Gästbloggande Syster i Nepal

Då jag vet att flera studenter – oavsett utbildning och universitet – är intresserade av att jobba, praktisera och studera utomlands så bad jag min syster skriva ett inlägg. Hon har nämligen gjort i princip allt det där och lite till – för i ryggen har hon bland annat en utbytestermin i Singapore, en master från London, en rad projekt, uppdrag och volontärprojekt i världen och i Sverige. I nuläget befinner hon sig i Nepal, varpå ni nedan får läsa om erfarenheter kring. Är ni mer nyfikna eller vill kontakta henne – kika in på hennes blogg, där hittar ni även kontaktuppgifter till henne. 

Det är inte första gången jag bosätter mig utanför Sveriges gränser. Att leva och bo i andra kontexter har snarare varit regel än undantag de senaste åren i mitt liv. För tillfället är Bharatpur i Nepal platsen jag kallar hem. Jag vet att en del tycker att det ar modigt att ensam ge sig iväg till nya platser, men för mig känns det nog mer läskigt att göra det motsatta. Att bygga hus, förbinda sig och bosätta sig en längre tid på en och samma plats känns betydligt mer nervöst än att satta sig på ett flygplan till andra sidan jorden.

IMG_3091
VI möttes på Arlanda, jag på väg till Nepal och Felicia hemkommen från surfresan i Portugal.
Även om det på många sätt kan vara jobbigt och tufft att ensam resa till ett land där en sticker ut från lokalbefolkningen så finns det mycket som jag uppskattar, vilket förmodligen ar en stor anledning till varför jag gång på gång packat väskan för att spendera en längre tid i såväl Ecuador och Kenya som Malaysia och Singapore. Att få uppleva nya traditioner och kulturer, att få träffa människor som jag aldrig annars skulle lärt kanna, att få perspektiv på sitt eget liv och sina egna privilegier är bara några av de fördelar som ett liv utomlands för med sig.

Här i Nepal har jag under de gångna månaderna fått många nya erfarenheter och perspektiv. Redan första veckan förstod jag att mat är extremt viktigt här. Vad som dock verkar vara om möjligt ännu mer viktigt ar att också dela med sig av mat. Köper en chatpat på gatan utanför jobbet så är det en självklarhet att ta fram mer än en sked så att kollegorna också kan äta. Lagar en mycket mat så delar en ofta med sig till grannarna i huset. Kollegorna tyckte med andra ord att det var mycket märkligt att jag knappt vet namnen på mina grannar i Stockholm. Att dela med sig av maten är har nästan lika självklart som att äta själv.

IMG_4245En annan upptäckt som snabbt slog mig var deras sätt att umgås, vilket skiljer sig från hur de flesta i Sverige träffas. Om vi oftast ses over en öl på en bar eller en kopp kaffe på ett cafe så ses en här oftast hemma hos varandra. Det är inte alls ovanligt att när som helst bli stoppad på gatan for att bli inbjuden på en kopp te eller middag hos en grannfamilj. Flera gånger har jag dessutom fått frågan om jag inte kan sova över alt. flytta in hos en familj om så bara för några dagar. Under mina drygt två månader här i landet har jag förmodligen spenderat fler nätter hos kompisar och kompisars släktingar än jag gjorde under hela min tid i London.

IMG_4267
Dans på gatan är heller inte helt ovanligt.
IMG_4053
Möte med elever fran Janaprabhat Primary School i Muchchok, Gorkha

Sist men inte minst har min syn på mig själv som morgonpigg påverkats av nepalesernas tidiga morgonvanor. Brukar betrakta mig som en morgonmänniska, men när jag vaknar vid 06.00 så är de flesta andra i mitt hus uppe för länge sedan. Jag minns en av mina första helger här i Nepal när sonen i huset där jag bor frågade om jag ville följa med till ett tempel i bergen. Jag svarade såklart ja och frågade vilken tid han planerade att åka. ”På morgonen, vid runt 05:00” blev svaret. Deras morgonvanor får mig ibland att framstå som en sjusovare.

Men visst – jag ska inte sticka under stolen med att det emellanåt också ar jobbigt och svårt. När en saknar människor, mat och sociala sammanhang kan jag starkt ifrågasatta mitt val av livsstil. Hur som så är jag säker på att en i längden blir starkare och lär sig enormt mycket av att utsatta sig för sådant som är obekvämt och som för stunden känns jobbigt. Det är åtminstone vad jag intalar mig när tyngre perioder inträffar, när jag inte förstår ett ord av vad min kollegor pratar om och när jag vill kunna gå runt utomhus utan att få blickar och rop efter mig.

De negativa aspekterna till trots – jag rekommenderar starkt alla som är det minsta intresserade att ta chansen och uppleva nya kontexter och utmana sina egna föreställningar om livet. Och om någon ar intresserad av att följa min resa eller vill få tips på hur en kan bosatta sig utomlands även om en inte är född med en silversked i munnen eller har vunnit på triss – kika gärna in min blogg och kontakta mig.

IMG_4533
Nepal har fantastiskt fin natur.

IMG_3657
På ett bröllop, otroligt vackert

IMG_3421
Huset jag bor i nu för tiden, kom och hälsa på 😉
 

 

Annonser

Prestation – skola, jobb, socialt

Såg precis en video om utbrändhet och konstaterade en rad saker. Fick en del tankeställare och inser att jag absolut kan bli bättre på att säga nej till saker och ting ibland. Det blir lätt väl mycket när en vill ge 110% inom både skola, jobb, vänner, familj, socialt arbete och fix hemma. Så varför hamnar så många där? Jag tror att det kan påverka att det är accepterat (och ibland ses som positivt) att göra tusen saker samtidigt. och att det är accepterat (och även här ibland ses som positivt) att plugga sent såväl som tidigt, att jobba sent såväl som tidigt och att vara tillgänglig dygnet runt.

I min värld handlar det hela om att jag tycker att så mycket saker är extremt kul! Nu är jag inte alls i en sits där jag känner att jag inte har kontroll – men jag vet också att jag behöver vara medveten om att jag lätt säger ja och vill ge 110% åt många olika håll. För jag kan tänka mig att det är lätt hänt att bara låta saker rulla för att allt är kul och sen pang så står en där med skägget i brevlådan.

Så det gäller att hitta en balans. Jag älskar att jobba samtidigt som jag pluggar. Först och främst för jag jobbar på mysigaste Skrotis-gymmet men också för att få hålla kvar i träningsbranschen som jag började i för ett antal år sedan. Såklart är det också fint med en extra inkomst och att bryta plugghjärnan med något helt annat. Jag älskar också att vara volontär på Tjejzonen. För jag vill ge något till någon annan som faktiskt gör skillnad. Kanske får det en tjej att få hjälp med psykisk ohälsa? Det har jag absolut tid att lägga några timmar i månaden på. Dessutom så älskar jag mina vänner och min familj. Blir varm i hjärtat av tanken på hur många fina människor jag har omkring mig och skulle gärna vilja spendera varje minut med alla jag håller kär. Så många jag vill träffa så mycket mer. Och hallå – jag tokälskar att skratta, ha kul, festa, gå på event, resa på weekends och liknande. Ja, vem gör inte det kanske? Men ojoj, jag är lite för mycket av en JAJAJAJA sägare till vissa saker ibland. Vänder och vrider för att hinna. (Något som absolut inte brukar sluta på ett bra sätt.) Hur eller hur – dygnet har bara 24 timmar så det blir liksom ohållbart att köra på för hårt med allt. Det går inte bara att lägga på och lägga på utan att plocka bort något. Det behöver jag bli bättre på.

För oavsett om jag gör massor av saker på grund av att jag älskar det och inte för att det är ett tråkigt måste – så kan det bli för mycket. Och även om det inte känns jobbigt så kanske det är viktigt att i alla fall se över ens vila och återhämtning för att se om den finns i vardagen. Vissa personer trivs och funkar som bäst med många bollar i luften och andra inte alls. Det går inte dra alla över en kam helt enkelt.

För min del så kör jag på en del tumregler (precis som i statistiken vi just läst i skolan). kanske behöver du också lite regler för att få en balans mellan skola och annat? Skolan är det primära men för mig vill jag inte att skolan vara mig. Det är en stor del men inte allt, allt. Mitt bästa tips till alla är att testa sig fram. Vad funkar för mig? Vill jag ens jobba? Vill jag ha en dag mitt i veckan ledig och plugga en lördag? Passar det att gå på föreläsningar eller vill jag läsa själv? Pluggar jag bäst på morgon eller kväll? När sover jag bäst? Ni fattar. Massor med frågor en kan ställa sig.

Och kom ihåg. Ta hand om er längst vägen. 

thumb_IMG_0656_1024
När vi mös med hunden i kvarnen på Västkusten i somras 

Miljövänliga veckan

Som många av er redan vet så är jag med i Klimatföreningen på Karolinska Institutet. En förening som tror starkt på att inspirera till bättre val för såväl miljön som för vår hälsa. Klimatföreningen jobbar för att sprida miljöengagemang och kunskap bland Karolinska Institutets studenter och för att främja det miljömässiga arbetet på universitetet. Kunskap sprider vi genom evenemang och informationsspridning samt inspirerande föreläsningar och jobb med lokala miljöaktörer. Klimatföreningen har varit aktiv i lite drygt ett år och ibland får vi nog påminna oss om att vi faktiskt var precis i startgroparna ganska nyligen. Vi har ändå hunnit med massor av roliga och bra saker – klädbytardag, flera kaffeevent för att sprida information, samarbete med cykeldagen i Solna, samarbete med Medveten konsumtion, vi är med och utvecklar Ekoguiden, har varit med på Infopubar och liknande. Det händer med andra ord saker.

Nu i veckan är det dags för Miljövänliga veckan och vi kommer därför sprida lite extra information. Är ni nyfikna redan nu så kika in på Naturskyddsföreningen och läs mer. På tisdag står vi annars utanför Jöns Jacob och bjuder på fika och information. Kom förbi och säg hej, få med information, ställ frågor eller bara fika.

21762876_10155471326651609_2354935083733003085_o15421006_395385594130787_2632458779076595515_n

Moment två på Differentiell Psykologi

Efter moment ett som var fyllt av reliabilitet, validitet och uppbyggnad av ett test så känns det FANTASTISKT att starta moment två med fokus på olikheter på en rad olika sätt. I veckan kommer vi få föreläsningar om bland annat intelligens, personlighet, mindset, self-esteem, samhörighet, social tillhörighet och inre motivation. Väldigt spännande tycker jag. Momentet kommer sedan att avslutas med en forskningskonferens där vi får presentera en artikel inom området. Självklart kommer ni få följa med på vägen dit och se en glimt av konferensen.

Det känns extremt kul att känna sig taggad på att sitta i föreläsningssalen igen. Ska erkänna att även om förra momentet var lärorikt så tyckte jag att det var tungt. Nu är jag mer med på banan på vad vi läser och varför vi läser det och den känslan är just nu oslagbar. En får dock lära sig det där. Att vissa delar av kurserna får ens enda fokus vara att hålla huvudet över vattenytan och kämpa på så gott det går för att klara av det och få det överstökat – medan vissa delar får en att verkligen vilja läsa mer. Tur att alla är olika och uppskattar olika delar olika mycket.

Så en ny vecka på ingång. Jag är peppad. Haft en skön uppladdning både i slutet av veckan och i helgen. Har brunchat med bubbelbrudarna, haft lycka till på första tentan fika för T1orna, jobbat på Skrotet, haft event på Drottninggatan tillsammans med en nyöppning av en butik, mycket prat med syster i Nepal, fika med fina människor, tid i soffan och kramar från mamma.

IMG_2461IMG_2457IMG_2459

Bockat av tenta -> nya tag framåt

Första tentan på terminen klarades av i fredags och det känns väldigt bra. Tentan var förhållandevis enkel och känslan efter var att det gick bra. Igår började vi på moment två i Differentiell Psykologi och vi har visserligen bara startat med en introduktion men än så länge känns det fint. Det känns som vi har spännande föreläsningar, podcasts och diskussioner framför oss. Dock ska jag erkänna att jag igår morse inte var toktaggad på att sätta tänderna i nya artiklar, ny information och nya inlämningar. Efter förra veckan med mycket plugg och efter kontrasten från sommar till att komma tillbaka till skolan igen så kände jag att jag skulle behövt semester. En vecka minst. Efter helgen känns det dock bättre och det var ändå helt okej att dra igång ett nytt moment.

Så idag är det fullt fokus på jobb och plugg. Började dagen med en klass på Skrotet, nu blir det en hel del timmar av plugg innan PT-kunder och en klass till. En lång dag men så skönt att liksom samla allt och bara köra på med mycket plugg och jobb på en dag. Att sitta kvar på Skrotet gör också det hela himla mysigt. Blir naturliga pauser i form av trevliga samtal med medlemmar och kollegor.

Målet för dagen är att komma igenom två inspelade föreläsningar, börja kolla på en uppgift som ska inlämnas på torsdag samt att börja på med uppvärmningen till Vildmarksloppet som är om mindre än två veckor. En sak i taget så blir det fint. Tycker det rullar på bra när jag väl startar igång hur tungt det än kan kännas innan saker och ting är påbörjade. En halvtimme av första föreläsningen är dock avlyssnad så nu är det bara att rulla på. Ska plugga smart och köra på. Kaffe, vatten och snacks. Let´s do this!

 

 

Psykologdag och hitta din pluggbalans

Förvånas varje gång över hur fort en kommer in i nya vanor och nya rutiner. Nu är skolan igång på allvar och dagarna bara rullar på. Det känns väldigt roligt att vara tillbaka igen, ha lyxen att varje dag träffa alla i klassen och få lära sig nya saker. De första veckorna har varit intensiva. Både i skolan, med att vara fadder, med att vara gång med olika föreningar (klimatföreningen har nya medlemmar – så kul!!), med jobb och med att träffa fina människor utanför skola och jobb. Älskar varje del av min vardag men ibland har jag svårt att hålla nere på aktiviteterna. Är en hårfin gräns då allt både ger och tar energi.

Idag är det i vilket fall som helst lite självvalt break från skola och jobb. Istället ska jag vara med och anordna T1:ornas psykologdag och psykologsittning. Ska snart dra mig till Hagaparken och börja preppa för att de nya psykologstudenterna ska trilla in. Blir en dag med lekar, utklädnad, sittning och fest. Minns vår egen psykologdag och psykologsittning som väldigt kul så hoppas att de nya ettorna också kommer uppskatta dagen.

Det ska bli väldigt roligt med dagen men samtidigt är det många bollar i luften som inte landat. Jag älskar att ha mycket saker på gång och att vara aktiv på flera olika håll. Igår på kvällen var jag dock stressad och rörig inombords. Ganska snabbt kunde jag släppa den känslan ändå. För allt löser sig. En måste inte vara i fas med allt hela tiden. Ringde mamma och pratade av mig, kom hem och möttes av R och kunde släppa stressen och kolla serie (yes, någon har fått mig börja kolla serie?!?!). Älskar att inte bli uppäten av stress utan faktiskt kunna lägga saker åt sidan ibland och vara trygg i att det ordnar sig en annan dag. Såklart inte bra att skjuta på saker hela tiden om en aldrig får saker gjorda – men för mig är det nyttigt att göra just det, skjuta fram och kanske minska pressen.

En får hitta sina lösningar. Jag lär mig hela tiden. Tar inspiration och försöker ändra mina beteenden till något bättre. Tidigare har jag lagt extremt mycket tid på plugg och tyckt att det varit ett måste. Det är dock inte så.  För ska en leva fem år med högt temp av plugg så kan en inte plugga alla kvällar, helger och dagar. Livet pågår hela tiden och är värt att hinna med. Sofie är ett strålande exempel på vad jag inspireras av. Hon är grym på att ha linjer mellan skola och fritid. Lägger effektiv tid på plugg och lika effektiv tid på att inte plugga. Gör annat på helger och kvällar för att få energi till skolan. För pluggandet tar aldrig slut, det går alltid att göra mer. Så det gäller att hitta en balans. Som med så mycket annat.

IMG_2153

Mina två grundprinciper inom hälsa

Har skrivit det innan men det är definitivt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och igen. För jag tänker aldrig sluta skriva eller prata om det faktum att a) Hälsa inte ska kopplas ihop med en viss kroppstyp och b) Mat och träning aldrig ska vara något som är sammankopplat till ångest. Kan orimligt ofta frustreras av detta. För jag ser det överallt. Löpsedlar, folks kommentarer, tv-program, reklam – listan kan göras lång. Vad menar jag då mer konkret med dessa faktum?

A) Hälsa ska inte kopplas ihop med en viss kroppstyp
Vissa personer har fått för sig att hälsa ”ser ut på ett visst sätt” och att en ska ha ett visst BMI (Body Mass Index) för att vara hälsosam. Jag skulle säga att det mer eller mindre är helt fel. Absolut, det är en hälsorisk att vara gravt överviktig men en större person kan var betydligt mer hälsosam än en mindre person. Allt syns inte utanpå, det måste vi ha i åtanke. Stress, dåliga sömnvanor och kanske psykiska problem – det syns inte lika lätt men ni tror inte det är liiiite farligare än fem kilo ”för mycket” på kroppen? Ändå är det allt för ofta att fokus (och skuld) läggs på personer som inte har en viss typ av kropp.

Varför har det fått så stor kraft då? Personligen tror jag att det är för att det går att göra extremt stor business på detta. Företag, PT:s, gym och affärer kan sälja genom att spä på folks rädsla för att vara överviktiga. Bara slå upp en hälsotidning och se ett reportage om att vi ska bli lyckliga genom att tappa fem kilo, att vi ska lyckas med en viktnedgång eller att vi ska komma i storlek 38 igen. Bara sök efter PT:s och se hur många som använder före och efterbilder som fokus. Bara gå in i en affär och se att de har utbud för en viss typ av kropp. Det går göra business på folks vilja om att ”passa in”.

Så har vi det här med att vara vältränad. För mig är det inte alls hur du ser ut utan snarare hur du känner dig och hur du mår. Hur känner du dig när du vaknar? Skrattar du under en dag? Orkar du det du vill under dagen? Är din kropp stark nog för att vara igång en hel dag? Är du glad? Kan du sova gott om natten? För hallå, när plockades insidan bort i spektrat hälsa? Varför ska fokus vara på en våg, en bild eller någon strävan bort från sig själv? Det är viktigt att röra på sig, det skriver jag under alla dagar i veckan, men vilket fokus vill vi ha för att få folk att vilja träna? Vilket fokus ska vi ha på hur en är som vältränad? Som jag skrivit innan så är exempelvis styrka för mig så mycket mer än att kunna lyfta tungt.

B) Mat och träning ska aldrig vara något som är sammankopplat till ångest
När jag var på väg in i en allvarlig ätstörning så fick jag en hel del kommentarer i stil med att ”du äter så nyttigt, jag hade aldrig haft motivation till det” och ”vad duktig du är som tränar, jag är för lat”. För mig blir det därför en krock idag av att det till höger och vänster slängs med dessa uttryck. För mig är en inte ”duktig” av att varken hoppa över socker eller att träna sju gånger i veckan. När handlade mat och träning om att vara duktig och bevisa något för någon? När tappade vi greppet om att vi tränar för att må bra, svettas mycket ibland, lite ibland och framför allt att ha kul? När tappade vi greppet om att vi äter för att bli mätta, för att det är gott och för att vi ska orka med det vi vill? Mat är mat. Träning är träning. Punkt.

Så när det börjar pratas om att ”en har slarvat i helgen”, att ”en har unnat sig lite för mycket” (för övrigt ett sjuk uttryck, unna sig?!), att ”en inte tränade igår” eller förklaringar till att det är okej att äta den där bullen som en håller i handen. Då blir jag frustrerad. Visst om du känner att du hade velat få in ett till träningspass eller inte hade behövt äta tre bullar. Jag saknar träning och att svettas om jag inte gör det på någon dag och jag kanske inte älskar att må illa av att ha ätit allt för många tokgoda bullar – men måste inte kommentera det till höger och vänster. Ska du sprida en negativ känsla av mat och träning i form av skuld och skam så ställ dig i ett hörn där inget hör. Ät bullen och njut. Välj vila och se det som återhämtning. Mat och träning är inte på liv och död, okej?

Så får du ångest av att inte träna? Ta det på allvar! Träna inte! Får du ångest av att äta något ditt huvud har benämnt som onyttigt? Ta det på allvar! Ät av det! Gå emot din ångest och inse att den verkligen bara är ett spöke som är fiktivt. Märker du att du har fix idéer om kropp, mat, träning eller liknande – jobba bort det och inte mot det. För din skull, jag lovar.

Så kanske är bubbel, glass och popcorn hälsa? I min värld är det just det. Att inte vara så jäkla brydd utan köra på, känna efter och leva. För vet ni? Träning och mat är inte raketforskning. Det är inte att trycka kosttillskott, optimera träningen på sekunder eller att väga mat. Det är så mycket enklare än så om vi har sunt förnuft och lyssnar in kroppen. Känner mig i nuläget mer hälsosam än någonsin och har aldrig ätit så mycket popcorn och ätit så lite kosttillskott. Kanske tycker en del att det är lätt för mig att säga som ”passar in i normen” och som älskar att träna. Men just därför tycker jag att det är så viktigt att jag också lyfter det. Att när mat och träning för mig var på liv och död och styrdes av ständig ångest var jag mer död än levande. Ju längre bort från det jag kommer – desto mer liv finns det i mig.

Så vad vill jag säga med detta? Jag vill få varenda människa att inse att livet är på tok för kort för att lämna nedvärderande kommentarer om sin kropp. Livet är också för kort för att hoppa över bullen du är så sugen på. Livet är dessutom för kort för att fördomar och föreställningar om människor ska påverka dig och ditt sätt att se och behandla andra. Sist men inte minst är livet också för kort för att inte ta hand om sig genom lagom dos av träning och en balanserad kost. För träning ÄR bra. Mat ÄR bra. 

IMG_1901
Ta hand om kroppen så du kan hoppa och leka på en strand!