Tro inte att jag glömt! 

Att dela bilder från psykologdagen för T1:orna förra veckan. För det kommer ett litet bildregn här från den mysiga, men kalla, dagen. Var med under dagen i Hagaparken och då det var fokus på roliga lekar och saker för att lära känna varandra. Kvällen bestod av sittning, mer lekar, sång, god mat och såklart dans och gissningsvis ett och annat glas vin.

De som var med verkade tycka att det var en bra dag och jag kan bara hålla med. Extra roligt att se på när de kämpade sig igenom såpafotbollen och när lagsångerna övades in. Fin ny psykologklass minsann!


Annonser

En lång dag…

…går nu mot sitt slut. Bitvis har jag varit så otroligt trött och ofokuserad idag. Tror min kropp och mitt huvud behöver lite total vila och ledighet då jag lätt känner av när det blir lite mycket. Nu har jag visserligen både tagit vila mellan varven och tog vila igår – men känner att jag behöver mer vila än så. Behöver liksom vila där inte ens en tanke går till plugget, att jag borde gå upp eller att jag ska vara produktiv. Speciellt såhär i början är det nog smart att börja lite lugnt och se till att få in återhämtning tidigt. 

Trots att jag varit ofokuserad så har jag fått en hel del gjort. Vi har en inlämning på reliabilitet och validitet som i princip hela klassen river sitt hår för. Ena sekunden känner jag att jag är med och nästa har jag ingen aning om vad jag pysslar med eller om något är rätt. Lär mig säkert en hel del på vägen men just den där frustrationen av att inte veta vad som är upp och ner fick mig idag att tokprokrastinera. Dock gjorde det att jag fick stå mitt kast och stängde just ner datorn. Dagen började visserligen i en härligt energisk känsla när jag 07.00 mötte Hannah på gymmet. Efter träning och en stadig frukost råkade den tänkta 15 minutersnapen dock bli liiite längre. Vaknade efter över två timmar och fick hastigt sticka till skolan för bloggmöte. Ett supertrevligt bloggmöte som innehöll såväl god sallad, trevliga möten med både de andra bloggarna och våra handledare samt filmning och fototagning. Bra möte för att få ny energi till att plugga vidare. 

Fick till några tommare bra plugg innan magen kallade på fika. Och när fikaklockan säger till så är det helt enkelt bara att följa den. Blev en tur till Hemköp innan jag drog hem för att plugga vidare. Plugget blev dock mest att öppna kylskåpet 235 gånger, tina och äta Sofies bröd, ringa Länsförsäkringar, ringa mamma, kolla roliga klipp, äta lite till, prata med Sofie, kolla halv åtta hos mig, stå på händer, planera PT-kund och springa ner och handla pepsi max. 

Därav fick jag sitta till sent innan jag hade  kommit så långt som jag ville för dagen. Tur det finns disciplin även under de mest odisciplinerade dagarna ändå. Det är ju ändå väldigt charmigt med plugget – att en kan styra precis som en vill. Som imorgon, när det är tisdag – min mest fullspäckade dag – då kan jag både hålla klasser, ha PT-kund, plugga, träna och imorgon även gå på möte med PINK (mer om det imorgon). Bra grej! 

Frihet deluxe att styra dagarna hej vilt!

Mina två grundprinciper inom hälsa

Har skrivit det innan men det är definitivt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och igen. För jag tänker aldrig sluta skriva eller prata om det faktum att a) Hälsa inte ska kopplas ihop med en viss kroppstyp och b) Mat och träning aldrig ska vara något som är sammankopplat till ångest. Kan orimligt ofta frustreras av detta. För jag ser det överallt. Löpsedlar, folks kommentarer, tv-program, reklam – listan kan göras lång. Vad menar jag då mer konkret med dessa faktum?

A) Hälsa ska inte kopplas ihop med en viss kroppstyp
Vissa personer har fått för sig att hälsa ”ser ut på ett visst sätt” och att en ska ha ett visst BMI (Body Mass Index) för att vara hälsosam. Jag skulle säga att det mer eller mindre är helt fel. Absolut, det är en hälsorisk att vara gravt överviktig men en större person kan var betydligt mer hälsosam än en mindre person. Allt syns inte utanpå, det måste vi ha i åtanke. Stress, dåliga sömnvanor och kanske psykiska problem – det syns inte lika lätt men ni tror inte det är liiiite farligare än fem kilo ”för mycket” på kroppen? Ändå är det allt för ofta att fokus (och skuld) läggs på personer som inte har en viss typ av kropp.

Varför har det fått så stor kraft då? Personligen tror jag att det är för att det går att göra extremt stor business på detta. Företag, PT:s, gym och affärer kan sälja genom att spä på folks rädsla för att vara överviktiga. Bara slå upp en hälsotidning och se ett reportage om att vi ska bli lyckliga genom att tappa fem kilo, att vi ska lyckas med en viktnedgång eller att vi ska komma i storlek 38 igen. Bara sök efter PT:s och se hur många som använder före och efterbilder som fokus. Bara gå in i en affär och se att de har utbud för en viss typ av kropp. Det går göra business på folks vilja om att ”passa in”.

Så har vi det här med att vara vältränad. För mig är det inte alls hur du ser ut utan snarare hur du känner dig och hur du mår. Hur känner du dig när du vaknar? Skrattar du under en dag? Orkar du det du vill under dagen? Är din kropp stark nog för att vara igång en hel dag? Är du glad? Kan du sova gott om natten? För hallå, när plockades insidan bort i spektrat hälsa? Varför ska fokus vara på en våg, en bild eller någon strävan bort från sig själv? Det är viktigt att röra på sig, det skriver jag under alla dagar i veckan, men vilket fokus vill vi ha för att få folk att vilja träna? Vilket fokus ska vi ha på hur en är som vältränad? Som jag skrivit innan så är exempelvis styrka för mig så mycket mer än att kunna lyfta tungt.

B) Mat och träning ska aldrig vara något som är sammankopplat till ångest
När jag var på väg in i en allvarlig ätstörning så fick jag en hel del kommentarer i stil med att ”du äter så nyttigt, jag hade aldrig haft motivation till det” och ”vad duktig du är som tränar, jag är för lat”. För mig blir det därför en krock idag av att det till höger och vänster slängs med dessa uttryck. För mig är en inte ”duktig” av att varken hoppa över socker eller att träna sju gånger i veckan. När handlade mat och träning om att vara duktig och bevisa något för någon? När tappade vi greppet om att vi tränar för att må bra, svettas mycket ibland, lite ibland och framför allt att ha kul? När tappade vi greppet om att vi äter för att bli mätta, för att det är gott och för att vi ska orka med det vi vill? Mat är mat. Träning är träning. Punkt.

Så när det börjar pratas om att ”en har slarvat i helgen”, att ”en har unnat sig lite för mycket” (för övrigt ett sjuk uttryck, unna sig?!), att ”en inte tränade igår” eller förklaringar till att det är okej att äta den där bullen som en håller i handen. Då blir jag frustrerad. Visst om du känner att du hade velat få in ett till träningspass eller inte hade behövt äta tre bullar. Jag saknar träning och att svettas om jag inte gör det på någon dag och jag kanske inte älskar att må illa av att ha ätit allt för många tokgoda bullar – men måste inte kommentera det till höger och vänster. Ska du sprida en negativ känsla av mat och träning i form av skuld och skam så ställ dig i ett hörn där inget hör. Ät bullen och njut. Välj vila och se det som återhämtning. Mat och träning är inte på liv och död, okej?

Så får du ångest av att inte träna? Ta det på allvar! Träna inte! Får du ångest av att äta något ditt huvud har benämnt som onyttigt? Ta det på allvar! Ät av det! Gå emot din ångest och inse att den verkligen bara är ett spöke som är fiktivt. Märker du att du har fix idéer om kropp, mat, träning eller liknande – jobba bort det och inte mot det. För din skull, jag lovar.

Så kanske är bubbel, glass och popcorn hälsa? I min värld är det just det. Att inte vara så jäkla brydd utan köra på, känna efter och leva. För vet ni? Träning och mat är inte raketforskning. Det är inte att trycka kosttillskott, optimera träningen på sekunder eller att väga mat. Det är så mycket enklare än så om vi har sunt förnuft och lyssnar in kroppen. Känner mig i nuläget mer hälsosam än någonsin och har aldrig ätit så mycket popcorn och ätit så lite kosttillskott. Kanske tycker en del att det är lätt för mig att säga som ”passar in i normen” och som älskar att träna. Men just därför tycker jag att det är så viktigt att jag också lyfter det. Att när mat och träning för mig var på liv och död och styrdes av ständig ångest var jag mer död än levande. Ju längre bort från det jag kommer – desto mer liv finns det i mig.

Så vad vill jag säga med detta? Jag vill få varenda människa att inse att livet är på tok för kort för att lämna nedvärderande kommentarer om sin kropp. Livet är också för kort för att hoppa över bullen du är så sugen på. Livet är dessutom för kort för att fördomar och föreställningar om människor ska påverka dig och ditt sätt att se och behandla andra. Sist men inte minst är livet också för kort för att inte ta hand om sig genom lagom dos av träning och en balanserad kost. För träning ÄR bra. Mat ÄR bra. 

IMG_1901
Ta hand om kroppen så du kan hoppa och leka på en strand!

 

 

 

Termin tre – nu kör vi! 

Tredje terminen har precis kickat igång. Föreläsningar, lunchlådor, mottagning för ettorna och pluggtimmar. Det känns som jag redan efter bara några dagar liksom kommit in i det hela och från att förra veckan känna mig skräckslagen för att åter öppna kurslitteratur och artiklar så känns det nu nästan naturligt och faktisk roligt. Att jag aldrig ska tycka att växlingar mellan olika rutiner känns okej. 

Dock är det en, för mig, tuff start med statistik som första delmoment. En vecka in och jag är bra förvirrad men ska ha lite is i magen och försöka få allt att landa. Det brukar gå så gissar det är samma sak nu. Så fattar du inte vad du håller på med? Få inte panik. Det ordnar sig undan för undan. I fredags på föreläsningen undrade jag ungefär åtta gånger per minut vad jag gjorde. Litar dock starkt på att det kommer landa för mig också. Nya saker är svårt och får vara svårt. Kämpigt men desto roligare att börja på nästa delmoment utan uträkningar och statistiska datorprogram att läsa av. Dessutom extra skönt att klara av delmoment som faktiskt är helt nya och gansk tuffa.

Fadderiet och jobbet med klimatföreningen har också startat. Känns så roligt med nya psykologstudenter och känslan av att ha kommit ett steg vidare blir mer påtaglig. Klimatföreningen startade vi upp ordentligt i fredags på infopuben på KI och ska nu sätta tänderna i nya uppdrag och event för att sprida en medvetenhet om miljön och vårt sätt att ta tillvara på den. 

Utöver allt med skolan har också mina klasser på Rosa Skrot har dragit igång. Så tisdag och torsdag morgon, tisdag kväll och var fjärde lördag hittar ni mig på söder. Känns sjukt kul att köra igång med de fasta klasserna och få lära känna alla deltagare mer och mer. Idag var det Happypass och CoreAss på schemat, roliga pass båda två och så mysigt att spendera några timmar på söder. 

Så terminen – jag är nog redo. Ganska mycket kaos i huvudet men det är okej. En sak i taget och en dag i taget. 

Föreläsning i Aula Medica
Nya psykologstudenter
Klimatföreningen på plats på Infopuben

Nya studenter – det är dags!

Dagen är här! Dagen ni kanske sett fram emot, varit sjukt nervösa för eller bara igår insåg att den redan var här. För ett år sedan var det jag som var ny i gängorna och med lite pirr i magen letade mig fram på Karolinskas område. Tack och lov stötte jag på söta Evelina och tack och lov var hon också kommande psykologstudent. Konstigt hur det kan vara så tryggt och skönt att ta följe med någon, ha någon att sitta med, äta med och prata med trots att vi inte kände varandra då. (Men nu! Fina Evelina! <3)

Så ser ni mig, hugg tag i mig! Jag kommer gå runt med er nya psykologstudenter under eftermiddagen och på förmiddagen har ni upprop och gemensamt välkomstsnack i Aula Medica. Det kommer gå så bra. De flesta är nervösa. De flesta känner ingen. De flesta är sjukt snälla och vill väl.

Lycka till!

Mamma och systerdygn

Förra julen gav Niko och jag ett presentkort på att mamma skulle få ett dygn med sina favoritdöttrar (hehe) och i torsdags efter mammas jobb kickade vi igång dygnet.

Som en klassiker i familjen Stålhand så startade vi med ett kul och tungt pass på gymmet. Biceps och triceps fick sig en ordentlig genomgång och att mamma inte kunde sträcka ut armarna igår ser jag som ett gott tecken…

Fortsatte med ännu en klassiker. Snacks och Pepsi Max på balkongen.

Ytterligare en klassiker, men nu mer en ”en gång om året klassiker”. Bästa Hermans på söder. En fantastisk vegetarisk buffe och dessutom med studentrabatt för alla oss som pluggar (gå dit nu när det fortfarande är varmt och går sitta ute, så fint!). Traskade sedan hemåt med ett stopp på Icona Pops konsert på Gustav Adolfs Torg. Kulturveckan i Stockholm – bra grej minsann! Gick vidare hem och slocknade strax efter midnatt väldigt mätta och väldigt trötta.

Okej vi fortsätter på spåret med träning. Morgonträning på Friskis Kungsholmen på fredagen och jag får erkänna att jag var duktigt trött när klockan ringde. Ett bröst och magpass senare var jag dock pigg och glad.

Bästa med morgonträning måste ju vara frukosten efter. Nu blev det snarare en brunch men oavsett så satt det så fint! Scones, bröd, knäcke, chiapudding, kvarg, yoghurt, kaffe, te, juice, färsk frukt och annat gott. Älskar frukostmat!

 

Den tidiga (okej inte så tidig ändå..) morgonen tog ut sin rätt. Niko packade med mammas hjälp och jag slocknade i en powernap. Spenderade sedan eftermiddagen med en promenad, fikanade av tryffeltårta och häng innan mamma cyklade hem och syster och jag cyklade till Skanstull för att hoppa och leka lite till på gymmet. Därefter följde ett besök på en konsert på Gustav Adolfs Torg innan mat, popcorn, godis och såklart Gift vid första ögonkastet.

En weekend i Köpenhamn

Älskar att maxa helgerna (och veckodagarna) och hitta på saker även om en jobbar i veckorna. Lite på samma sätt som när en pluggar och kan bryta av plugget med en weekend, något roligt som händer eller liknande över en helg. För att inte bara gå i samma cirklar runt och runt och för att inte längta till semester/sommar/ledighet hela tiden. Blir lite ledsen över att det verkar vara så många som ständigt längtar och väntar. Så otroligt klyschigt men livet är ju alla dagar – såväl lördagar och söndagar men även måndagar och onsdagar.

Helgen som rullade förbi spenderade jag i Köpenhamn tillsammans med Åsa. Vi firade tioårs jubileum med våra så kallade ÅF-brev. I slutet av nian, efter ungefär ett till två år som vänner så bestämde vi att vi varje år skulle skicka ett brev till varandra. Det var det minsta vi skulle göra för att hålla kontakten. Sen att vi nu hörs flera gånger i veckan är såklart ett enormt plus men där och då var ett årligt brev dealen. Nu är det ett brev där vi sammanfattar året som gått men vi insåg i helgen när vi läste brev från 2008, första året, att så inte riktigt var fallet då.

Oavsett hur breven ser ut så tycker jag att det är häftigt att traditionen håller och att relationen faktiska kan vara så bra. Trots att vi bor i olika städer och egentligen bara hade en vardag ihop under ett år. En helg i Köpenhamn blev därför ett skönt sätt att umgås och bara vara. Liksom vardags-vara ihop. Vi har ätit massa god mat, strosat i stan, dinglat med benen vid vattnet, druckit kaffe i botaniska trädgården, shoppat, skrattat och pratat, pratat och pratat. En sån fin och skön helg!

PS: Har du kanske någon som du vill ta kontakt med? Någon som du saknar? Någon som du innan stod nära men nu inte träffar så ofta? Slå en pling, skicka ett sms eller knacka på. DS