En sjuklig period kan ha ett slut


Att ta nya tag

Nu är som sagt foten ur balans igen. En stukning på stukningen och en redan svullen fot som blev ännu mer svullen. I lördags var jag mest ledsen över att inte kunna dansa som vi taggat för hela kvällen men på väg hem från Örebro i söndags kom paniken och känslan av att ta allt från början igen. Det fick tårarna att rinna. Var arg för att min rehab under två månader inte kunde förhindra att skada foten igen och var ledsen både av smärta, besvikelse och identitetskrisen i att inte vara lika rörlig som vanligt. Var trött  Sa till mig själv att jag fick vara ledsen den dagen – men sen var det nya tag som gällde. Inte alltid så lätt att bestämma men just nu kändes det skönt. Gav utrymme till att vara ledsen men sen utrymme för att tagg till och komma igång igen.

Nu har fem dagar passerat och jag kan konstatera att foten är så mycket bättre än sist jag skadade mig. Efter fem dagar kan jag nu gå nästintill obehindrat och med relativt hög fart. Det tog veckor sist. Känner okej kontroll över foten men ska absolut vara försiktig, rehaba ordentligt och ha skydd när det är dans och drinkar på ingång.. 😉

img_2594
Back on track med ”håll i dig för livet vadpressar”. Lugnt och försiktigt med mycket hjälp och stöd av armarna.

Örebrohelg

Det är snart en ny helg – men såklart har vi också en helg bakom oss. En, för mig, magiskt bra helg som jag sett fram emot och längtat efter sedan skolan tog slut. Det var nämligen dags att besöka Örebro. I sig absolut en mysig stad men det var inte staden i sig som gjorde helgen. Innehållet i Örebro i form av Sofie var det som gjorde helgen till något att längta efter. För från att ha setts i skolan, setts på helger, setts på kvällar och sett hennes fötter sticka ut från min loftsäng till att inte ha något av det – ja det blir en kontrast.

I helgen fick vi dock ses igen. Efter jobb, träning och mat gick jag ner till centralen och tog bussen mot Örebro. Tre timmar av musiklyssnande, mellisätande och sovande och snart var jag framme. Möttes av Sofie och av Bubsgodis (VILKEN LYCKA!!) och åkte ut till Mullhyttan. Där mötte Mattias oss med grillning och en magiskt fin och skrattig kväll var på ingång.

Sov som en stock och efter lite dansande i sängen klev vi upp och sprang (!!!) ner till sjön. Min fot klarade av det och ville nästan gråta av lycka. (Just den lyckan höll dock inte i mer än ett halvt dygn då jag på nytt stukade foten i en snabb vändning i en trappa på dansgolvet…) Väl vid sjön yogade och badade vi, galet varmt klockan nio på morgonen. Dagen rullade minst sagt på i aktiviteternas, skrattets och träningens tecken. Vi lekte i utegymmet, gjorde konster, acroyogade, studsade runt i gräset och cyklade en tuff träningsrunda. Sådär magiska timmar när kroppen bara känns sådär strålande bra.

Träningen byttes mot kvällen ut mot bubbel, vin, snacks och fina tjejer. Det blev drinkar, prat och skratt innan en cykeltur till stans uteserveringar. Sommarfeeling till max! Några timmar senare kom dock snedsteget i trappan, en mängd tårar och lite panik i kroppen. Efter det var den så annars dansanta Felicia tvungen att sitta still och köra all in på högläge för foten. Just foten är såklart ett stort minus men ojojoj vilken fin helg i övrigt! God mat, mysigt sällskap, träning, sol och drinkar.  Kan det bli annat än toppklass?!

img_2552
Sommarmat utomhus
img_2545
Plockade jordgubbar i landet
img_2562
Drinkar och bubbel!
img_2567
Och så mycket gott att äta 🙂
img_2570
Skriv en bildtext
img_2540
Hopp, lek och sol!

Sommarfeeling

Snart har en hel månad passerat sedan skolans sista dag på första året. Det är sjukt hur fort en kommer in i nya rutiner och vanor. Har haft som olika etapper av mina veckor och alla har haft lite olika karaktär. Har varit en del ledig i Stockholm – spenderade dagarna med träning, fest, Grönan, härligt häng, sena morgonar och fix och trix. Då gick dagarna framåt i ett visst tempo. Kände mig inte så ledig men var ändå sköna, roliga och bra dagar. Har också varit ledig i Småland – fina fina dagar med firande av student, exam och skolavslutning, kaffedrickande hos grannarna, fika och skratt hos mormor och morfar, grill och utflykter med pappa, besök i Växjö, träning, hopp och lek med Vincent och såklart båthäng och bakande. Mycket semesterfeeling och dagar som flög förbi.

Nu är det jobb på Itrim här i Stockholm som gäller och det i sin tur ger ytterligare andra vanor och rutiner. Det har bara gått en knapp vecka, men det känns väldigt fint att vara tillbaka. Till och med när jag måste kliva upp vid 05 känns det bra. Utöver att vara på Itrim blir det en del klasser på Skrotet och utöver jobb blir det sommarfeeling ut i fingerspetsarna. Lediga helger, picknick, uteträning, event, bubbel, skärgårdsturer, Grönan, dans, drinkar, gym, härligt häng, sovmorgon, skratt, handståendeträning och grillning.

Allt får plats, för visst är sommaren lång?

IMG_2512
ÄLSKAR att avsluta träningen med lek
IMG_2379
Jordgubbarna hemma i landet – måste hem och äta innan pappa äter upp!
IMG_2371
Lunch, middag, mellis, frukost – alla mål på balkongen ❤

Ett skepp kommer lastat…

…Med bilder från Smålandets första dagar. Fina, fina dagar – och det har bara gått två av Smålandsveckans sju dagar. Ska erkänna att första kvällen vart jag rejält rastlös. Först att ha legat sjuk i några dagar, sen komma till ett regnigt Småland. Kände mig tom på energi och visste inte vad jag skulle ta mig för. Tur det försvann illa kvickt!

Nu har dagarna fyllts med allt ifrån promenerande och tränande till fika, fix med jobb, klappande av katt och bakande. Bra mix sådär. Det har varit ungefär hälften sol och hälften regn än så länge så nu håller jag tummar och tår att det blir fint när Thea springer ut imorgon. Att hon nu tar studenten betyder att det var fem år sedan jag själv stod där. Hinner hända en hel del på fem år minsann. Glad jag är precis där jag är. Här kommer ett gäng bilder från dagarna som passerat här på landet.

IMG_2174
Stark tjej (obs: jag!!!)
IMG_2156
Käkade thaibuffé i Nässjö när jag kom med tåget i måndags (finns för övrigt en restaurang som heter ”Anka och vaniljsås” i Nässjö. Frågor på det?!)
IMG_2183
Sommarfötter i regnfuktigt gräs
IMG_2199
Efter-svett-häng vid sjön ❤
IMG_2206
Grilldags! Quorn och majskolvar!
IMG_2205
En brygga på en annan brygga
IMG_2177
Såklart hunnit fika med bästa mormor och morfar

Träna din insida

Livet kan verkligen vara så magiskt fint. Ibland blir jag förbluffad över den känslan. Har alltid hört folk som hade velat gå tillbaka till sin yngre version och säga att allt blir bra, oroa dig inte. Och ja, ibland känner jag den känslan så starkt. För du Felicia 14 år gammal, livet är inte en konstant kamp mot dig själv och mot omvärlden. Det är inte ett ständigt krig mot känslor. Känslorna finns absolut – men du kommer inte alltid kolla på dig med avsky. Du kommer till och med flina lite åt att shortsen från förra sommaren blivit för små. Det är ingen undergång.

Absolut. Mitt liv idag kan bestå av dagar då jag inte vill träffa någon utan bara vill ligga på soffan. Mitt liv kan absolut ha dåliga dagar och dåliga känslor – det tillhör nog tror jag minsann. Men det händer så sällan att de djupa och mörka tankarna knackar på. Och gör de det? Ja då vet jag att det är okej på något sätt. Att jag är okej ändå.

I förra veckan diskuterade jag och Sofie det här med livet och hur vi behandlar oss själva. Hon sa en så smart sak. När vi tränar vår fysik så vet vi att vi inte kan träna en gång och sen vara starka och snabba – vi måste ha tålamod och ta hand om kroppen. Ibland i flera år. Det är som ett pärlhalsband där pärlorna ihop bildar något. Samma sak om vi missar ett pass hit eller dit – det är ingen big deal – men absolut, om du lägger av helt så kanske du inte kan vara lika stark som innan. Samma sak borde vi se med vår insida. Vi kan inte tro att vi kan vara elaka, hårda och dömande och sen ändå må bra på insidan. Insidan är ju hela dig! Jag ser det lite som att vi bryter ner oss lite för varje gång vi är elaka mot oss själva, klagar på kroppen, nyper ilsket i skinnet. MEN tvärt emot – om du istället är snäll med dig själv så kommer insidan att kunna växa, blomma och må bra.

Vi lär oss att det är bra att vara snäll mot andra, att äta grönsaker och att röra på oss. Personligen tror jag att vi måste lägga till att ta hand om insidan. Älska oss själva. Klyschigt men så otroligt viktigt. Jag tänker leva ett liv med känslan av att jag älskar livet och tycker att saker är magiska. Det tror jag stenhårt på.



Mormor har precis lärt mig att om en hittar en Syrénblomma med fem blad – ät den och önska dig något. Så kan en också jobba med sig själv 😉

Att lära av livet

Torsdag och äntligen känns det som att energin sakta börjar krypa tillbaka till mig. Har varit vaken stora delar av dagen vilket är en stor seger. Dessutom tog jag mig till skolan och fick krama fina vänner (det var cykeldag på KI – var du inte där så kom nästa år, så mysigt event!!) och gick (!!!) till Vasaparken och hängde med mamma. Min dag idag skulle för en vecka sen ses som en ganska kass och energilös dag – men i nulägets mått har den varit grym. Därför kan jag nästan (verkligen nästan) bli tacksam över skador. Det är inte kul att ha ont, bli begränsad, att vara ledsen och känna sig isolerad. MEN jag lär mig så mycket. Blir ödmjuk. Jag stannar upp i mitt hektiska liv och blir som en observatör till både mitt och andras liv. Absolut – jag älskar fart och fläkt men från sidan om så kan jag få lite panik över stressen och pressen jag ser hos omgivningen. För vems nytta? Din? Min? Någon annans?

Ofta är stressen och pressen inifrån och något en själv successivt bygger upp. Viljan att prestera på jobbet, i skolan, på träningen, ha finaste hemmet, bästa pojkvännen, hinna umgås med vänner, äta bra och allt vad det kan vara. Så klyschigt men livet pågår här och nu. Inte till helgen när du äntligen får sova. Inte till semestern då du kan koppla av. Eller jo. Såklart då också. Men ännu mer här och nu.

Jag vet att jag inom ganska kort tid är inne i mitt lilla hjul igen. Där jag vill träna till max, gå på event, vara tillgänglig, jobba och plugga – men jag hoppas att jag tar med känslan av att hålla koll på: 1. För vems skull jag gör sakerna. 2. Vad mitt hjärta säger.