Slutet av 2017 är början på något nytt

Hörni, vi har rullat in på sista dagen på året.  Eller ja, vi snurrar snart av dagen. Hur känner ni er inför det? Mitt 2017 blev inte helt som jag tänkt – på flera sätt bättre men faktiskt också sämre. Så som livet är. Upp och ner. Inte en perfekt fasad bakom tusen filter på instgram.

2017 var för mig mycket halsfluss, feber, förkylning och operation. Något som påverkat året mycket. Gett mycket ångest, oro och tankar. Jag har nog faktiskt gråtit ganska mycket. Inte varit mig själv helt och hållet. Detta har dock också fått mig att fortsätta jobba med mitt värde utan prestation. Att jag trots att jag ligger med feber och halsfluss är bra som person. Att jag inte måste ha tusen bollar i luften, träna hårt, ha städat och vara aktiv överallt för att duga. Att jag tycker det är kul är en annan sak. Men det är inte vad som avgör mitt värde. Det kom också över mig i år när allt blev för mycket. Jag lärde mig då att jag måste vila, måste ha luckor i kalendern och måste sova ordentligt. För att fungera i längden. Så sjukdom och för full kalender till trots så har jag lärt mig av det. Jag är långt ifrån fullärd men jag har fått med mig saker på vägen in till 2018.

Annars har året varit så fint. Jag pluggar något jag brinner för, jobbar på ett gym jag älskar, kan volontära för tjejer som behöver stöd och har själv vänner och familj värda guld och diamanter. Jag har fått möta våren i London, surfat i Portugal, druckit drinkar på min balkong, ätit plocksallad på picknickar, träffat nya och nygamla människor ( ❤ ), fyllt 25 år, varit i Göteborg, firat roliga saker, varit hemma i Småland, testat på simhopp, ätit goda middagar och umgåtts med mormor och morfar, hängt i Örebro, gått på kryckor (hehe aka stukat foten), gått mer och mer åt vegan, dansat tills fötterna ömmar, skrattat tills magen gör ont, varit på roliga event, blivit fotad för KI:s tidning och nu sist debuterat i en podd. Minst sagt spännande år mellan allt annat.

2018 kommer bli bättre. Jag ska vara friskare. Snällare mot mig själv. Ska träna massa roligt. Kanske tillslut lära mig handstånde ändå. Ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa. Jag ska söka till utbytestermin. Ska plugga på och fortsätta utvecklas. Ska fortsätta planera in luckor och sömn. Ska våga. Ska skratta. Ska känna mycket. Jag älskar tanken på ett nytt år. Alla gör dock inte det. Och i så fall – ha med dig att vi inte trillar av jorden bara för att det slår över från en sjua till en åtta. Det händer inte speciellt mycket egentligen. Så ta det lugnt. Det du inte gjorde 2017 kan du ta med till 2018. Det du vill släppa från 2017 kan du lämna där. Välj själv.

Om några dagar ska jag göra en mindboard för 2018. Gillar att sätta mål och fundera på hur jag ska uppfylla målen. Hur ska jag hålla kalendern utan att den blir överfull? vad behöver jag i vardagen för att skratta mer? Vart vill jag åka och vad vill jag uppleva? Jag har stört mycket privilegium, stört mycket makt över mitt eget liv och med vad jag vill uppnå. Det gäller för mig att få ihop nuet med vägen och målet och ta mig dit. Vad vill du uppnå under 2018?

thumb_IMG_0271_1024
Skålar in 2018 ❤
Annonser

Poddpremiär

Idag kom härliga Hillevi Wahl hem till mig för att spela in ett avsnitt av podden Ledande frågor med Hillevi Wahl – Ung och stolt. Podden är ett sätt att lyfta psykisk ohälsa ur olika aspekter vilket jag tycker är otroligt viktigt. Hillevi själv beskriver projektet med podden som följande: Tanken är att varje avsnitt ska bli ett livfullt, nyfiket och respektfullt samtal med en ung människa som har stora tankar kring kropp och själ – och de egna möjligheterna. Alldeles speciellt riktar jag mig till unga tjejer, eftersom de fortfarande hörs och syns minst. I detta hoppas jag kunna lyfta unga och få dem att våga starta egna projekt. Jag vill få dem att vara stolta över sina erfarenheter och använda sig av dem, gärna för att hjälpa. 

Jag kan skriva under det hon säger rakt av. För jag tycker det är extremt viktigt att dels lyfta psykisk ohälsa men också att se det en gått igenom som något en kan ha nytta av. Jag hade tyckt det var oerhört mycket slös om jag bara hade levt på mitt liv utan att hjälpa andra som är i sitsen som jag varit i. För livet är inte en dans på rosor, inte för någon. Så kan vi hjälpas åt så tänker jag att det är väldigt fint.

Ni får höra resultatet framöver. Tills dess – ta hand om er, se varandra och var ärlig mot dig själv. Nu ska jag återgå till häng med syster och fix inför nyår.

thumb_IMG_0656_1024

Jul hemma i Småland

Så var det jul igen. Känns som nyligen släkten var samlad och nu var det dags igen. Dagen som är sig lik år ut och år in. Det enda som ändras är att 1. Jag njuter mer och mer av den för varje år 2. Det utökade vegoutbudet på släktens julbord. Två saker jag minst sagt älskar.

Så i övrigt var julafton relativt lik. Vi åt frukost hos pappa, jultränade och julbadade (ihh kallt!) och vid strax efter ett var syster och jag borta hos mormor och morfar. En liten skillnad i år dock. Vi var lite extra sena på grund av att vi körde fast med bilen på vägen dit. Eller inte på vägen dit utan på den inte så smidiga omvägen. Efter att syster bott i Nepal är hon van vid dåliga vägar och tyckte därför att ”vändplatsen” vi hittade var strålande. ”Gasa bara så går det”. Sagt och gjort, jag gasade – och ja, fastnade. Tur släkten är såväl stark som fordonskunnig.

26102919_1679676925417358_1187706412_n
Kort löpning (för mig) och styrka hemma
26034685_1679676968750687_18725361_n
Dags att bada
26056870_1679676822084035_1245859090_n
Niko och jag kikade – de andra knuffade…

 

Hos mormor och morfar blev det annars god mat, Kalle, spel, skratt, godis och gröt. Precis som det ska vara. Tiden gick fort och rätt som det var hade många timmar flugit förbi – allt för fort. Det mysiga fortsatte dock, för kvällen spenderades hos pappa, med film, spel och mer gott att äta.

26056460_1679676512084066_1276400333_n
Lite av mammasläkten samlad
26056483_1679676908750693_2040512645_n
Massa god mat, viktigast: Körsbärstomaterna.
26034769_1679676745417376_624479976_n
Kalle, matkoma och en liten nap
26034704_1679676648750719_553178808_n
Spel och godis
26105657_1679676495417401_117761249_n
Trappkort – Louvisa saknades denna jul – men hoppas nästa år blir fulltaligt ❤


Nu rullar dagarna på.
Ska hälsa på fina människor, fixa lite med jobb och plugg, göra saker jag annars inte tar mig tid till, träna roliga saker, äta sjuka mängder med tomtegröt (så gott!!) och vila. Den så väldigt viktiga vilan. Så hörni? Låt julen vara en tid för att göra precis vad du vill och mår bra av. Släpp måsten. Släpp borden. Känn in.

Sjukstuga och födelsedag

I torsdags började jag känna mig krasslig och innan jag visste ordet av så låg jag tokdäckad i feber och bihåleinflammation. Ledsen och arg låg jag sedan nerbäddad fram till söndag. Egentligen ledsen och arg i onödan. Liksom om en ser till det långa loppet och hela livet – för vem bryr sig? Men ledsen och arg för att jag 1. Är trött på att vara sängliggandes 2. Är trött på att inte ha energi 3. Är trött på att inte känna igen mig själv 4. Är trött på att halka efter. Efter lite tanke så släpper alltid det arga – det är bara att ta. Men det ledsna biter i lite längre, påverkar lite mer. 

Har skrivit en lista med pepp och positiva saker jag normalt tänker. För att läsa när jag ligger sjuk och nere. Det hjälper mig faktiskt. Annars fastnar jag lätt i en negativ spiral, även om livet är för kort för att tjura över några dagar vilandes, sovandes och isolerad. 

På tal om pepp hade jag igår typ världens peppigaste dag. Fyllde 25 år och fick en så fin dag! Får nypa mig i armen. Mamma väckte mig på morgonen med paket och frukost. Sen sov jag några timmar och vaknade lagom tills Sofie kom på lunch. Åkte till skolan och spenderade några timmar där innan tjejgänget tog med mig på en överraskning. En överraskning bestående av magiska Hermans! Älskar det stället! ♥️ God mat, mysig miljö och så fina vänner! Sen åkte vi till mig, hade det mysigt och åt glass och choklad. Utöver det samtal, meddelande, överraskningar att följa (syrran har skapat en blogg där en ledtråd per dag angående present kommer publiceras fram till jul!) och kort i brevlådan. Världsklass! 


Så nu med den peppen och efter sjukdagar och missade pluggdagar är det bara att sätta fart med plugg. Sista tentan innan jul är nästa vecka och imorgon är den näst sista tentan på ingång. Bra struktur, en sak i taget och nöta på. Så mot julen – nu kör vi! 

När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️

Sakta men säkert kommer jag tillbaka

Kroppen börjar sakta men säkert komma tillbaka till sin vanliga aktivitetsnivå. Jag behöver längre inte tänka mig för innan jag ska gå eller cykla någonstans, pausa upp för trapporna eller kämpa för att göra saker. Visst blir jag absolut mer trött och visst gör det ont – men inte alls som för några dagar sen. Har sagt det innan och säger det igen – kroppen är ju grym! Läker sig själv efter ett ingrepp och fixar och grejar. Då gäller det att vara snäll tillbaka mot kroppen, inte stressa på med aktiviteter. Det får ta sin tid. Längtar absolut tillbaka till att kunna träna (så mycket, så kul!), jobba med såväl klasser som PT och hitta på roliga aktiviteter. Dock tror jag att det var lägligt för såväl mitt huvud och min kropp att få denna ”vilan”. Och ja, jag vet – vila och att återhämta sig från en operation är olika saker – men denna vilan gav mig ett break från många måsten och gav mig chans att komma ikapp i sömn och fullständig vila, helt och hållet och i flera dagar. Hade minst sagt en ordentlig dipp fysiskt och psykiskt precis innan – något det kommer att komma upp ett inlägg kring inom kort. För jag tycker det är så viktigt att påminnas av att för mycket av saker som är roliga också blir negativt. Långvarig stress är oroväckande växande och oroväckande drastiskt för den drabbade. Men som sagt – mer om det i ett annat inlägg.

Så att jag har kommit tillbaka mer och mer kroppsligt betyder mer och mer tid i skolan. Missade egentligen bara en dags föreläsningar så jag har varit med och fått höra om en rad saker kopplat till utveckling; kognitiva teorier, hjärnans utveckling och kognitiva funktioner. Spännande och än så länge relativt lätt att hänga med – vilket känns otroligt skönt efter förra kursen som var givande men bitvis otroligt mastig och överväldigande. Nu har vi ju precis börjat denna kursen och generellt kan uppstarterna kännas lite mer förståeliga, men oavsett så känns det väldigt bra och väldigt intressant.

Som sagt har vi flera olika parallella uppgifter med denna kursen. Igår satt jag och min forskningsfördjupningsgrupp och jobbade och det känns väldigt bra att vara på gång. Blir lättare när en har startat upp och kört igång och känner att det går framåt. Utöver att vara i skolan igår så blev det röj i lägenheten och matlagning, på kvällen kom dessutom världens bästa pappa upp. Åt rotfrukter, falafel, hummus och världsklassgott fika.Med sig hade pappa massor med bär, äppelmos, bullar och morotskaka. Sådan lyx! Idag fortsätter det lyxiga. Fått hjälp att laga cyklar och ska strax ut till Mall of Scandinavia och strosa runt.

img_0457
Jag och Pappi från i somras

Första tallriken, inte en fröjd för ögat – meeeen magen!
Så drömmigt! Vaniljsås, paj, mango och morotskaka 😍

 

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤