Som sagt förstår jag om en vill stanna om en till slut fått en bostad, men håll dörrar öppna och se vad som händer. 
  • Matlådor. Istället för att köpa lunch och middag ute – gör matlådor. Själv är jag otroligt lat och inte superintresserad av att lag mat, men för mig är det guld att ha bönor, vegetariska biffar och grytor i frysen. Sen är det enkelt att komplettera med kolhydrater och grönsaker kvällen innan. 
  • Jobb. Kan du kanske jobba lite extra? Någon helg eller kväll? Både för en extra inkomst skull men också för erfarenheten och vikten av att helt släppa plugget och fokusera på något helt annat.
  • Second hand. Detta blir ett tips både för plånbok och miljö, för vi lever i ett sjukt överkonsumerande samhälle. Att handla second hand blir därför ett tips både för dig personligen och för världen i stort. Ganska mycket winwin va? I Stockholm finns flera bra second hand ställen men det som kanske krävs lite extra är tålamod och tid. Ta en dag och leta, hittar du guldkorn är de ofta unika och skriker inte storföretag. 
  • Sluta impulshandla. Det är så lätt att gå förbi något och känna att en bara måste köpa den där saken. Tillåt mig att avslöja en sak – men det är troligen PRECIS vad butiken vill att du ska känna (surprise!!). Absolut – ibland kanske en behöver just det en ser (toapapper om det är slut liksom – go for it!) men i många fall kanske det tåls att tänka efter och i alla fall avvakta en dag eller två. Göra köpet speciellt. Åter igen bor vi i ett samhälle som generellt är överkonsumerat och vi är vana vid att handla till höger och vänster. Så även jag. Våga dock backa ett steg, avvakta och se känslan dagen efter.
  • Skriv inköpningslistor. Hänger ihop med punkten ovan, men lite mer fokus på när du ska handla i mataffären (och speciellt när du är hungrig…). Hur många gånger ska en inte bara köpa mjölk och kommer ut med två kassar med mat? Ha en översikt på vad som finns hemma och vad du behöver, så slipper du dels inse att du har fem packet tacobröd och dels slipper du handla med magen och istället med hjärnan.
  • Unna dig vid rätt tillfällen. Ibland är det magiskt att klicka hem något plagg, en parfym eller någon pryl. Eller att boka en resa, gå ut och käka lyxmiddag, dricka vackra drinkar eller beställa hämtmat. GÖR DET! För (varning för klyscha) livet är här och nu också. Inte sen eller nästa månad. Utan nu. Så kör på. Gör det dock och njut istället för att göra det slentrianmässigt. 
  • Unna dig på olika sätt. Kanske kan du känna känslan av lyx utan att handla något? Gå på något event, häng med vänner, laga mat ihop, hitta fina platser eller gör något du mår bra av. 

Okej, kanske låter tipsen sjukt stela och tråkiga – men ni kommer bli rika som troll! Nej okej, inte ens det. Däremot kommer ni kunna lägga pengarna på det ni verkligen vill. Njuta extra av det.