Sakta men säkert kommer jag tillbaka

Kroppen börjar sakta men säkert komma tillbaka till sin vanliga aktivitetsnivå. Jag behöver längre inte tänka mig för innan jag ska gå eller cykla någonstans, pausa upp för trapporna eller kämpa för att göra saker. Visst blir jag absolut mer trött och visst gör det ont – men inte alls som för några dagar sen. Har sagt det innan och säger det igen – kroppen är ju grym! Läker sig själv efter ett ingrepp och fixar och grejar. Då gäller det att vara snäll tillbaka mot kroppen, inte stressa på med aktiviteter. Det får ta sin tid. Längtar absolut tillbaka till att kunna träna (så mycket, så kul!), jobba med såväl klasser som PT och hitta på roliga aktiviteter. Dock tror jag att det var lägligt för såväl mitt huvud och min kropp att få denna ”vilan”. Och ja, jag vet – vila och att återhämta sig från en operation är olika saker – men denna vilan gav mig ett break från många måsten och gav mig chans att komma ikapp i sömn och fullständig vila, helt och hållet och i flera dagar. Hade minst sagt en ordentlig dipp fysiskt och psykiskt precis innan – något det kommer att komma upp ett inlägg kring inom kort. För jag tycker det är så viktigt att påminnas av att för mycket av saker som är roliga också blir negativt. Långvarig stress är oroväckande växande och oroväckande drastiskt för den drabbade. Men som sagt – mer om det i ett annat inlägg.

Så att jag har kommit tillbaka mer och mer kroppsligt betyder mer och mer tid i skolan. Missade egentligen bara en dags föreläsningar så jag har varit med och fått höra om en rad saker kopplat till utveckling; kognitiva teorier, hjärnans utveckling och kognitiva funktioner. Spännande och än så länge relativt lätt att hänga med – vilket känns otroligt skönt efter förra kursen som var givande men bitvis otroligt mastig och överväldigande. Nu har vi ju precis börjat denna kursen och generellt kan uppstarterna kännas lite mer förståeliga, men oavsett så känns det väldigt bra och väldigt intressant.

Som sagt har vi flera olika parallella uppgifter med denna kursen. Igår satt jag och min forskningsfördjupningsgrupp och jobbade och det känns väldigt bra att vara på gång. Blir lättare när en har startat upp och kört igång och känner att det går framåt. Utöver att vara i skolan igår så blev det röj i lägenheten och matlagning, på kvällen kom dessutom världens bästa pappa upp. Åt rotfrukter, falafel, hummus och världsklassgott fika.Med sig hade pappa massor med bär, äppelmos, bullar och morotskaka. Sådan lyx! Idag fortsätter det lyxiga. Fått hjälp att laga cyklar och ska strax ut till Mall of Scandinavia och strosa runt.

img_0457
Jag och Pappi från i somras

Första tallriken, inte en fröjd för ögat – meeeen magen!
Så drömmigt! Vaniljsås, paj, mango och morotskaka 😍

 

Annonser

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤

 

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.

Vildmarksloppet 2017

I fredags eftermiddag klev jag och Sofie på tåget i Stockholm. Med godis och fika rullade vi mot Småland och Nässjö för att sedan åka vidare till Ramkvilla. Tog en sväng om (i mörkret) för att visa Sofie min lilla by. Pekade ut skolan, mormor och morfars hus och plockade en solros hos familjen Larsson. Drog sen hem för tacos och glass hemma hos bästa pappa. 

Lördagen inleddes med frukost och sedan cyklade vi bort till äventyrsbyn där Vildmarksloppet skulle gå av stapeln. Övade igenom uppvärmingen vi skulle hålla, hämtade ut nummerlappar, åt lite bulle och sen var det dags för första starten. Sex starter skickade vi iväg med en uppvärmning på tio minuter. Lite småruggit väder så som tur nog hade vi kort med paus mellan varje start så vi fick röra på oss hela tiden. Efter sjätte uppvärmningen var det dags för även oss att tagga till och springa iväg över hinder, i lera och i sjön. 

Ja. Leriga, blöta och kalla blev vi definitivt. Men vi fick också svettas och skratta massor. Vi klättrade upp för nät, balanserade på balansbrädor, bar på däck, klampade fram i gyttja, sprang i sjön och mycket, mycket mer. 36 minuter efter start kom vi i mål och mitt hjärta slog minsann för fullt. En hamburgare och lite snack med ramkvillabor senare så cyklade vi hem och duschade varmt och bäddade ner oss framför Tro, hopp och kärlek. Mysigt kvällshäng hos bästa grannarna och sedan hem för middag, spel och fika innan kropp och huvud checkade ut för dagen. 


Idag kickade vi också igång löpare med uppvärmning och pepp. Vi avslutade även idag med att springa loppet. Idag i familjeklassen då vi sprang med Jimmi och Vincent. När vi inte hetsade efter en så snabb tid som möjligt passade jag och Sofie på att brottas i gyttjan och bada i sjön. Skitigt, kallt och sjukt kul! 

​​
Innan tåget gick tillbaka till Stockholm hann vi äta våfflor hos mormor och morfar. Så himla mysigt! Bra avslut på en så fin helg. Fått träffa nära och kära, visa upp Ramkvilla, Ramoa och fina människor för Sofie, ätit gott, skrattat mycket och inte minst dragit igång tio startgrupper inför Vildmarksloppet 2017. Magiskt bra helg!

Prestation – skola, jobb, socialt

Såg precis en video om utbrändhet och konstaterade en rad saker. Fick en del tankeställare och inser att jag absolut kan bli bättre på att säga nej till saker och ting ibland. Det blir lätt väl mycket när en vill ge 110% inom både skola, jobb, vänner, familj, socialt arbete och fix hemma. Så varför hamnar så många där? Jag tror att det kan påverka att det är accepterat (och ibland ses som positivt) att göra tusen saker samtidigt. och att det är accepterat (och även här ibland ses som positivt) att plugga sent såväl som tidigt, att jobba sent såväl som tidigt och att vara tillgänglig dygnet runt.

I min värld handlar det hela om att jag tycker att så mycket saker är extremt kul! Nu är jag inte alls i en sits där jag känner att jag inte har kontroll – men jag vet också att jag behöver vara medveten om att jag lätt säger ja och vill ge 110% åt många olika håll. För jag kan tänka mig att det är lätt hänt att bara låta saker rulla för att allt är kul och sen pang så står en där med skägget i brevlådan.

Så det gäller att hitta en balans. Jag älskar att jobba samtidigt som jag pluggar. Först och främst för jag jobbar på mysigaste Skrotis-gymmet men också för att få hålla kvar i träningsbranschen som jag började i för ett antal år sedan. Såklart är det också fint med en extra inkomst och att bryta plugghjärnan med något helt annat. Jag älskar också att vara volontär på Tjejzonen. För jag vill ge något till någon annan som faktiskt gör skillnad. Kanske får det en tjej att få hjälp med psykisk ohälsa? Det har jag absolut tid att lägga några timmar i månaden på. Dessutom så älskar jag mina vänner och min familj. Blir varm i hjärtat av tanken på hur många fina människor jag har omkring mig och skulle gärna vilja spendera varje minut med alla jag håller kär. Så många jag vill träffa så mycket mer. Och hallå – jag tokälskar att skratta, ha kul, festa, gå på event, resa på weekends och liknande. Ja, vem gör inte det kanske? Men ojoj, jag är lite för mycket av en JAJAJAJA sägare till vissa saker ibland. Vänder och vrider för att hinna. (Något som absolut inte brukar sluta på ett bra sätt.) Hur eller hur – dygnet har bara 24 timmar så det blir liksom ohållbart att köra på för hårt med allt. Det går inte bara att lägga på och lägga på utan att plocka bort något. Det behöver jag bli bättre på.

För oavsett om jag gör massor av saker på grund av att jag älskar det och inte för att det är ett tråkigt måste – så kan det bli för mycket. Och även om det inte känns jobbigt så kanske det är viktigt att i alla fall se över ens vila och återhämtning för att se om den finns i vardagen. Vissa personer trivs och funkar som bäst med många bollar i luften och andra inte alls. Det går inte dra alla över en kam helt enkelt.

För min del så kör jag på en del tumregler (precis som i statistiken vi just läst i skolan). kanske behöver du också lite regler för att få en balans mellan skola och annat? Skolan är det primära men för mig vill jag inte att skolan vara mig. Det är en stor del men inte allt, allt. Mitt bästa tips till alla är att testa sig fram. Vad funkar för mig? Vill jag ens jobba? Vill jag ha en dag mitt i veckan ledig och plugga en lördag? Passar det att gå på föreläsningar eller vill jag läsa själv? Pluggar jag bäst på morgon eller kväll? När sover jag bäst? Ni fattar. Massor med frågor en kan ställa sig.

Och kom ihåg. Ta hand om er längst vägen. 

thumb_IMG_0656_1024
När vi mös med hunden i kvarnen på Västkusten i somras 

En lång dag…

…går nu mot sitt slut. Bitvis har jag varit så otroligt trött och ofokuserad idag. Tror min kropp och mitt huvud behöver lite total vila och ledighet då jag lätt känner av när det blir lite mycket. Nu har jag visserligen både tagit vila mellan varven och tog vila igår – men känner att jag behöver mer vila än så. Behöver liksom vila där inte ens en tanke går till plugget, att jag borde gå upp eller att jag ska vara produktiv. Speciellt såhär i början är det nog smart att börja lite lugnt och se till att få in återhämtning tidigt. 

Trots att jag varit ofokuserad så har jag fått en hel del gjort. Vi har en inlämning på reliabilitet och validitet som i princip hela klassen river sitt hår för. Ena sekunden känner jag att jag är med och nästa har jag ingen aning om vad jag pysslar med eller om något är rätt. Lär mig säkert en hel del på vägen men just den där frustrationen av att inte veta vad som är upp och ner fick mig idag att tokprokrastinera. Dock gjorde det att jag fick stå mitt kast och stängde just ner datorn. Dagen började visserligen i en härligt energisk känsla när jag 07.00 mötte Hannah på gymmet. Efter träning och en stadig frukost råkade den tänkta 15 minutersnapen dock bli liiite längre. Vaknade efter över två timmar och fick hastigt sticka till skolan för bloggmöte. Ett supertrevligt bloggmöte som innehöll såväl god sallad, trevliga möten med både de andra bloggarna och våra handledare samt filmning och fototagning. Bra möte för att få ny energi till att plugga vidare. 

Fick till några tommare bra plugg innan magen kallade på fika. Och när fikaklockan säger till så är det helt enkelt bara att följa den. Blev en tur till Hemköp innan jag drog hem för att plugga vidare. Plugget blev dock mest att öppna kylskåpet 235 gånger, tina och äta Sofies bröd, ringa Länsförsäkringar, ringa mamma, kolla roliga klipp, äta lite till, prata med Sofie, kolla halv åtta hos mig, stå på händer, planera PT-kund och springa ner och handla pepsi max. 

Därav fick jag sitta till sent innan jag hade  kommit så långt som jag ville för dagen. Tur det finns disciplin även under de mest odisciplinerade dagarna ändå. Det är ju ändå väldigt charmigt med plugget – att en kan styra precis som en vill. Som imorgon, när det är tisdag – min mest fullspäckade dag – då kan jag både hålla klasser, ha PT-kund, plugga, träna och imorgon även gå på möte med PINK (mer om det imorgon). Bra grej! 

Frihet deluxe att styra dagarna hej vilt!

Psykologdag och hitta din pluggbalans

Förvånas varje gång över hur fort en kommer in i nya vanor och nya rutiner. Nu är skolan igång på allvar och dagarna bara rullar på. Det känns väldigt roligt att vara tillbaka igen, ha lyxen att varje dag träffa alla i klassen och få lära sig nya saker. De första veckorna har varit intensiva. Både i skolan, med att vara fadder, med att vara gång med olika föreningar (klimatföreningen har nya medlemmar – så kul!!), med jobb och med att träffa fina människor utanför skola och jobb. Älskar varje del av min vardag men ibland har jag svårt att hålla nere på aktiviteterna. Är en hårfin gräns då allt både ger och tar energi.

Idag är det i vilket fall som helst lite självvalt break från skola och jobb. Istället ska jag vara med och anordna T1:ornas psykologdag och psykologsittning. Ska snart dra mig till Hagaparken och börja preppa för att de nya psykologstudenterna ska trilla in. Blir en dag med lekar, utklädnad, sittning och fest. Minns vår egen psykologdag och psykologsittning som väldigt kul så hoppas att de nya ettorna också kommer uppskatta dagen.

Det ska bli väldigt roligt med dagen men samtidigt är det många bollar i luften som inte landat. Jag älskar att ha mycket saker på gång och att vara aktiv på flera olika håll. Igår på kvällen var jag dock stressad och rörig inombords. Ganska snabbt kunde jag släppa den känslan ändå. För allt löser sig. En måste inte vara i fas med allt hela tiden. Ringde mamma och pratade av mig, kom hem och möttes av R och kunde släppa stressen och kolla serie (yes, någon har fått mig börja kolla serie?!?!). Älskar att inte bli uppäten av stress utan faktiskt kunna lägga saker åt sidan ibland och vara trygg i att det ordnar sig en annan dag. Såklart inte bra att skjuta på saker hela tiden om en aldrig får saker gjorda – men för mig är det nyttigt att göra just det, skjuta fram och kanske minska pressen.

En får hitta sina lösningar. Jag lär mig hela tiden. Tar inspiration och försöker ändra mina beteenden till något bättre. Tidigare har jag lagt extremt mycket tid på plugg och tyckt att det varit ett måste. Det är dock inte så.  För ska en leva fem år med högt temp av plugg så kan en inte plugga alla kvällar, helger och dagar. Livet pågår hela tiden och är värt att hinna med. Sofie är ett strålande exempel på vad jag inspireras av. Hon är grym på att ha linjer mellan skola och fritid. Lägger effektiv tid på plugg och lika effektiv tid på att inte plugga. Gör annat på helger och kvällar för att få energi till skolan. För pluggandet tar aldrig slut, det går alltid att göra mer. Så det gäller att hitta en balans. Som med så mycket annat.

IMG_2153