Avstickare till Småland innan auskultation

En strålande Smålandshelg med våfflor hos mormor och morfar, spelkvällar, skridskoåkning, fika, boxning och skratt. Knappt två dygn men fyllda med så mycket fint. Ett liter axplock av bilder kommer här

Efter en härlig helg var jag idag taggad för att åka ut på auskultation. Jag och tre klasskamrater är ute på ett företag och är än så länge väldigt positivt överraskad. Så spännande! Och vilken bredd psykologyrket ger. Kommer berätta mer senare, men nu ska jag snart sova och ladda för tisdag. ♥️

Annonser

Projekt: Beteendeförändring

I veckan startade vi igång med ett projekt som ska rulla på under kursen i hälsopsykologi, nämligen en beteendeförändring. Passande nog i mitt liv just nu. För samma dag som vi skulle introduceras till det hela så vaknade jag med halsont. För andra gången år 2018. För 435 gången (typ) från 2017. Efter jag plockade bort halsmandlarna vart det helt enkelt inte bättre. Eller jo, halsfluss slipper jag men jag blir fortfarande sjuk en gång i månaden. Har en läkartid på onsdag men gissningsvis så handlar detta mer om vanor jag måste ändra. Vila mer, sova mer, återhämta mig. Så min beteendeförändring kommer handla om just det. Det kommer inte lösa allt men det kan hjälpa mig på vägen.

Som förändring ska jag nämligen ta undan elektronik 30 minuter innan läggning och lägga mig senast 22.30 måndagar och onsdagar och senast 23.00 söndagar, tisdagar och torsdagar. Det är ett steg i riktningen att återhämta mig mer, ta på mig mindre och pressa in mindre saker. För i mitt fall är det nog just det – att jag vill lite väl mycket. Tror att allt hinns med bara dygnet expanderar lite. Och ja, mycket hinns i perioder med. Men det biter minsann tillbaka med att jag blir sjuk otroligt ofta. Att vara sjuk är dessutom något av det värsta jag vet (okej lite överdrivet men jag avskyr det).

Så lägger jag in bestämda tider måste jag vara mer selektiv i vissa val. Jag måste lägga undan huvudet och koppla av. För att få ihop det har jag skapat en plan, tänkt igenom det hela och laddat ner appar som motivation och hjälp. Ni kommer få följa med längst vägen och få se vilka strategier och metoder jag använder. Ikväll startar jag och appen HabitBull kommer påminna mig vid 22.00 att det snart är dags att lägga undan elektronik och gå och lägga mig. Idag blir det inte så svårt, halvsjuk och gör mig förberedd för en knäoperation imorgon så det gäller att vara utvilad.

Skolan är igång igen

Idag drog föreläsningarna igång efter jul och nyår och på fredag är det dags för terminens sista tenta. Har känt mig både lugn och stressad idag. Upp och ner. Ena sekunden filbunken som tycker veckan känns lång och mycket ändå finns i bakhuvudet. Andra sekunden hög puls över allt jag vill hinna plugga, göra, läsa och förstå. En dag i taget och en sak i taget så brukar det gå fint.

Idag pratade vi i alla fall om depression och psykisk ohälsa vid åldrande och om sjukdomar och förebyggande av dessa vid åldrande. Framför allt föreläsningen om depression och psykisk ohälsa tyckte jag mycket om. Dels för att Linnea som föreläste kändes extremt tydlig och kunnig men också för att det kändes viktigt att lära sig om. Till exempel är en vanlig föreställning att nedstämdhet tillhör åldrandet – vilket inte alls behöver stämma! Är en äldre person nedstämd är det lika viktigt med hjälp och stöd. Bra att tänka på tycker jag.

Utöver massor med plugg och timmar på föreläsning hann jag idag med en micropaus i solen (!!!!) med Astrid och Sofie. Dessutom körde jag och Rasmus ett skönt ryggpass och så stötte jag på Jessica på gymmet. Som lite extra fina inslag under dagen♥️ Nu blir det sömn innan tidigt jobb, lång dag i skolan, träning, jobb och sen hem och bara vara. Tisdagar är intensiva dagar så bra att de följs av en lugnare onsdag. För balansens, huvudets och kroppens skull liksom.

Slutet av 2017 är början på något nytt

Hörni, vi har rullat in på sista dagen på året.  Eller ja, vi snurrar snart av dagen. Hur känner ni er inför det? Mitt 2017 blev inte helt som jag tänkt – på flera sätt bättre men faktiskt också sämre. Så som livet är. Upp och ner. Inte en perfekt fasad bakom tusen filter på instgram.

2017 var för mig mycket halsfluss, feber, förkylning och operation. Något som påverkat året mycket. Gett mycket ångest, oro och tankar. Jag har nog faktiskt gråtit ganska mycket. Inte varit mig själv helt och hållet. Detta har dock också fått mig att fortsätta jobba med mitt värde utan prestation. Att jag trots att jag ligger med feber och halsfluss är bra som person. Att jag inte måste ha tusen bollar i luften, träna hårt, ha städat och vara aktiv överallt för att duga. Att jag tycker det är kul är en annan sak. Men det är inte vad som avgör mitt värde. Det kom också över mig i år när allt blev för mycket. Jag lärde mig då att jag måste vila, måste ha luckor i kalendern och måste sova ordentligt. För att fungera i längden. Så sjukdom och för full kalender till trots så har jag lärt mig av det. Jag är långt ifrån fullärd men jag har fått med mig saker på vägen in till 2018.

Annars har året varit så fint. Jag pluggar något jag brinner för, jobbar på ett gym jag älskar, kan volontära för tjejer som behöver stöd och har själv vänner och familj värda guld och diamanter. Jag har fått möta våren i London, surfat i Portugal, druckit drinkar på min balkong, ätit plocksallad på picknickar, träffat nya och nygamla människor ( ❤ ), fyllt 25 år, varit i Göteborg, firat roliga saker, varit hemma i Småland, testat på simhopp, ätit goda middagar och umgåtts med mormor och morfar, hängt i Örebro, gått på kryckor (hehe aka stukat foten), gått mer och mer åt vegan, dansat tills fötterna ömmar, skrattat tills magen gör ont, varit på roliga event, blivit fotad för KI:s tidning och nu sist debuterat i en podd. Minst sagt spännande år mellan allt annat.

2018 kommer bli bättre. Jag ska vara friskare. Snällare mot mig själv. Ska träna massa roligt. Kanske tillslut lära mig handstånde ändå. Ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa. Jag ska söka till utbytestermin. Ska plugga på och fortsätta utvecklas. Ska fortsätta planera in luckor och sömn. Ska våga. Ska skratta. Ska känna mycket. Jag älskar tanken på ett nytt år. Alla gör dock inte det. Och i så fall – ha med dig att vi inte trillar av jorden bara för att det slår över från en sjua till en åtta. Det händer inte speciellt mycket egentligen. Så ta det lugnt. Det du inte gjorde 2017 kan du ta med till 2018. Det du vill släppa från 2017 kan du lämna där. Välj själv.

Om några dagar ska jag göra en mindboard för 2018. Gillar att sätta mål och fundera på hur jag ska uppfylla målen. Hur ska jag hålla kalendern utan att den blir överfull? vad behöver jag i vardagen för att skratta mer? Vart vill jag åka och vad vill jag uppleva? Jag har stört mycket privilegium, stört mycket makt över mitt eget liv och med vad jag vill uppnå. Det gäller för mig att få ihop nuet med vägen och målet och ta mig dit. Vad vill du uppnå under 2018?

thumb_IMG_0271_1024
Skålar in 2018 ❤

Ett brev till mig själv från mig själv 

För någon månad sen fick jag ett sms från min pappa. ”Det har kommit ett brev till dig på posten som ser ut att vara skickat av dig”. Efter en bild på brevet såg jag att det verkligen var ett brev som jag själv skrivit adressen på. Kom efter ett tag på vad det kunde vara – och mycket riktigt. 

När pappa kom upp för några veckor sedan fick jag brevet. Jag öppnade det och i det stod det fjorton punkter. Punkter som jag själv skrivit. Punkter jag ville ha uppnått. 

Brevet skrev jag för ungefär två och ett halvt år sedan på en utbildningsdag för ett jobb. Tanken var att vi skulle skriva en lista på punkter vi inom ett år ville ha uppfyllda.  Punkterna skulle inte vara i önskar, dröm eller vill form utan som att det faktiskt hade inträffat. Det sägs nämligen att vi då lättare får det att inträffa. Om mina hade inträffat? Får kanske säga att det är på gott och ont att det dröjde två och ett halvt år istället för ett innan jag fick brevet. Vissa punkter är inte alls längre väsentliga för mig men andra har jag uppfyllt mer nära i tid. 

Men det jag ville komma till var inte om eller hur många mål som uppnåtts utan själva idén. Tycker det är en kul grej att göra både för att drömma men också för att återkoppla med sig själv. Jag ska definitivt skriva ett brev till mig själv som jag ska öppna när jag har min examen i handen. För att inse hur mycket det kommer hända på dessa åren och för att sätta drömmar.  

När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.