Ett brev till mig själv från mig själv 

För någon månad sen fick jag ett sms från min pappa. ”Det har kommit ett brev till dig på posten som ser ut att vara skickat av dig”. Efter en bild på brevet såg jag att det verkligen var ett brev som jag själv skrivit adressen på. Kom efter ett tag på vad det kunde vara – och mycket riktigt. 

När pappa kom upp för några veckor sedan fick jag brevet. Jag öppnade det och i det stod det fjorton punkter. Punkter som jag själv skrivit. Punkter jag ville ha uppnått. 

Brevet skrev jag för ungefär två och ett halvt år sedan på en utbildningsdag för ett jobb. Tanken var att vi skulle skriva en lista på punkter vi inom ett år ville ha uppfyllda.  Punkterna skulle inte vara i önskar, dröm eller vill form utan som att det faktiskt hade inträffat. Det sägs nämligen att vi då lättare får det att inträffa. Om mina hade inträffat? Får kanske säga att det är på gott och ont att det dröjde två och ett halvt år istället för ett innan jag fick brevet. Vissa punkter är inte alls längre väsentliga för mig men andra har jag uppfyllt mer nära i tid. 

Men det jag ville komma till var inte om eller hur många mål som uppnåtts utan själva idén. Tycker det är en kul grej att göra både för att drömma men också för att återkoppla med sig själv. Jag ska definitivt skriva ett brev till mig själv som jag ska öppna när jag har min examen i handen. För att inse hur mycket det kommer hända på dessa åren och för att sätta drömmar.  

Annonser

När det tar stopp 

Det är på gott och ont att ha många bollar i luften. På gott och ont att vilja allas väl. På gott och ont att göra saker till 100% överallt. Det är på gott och ont i den bemärkelsen att det lätt går överstyr. 

För några veckor gjorde det just det för mig. Efter ganska många månader av någon slags ständig skjutning på att vila och ha en lite mer tom kalender. Efter lite lång tid av ständigt minus på sömnkontot. Efter varningar från kroppen som jag inte  lyssnade på så allvarligt som jag skulle gjort. 

För så kom den där veckan. Redan på måndagen kände jag mig extremt ostabilt och stressad. Höll det i någorlunda schack och körde på, men på fredagen kom känslor av yrsel, illamående och en extrem seghet i huvudet. Återigen skyllde jag snabbt på trötthet och att jag sov dåligt någon natt. Kom hem på eftermiddagen efter jobb och ärenden och skulle plugga men istället blev det mat, som för att tappert få energi, samt sömn i en mix kvällen igenom. När jag tar till mat på det sättet så får jag alltid kalla kårar. Det ger mig så mycket minnen till en dålig period och blir lätt associerar med att något är fel. Vaknade upp på lördagen med möjligen ännu mer yrsel och illamående. Åkte till jobbet, hade klasser och PT och tänkte träna för att bli pigg. Mindre än tre minuter in i passet kände jag att det inte skulle gå. Åkte hem, pratade med pappa och kände på allvar att de 300 meterna upp till lägenheten från tunnelbanan var stört jobbigt att behöva gå (detta var innan operationen ;)). La mig på soffan och kände en sjuk trötthet. Hade årets fest framför mig, utklädnad fixad, tjejer som väntade med sangria och mys – men allt kändes helt stört tungt. Jag avskyr dock att vara personen som säger nej i sista sekund och att ”vara lite trött” tyckte jag inte dög.  Diskuterade med mig själv. Skulle jag trycka koffeintabletter och sen dra, lita på att det kommer bli bra och efter något glas vin? Men känslan av att ens gå upp fick mig att gråta. Att träffa människor likaså. Efter samtal med fina vänner som peppade, stöttade och tog beslutet med mig så blev det en kväll hemma. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar när mycket saker händer. Älskar att ha mycket på gång. Det kommer jag gå tillbaka till. Men med den stora skillnaden att jag kommer dra ner på det hela. Ta bort jobb, ta bort event och tänka ett varv extra innan ”Ja, kul absolut!” dundrar ut ur min mun. Viktor i klassen sa en gång ”kalendern är till för att vara tom” och lite åt det hållet behöver jag ibland tänka. Hålla på vilan. Sortera. Välja och vraka. 

Varför jag delar med mig? För jag tycker det är sjukt viktigt att sprida hela bilden och inte någon slags skönhetsbild. För mig är det viktigt att trycka på att ingen tackar dig när du kraschar totalt – även om du tackade ja till samtidiga uppdrag, även om du var en strålande student, arbetskollega eller vad det nu kan vara. Ingen tackar dig för att du kör på så du går sönder. Det är så otroligt vanligt att folk går in i väggen och jag tycker det är så sorgligt. Press och stress tills en går sönder. Vad är det för verklighet? Det är en hårfin gräns mellan att hylla och peppa driv som att trycka på mot att gå in i väggen. 

Gunde Svan pratade om överträning på Skavlan. Jag kan så relatera det till prestation och många bollar i luften. Han sa att ofta backar en inte så långt som kroppen behöver – för huvudet trycker envist på. Tror verkligen på det. Kan bara gå till mig själv när jag, helt orimligt, tyckte  att jag efter en ”återhämtningsnatt” med sömn borde kunna gasa på till 110% igen. Då skulle jag vara redo och pigg. Och ja, kanske kortvarigt men tröttheten sitter ibland djupare än så och som ett brev på posten trillar en tillbaka. Så helgen som var har jag haft megavila. Eller i den bemärkelsen att jag kunnat välja där och då – inte haft saker planerade innan. Strosat på stan, kollat film, pysslat och bara varit. Ska lägga in de dagarna här och där. Så viktigt att kunna återhämta sig titt som tätt och inte alltid tänka ”snart är denna period över”. Luckor i kalendern, det ska jag bli bättre på. 

Strosat runt i solen med musik eller telefonsamtal i öronen.
Middag framför serier hemma i soffan.
Var förbi Sandy på Pepstop ♥️

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Termin tre – nu kör vi! 

Tredje terminen har precis kickat igång. Föreläsningar, lunchlådor, mottagning för ettorna och pluggtimmar. Det känns som jag redan efter bara några dagar liksom kommit in i det hela och från att förra veckan känna mig skräckslagen för att åter öppna kurslitteratur och artiklar så känns det nu nästan naturligt och faktisk roligt. Att jag aldrig ska tycka att växlingar mellan olika rutiner känns okej. 

Dock är det en, för mig, tuff start med statistik som första delmoment. En vecka in och jag är bra förvirrad men ska ha lite is i magen och försöka få allt att landa. Det brukar gå så gissar det är samma sak nu. Så fattar du inte vad du håller på med? Få inte panik. Det ordnar sig undan för undan. I fredags på föreläsningen undrade jag ungefär åtta gånger per minut vad jag gjorde. Litar dock starkt på att det kommer landa för mig också. Nya saker är svårt och får vara svårt. Kämpigt men desto roligare att börja på nästa delmoment utan uträkningar och statistiska datorprogram att läsa av. Dessutom extra skönt att klara av delmoment som faktiskt är helt nya och gansk tuffa.

Fadderiet och jobbet med klimatföreningen har också startat. Känns så roligt med nya psykologstudenter och känslan av att ha kommit ett steg vidare blir mer påtaglig. Klimatföreningen startade vi upp ordentligt i fredags på infopuben på KI och ska nu sätta tänderna i nya uppdrag och event för att sprida en medvetenhet om miljön och vårt sätt att ta tillvara på den. 

Utöver allt med skolan har också mina klasser på Rosa Skrot har dragit igång. Så tisdag och torsdag morgon, tisdag kväll och var fjärde lördag hittar ni mig på söder. Känns sjukt kul att köra igång med de fasta klasserna och få lära känna alla deltagare mer och mer. Idag var det Happypass och CoreAss på schemat, roliga pass båda två och så mysigt att spendera några timmar på söder. 

Så terminen – jag är nog redo. Ganska mycket kaos i huvudet men det är okej. En sak i taget och en dag i taget. 

Föreläsning i Aula Medica
Nya psykologstudenter
Klimatföreningen på plats på Infopuben

En sjuklig period kan ha ett slut