Poddpremiär

Som jag skrivit tidigare så spelade jag i december in ett poddavsnitt med Hillevi Wahl. Det har nu legat uppe i en vecka och då det har fått extremt mycket fin feedback så vill jag (egenkär som jag är, heh) lyfta det även här. I detta fall handlar det dock inte om att jag är egenkär – tvärt emot har jag fått komma över känslan av att det var läskigt att dela och sprida avsnittet. Efter inspelningen såväl som efter jag fick provlyssna så har tankarna snurrat och funderingarna varit många. En känsla av att jag kunde gjort bättre bet sig fast.

Nu däremot är jag stolt och glad att jag både var med och att jag delat den. Detta då det är så viktigt att lyfta på locket och våga prata om att inte må bra. Psykisk ohälsa finns överallt.

Så vill ni lyssna så kommer här en länk till avsnittet. Fritt fram att lyssna, fundera och såklart även att höra av er ❤

Skärmavbild 2018-02-07 kl. 17.25.20

Annonser

Amphioxen

Hade nog typ världens roligaste kväll och är så sjukt sugen på mer sittningar och mer dans just nu. Då fördrinken började redan 17 så började vi hos mig strax efter 15, folk från klassen kom och vi bara hängde och drack öl, vin, bubbel och drinkar ihop. Tiden flög iväg och vi kom såklart för sent för fördrink och slank direkt in på middagen.. Tre rätters med vin, tal, uppträdande, roligt sällskap vid bordet och tiden flög iväg även här. Rätt som det var så stod Amphioxerna i MF-salen där vi äldrekursare hade vår sittning och det var dags att både tveka inför att låta de bli T1:or, sen välkomna de att bli T1:or och slutligen skåla i punch. Sen var det dags för dans, dans och dans. Tack och lov att det gick helt okej trots det opererade knät. Vid halv tre gick jag och Rasmus hem, kokade pasta och efter många om och men gick jag med på att det var klokt att sova…

En stycke bildbomd från lördagens Amphiox kommer här:

Slutet av 2017 är början på något nytt

Hörni, vi har rullat in på sista dagen på året.  Eller ja, vi snurrar snart av dagen. Hur känner ni er inför det? Mitt 2017 blev inte helt som jag tänkt – på flera sätt bättre men faktiskt också sämre. Så som livet är. Upp och ner. Inte en perfekt fasad bakom tusen filter på instgram.

2017 var för mig mycket halsfluss, feber, förkylning och operation. Något som påverkat året mycket. Gett mycket ångest, oro och tankar. Jag har nog faktiskt gråtit ganska mycket. Inte varit mig själv helt och hållet. Detta har dock också fått mig att fortsätta jobba med mitt värde utan prestation. Att jag trots att jag ligger med feber och halsfluss är bra som person. Att jag inte måste ha tusen bollar i luften, träna hårt, ha städat och vara aktiv överallt för att duga. Att jag tycker det är kul är en annan sak. Men det är inte vad som avgör mitt värde. Det kom också över mig i år när allt blev för mycket. Jag lärde mig då att jag måste vila, måste ha luckor i kalendern och måste sova ordentligt. För att fungera i längden. Så sjukdom och för full kalender till trots så har jag lärt mig av det. Jag är långt ifrån fullärd men jag har fått med mig saker på vägen in till 2018.

Annars har året varit så fint. Jag pluggar något jag brinner för, jobbar på ett gym jag älskar, kan volontära för tjejer som behöver stöd och har själv vänner och familj värda guld och diamanter. Jag har fått möta våren i London, surfat i Portugal, druckit drinkar på min balkong, ätit plocksallad på picknickar, träffat nya och nygamla människor ( ❤ ), fyllt 25 år, varit i Göteborg, firat roliga saker, varit hemma i Småland, testat på simhopp, ätit goda middagar och umgåtts med mormor och morfar, hängt i Örebro, gått på kryckor (hehe aka stukat foten), gått mer och mer åt vegan, dansat tills fötterna ömmar, skrattat tills magen gör ont, varit på roliga event, blivit fotad för KI:s tidning och nu sist debuterat i en podd. Minst sagt spännande år mellan allt annat.

2018 kommer bli bättre. Jag ska vara friskare. Snällare mot mig själv. Ska träna massa roligt. Kanske tillslut lära mig handstånde ändå. Ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa. Jag ska söka till utbytestermin. Ska plugga på och fortsätta utvecklas. Ska fortsätta planera in luckor och sömn. Ska våga. Ska skratta. Ska känna mycket. Jag älskar tanken på ett nytt år. Alla gör dock inte det. Och i så fall – ha med dig att vi inte trillar av jorden bara för att det slår över från en sjua till en åtta. Det händer inte speciellt mycket egentligen. Så ta det lugnt. Det du inte gjorde 2017 kan du ta med till 2018. Det du vill släppa från 2017 kan du lämna där. Välj själv.

Om några dagar ska jag göra en mindboard för 2018. Gillar att sätta mål och fundera på hur jag ska uppfylla målen. Hur ska jag hålla kalendern utan att den blir överfull? vad behöver jag i vardagen för att skratta mer? Vart vill jag åka och vad vill jag uppleva? Jag har stört mycket privilegium, stört mycket makt över mitt eget liv och med vad jag vill uppnå. Det gäller för mig att få ihop nuet med vägen och målet och ta mig dit. Vad vill du uppnå under 2018?

thumb_IMG_0271_1024
Skålar in 2018 ❤

Poddpremiär

Idag kom härliga Hillevi Wahl hem till mig för att spela in ett avsnitt av podden Ledande frågor med Hillevi Wahl – Ung och stolt. Podden är ett sätt att lyfta psykisk ohälsa ur olika aspekter vilket jag tycker är otroligt viktigt. Hillevi själv beskriver projektet med podden som följande: Tanken är att varje avsnitt ska bli ett livfullt, nyfiket och respektfullt samtal med en ung människa som har stora tankar kring kropp och själ – och de egna möjligheterna. Alldeles speciellt riktar jag mig till unga tjejer, eftersom de fortfarande hörs och syns minst. I detta hoppas jag kunna lyfta unga och få dem att våga starta egna projekt. Jag vill få dem att vara stolta över sina erfarenheter och använda sig av dem, gärna för att hjälpa. 

Jag kan skriva under det hon säger rakt av. För jag tycker det är extremt viktigt att dels lyfta psykisk ohälsa men också att se det en gått igenom som något en kan ha nytta av. Jag hade tyckt det var oerhört mycket slös om jag bara hade levt på mitt liv utan att hjälpa andra som är i sitsen som jag varit i. För livet är inte en dans på rosor, inte för någon. Så kan vi hjälpas åt så tänker jag att det är väldigt fint.

Ni får höra resultatet framöver. Tills dess – ta hand om er, se varandra och var ärlig mot dig själv. Nu ska jag återgå till häng med syster och fix inför nyår.

thumb_IMG_0656_1024

Jul hemma i Småland

Så var det jul igen. Känns som nyligen släkten var samlad och nu var det dags igen. Dagen som är sig lik år ut och år in. Det enda som ändras är att 1. Jag njuter mer och mer av den för varje år 2. Det utökade vegoutbudet på släktens julbord. Två saker jag minst sagt älskar.

Så i övrigt var julafton relativt lik. Vi åt frukost hos pappa, jultränade och julbadade (ihh kallt!) och vid strax efter ett var syster och jag borta hos mormor och morfar. En liten skillnad i år dock. Vi var lite extra sena på grund av att vi körde fast med bilen på vägen dit. Eller inte på vägen dit utan på den inte så smidiga omvägen. Efter att syster bott i Nepal är hon van vid dåliga vägar och tyckte därför att ”vändplatsen” vi hittade var strålande. ”Gasa bara så går det”. Sagt och gjort, jag gasade – och ja, fastnade. Tur släkten är såväl stark som fordonskunnig.

26102919_1679676925417358_1187706412_n
Kort löpning (för mig) och styrka hemma
26034685_1679676968750687_18725361_n
Dags att bada
26056870_1679676822084035_1245859090_n
Niko och jag kikade – de andra knuffade…

 

Hos mormor och morfar blev det annars god mat, Kalle, spel, skratt, godis och gröt. Precis som det ska vara. Tiden gick fort och rätt som det var hade många timmar flugit förbi – allt för fort. Det mysiga fortsatte dock, för kvällen spenderades hos pappa, med film, spel och mer gott att äta.

26056460_1679676512084066_1276400333_n
Lite av mammasläkten samlad
26056483_1679676908750693_2040512645_n
Massa god mat, viktigast: Körsbärstomaterna.
26034769_1679676745417376_624479976_n
Kalle, matkoma och en liten nap
26034704_1679676648750719_553178808_n
Spel och godis
26105657_1679676495417401_117761249_n
Trappkort – Louvisa saknades denna jul – men hoppas nästa år blir fulltaligt ❤


Nu rullar dagarna på.
Ska hälsa på fina människor, fixa lite med jobb och plugg, göra saker jag annars inte tar mig tid till, träna roliga saker, äta sjuka mängder med tomtegröt (så gott!!) och vila. Den så väldigt viktiga vilan. Så hörni? Låt julen vara en tid för att göra precis vad du vill och mår bra av. Släpp måsten. Släpp borden. Känn in.

Sjukstuga och födelsedag

I torsdags började jag känna mig krasslig och innan jag visste ordet av så låg jag tokdäckad i feber och bihåleinflammation. Ledsen och arg låg jag sedan nerbäddad fram till söndag. Egentligen ledsen och arg i onödan. Liksom om en ser till det långa loppet och hela livet – för vem bryr sig? Men ledsen och arg för att jag 1. Är trött på att vara sängliggandes 2. Är trött på att inte ha energi 3. Är trött på att inte känna igen mig själv 4. Är trött på att halka efter. Efter lite tanke så släpper alltid det arga – det är bara att ta. Men det ledsna biter i lite längre, påverkar lite mer. 

Har skrivit en lista med pepp och positiva saker jag normalt tänker. För att läsa när jag ligger sjuk och nere. Det hjälper mig faktiskt. Annars fastnar jag lätt i en negativ spiral, även om livet är för kort för att tjura över några dagar vilandes, sovandes och isolerad. 

På tal om pepp hade jag igår typ världens peppigaste dag. Fyllde 25 år och fick en så fin dag! Får nypa mig i armen. Mamma väckte mig på morgonen med paket och frukost. Sen sov jag några timmar och vaknade lagom tills Sofie kom på lunch. Åkte till skolan och spenderade några timmar där innan tjejgänget tog med mig på en överraskning. En överraskning bestående av magiska Hermans! Älskar det stället! ♥️ God mat, mysig miljö och så fina vänner! Sen åkte vi till mig, hade det mysigt och åt glass och choklad. Utöver det samtal, meddelande, överraskningar att följa (syrran har skapat en blogg där en ledtråd per dag angående present kommer publiceras fram till jul!) och kort i brevlådan. Världsklass! 


Så nu med den peppen och efter sjukdagar och missade pluggdagar är det bara att sätta fart med plugg. Sista tentan innan jul är nästa vecka och imorgon är den näst sista tentan på ingång. Bra struktur, en sak i taget och nöta på. Så mot julen – nu kör vi! 

När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️