Ny student – fem generella tips för KI

Så okej. En hel del har just börjat universitetet och har kanske tre eller fem år av studier framför er. Först och främst – snyggt jobbat! Nu är första steget och eventuellt första dagen avcheckad. Jag hoppas att det känns bra (och obsobs! Gör det inte det så avvakta och se. Första dagarna ÄR energikrävande, snurriga och kanske omtumlande.) Här kommer i alla fall fem tips för dig som ny student. Kommer i senare inlägg gå in närmare på pluggtips och tips för att engagera sig i skolan – men först och främst övergripande.

Var öppen
Var öppen för såväl nya kurskamrater, nya kurser och hela livet med studier. Att vara öppen gör det enklare att komma in i ett sammanhang och att trivas i sin vardag.

Planera
Nu ska jag först och främst säga att jag ÄLSKAR att planera och ha struktur. Men det är ändå ett tips till alla. Försök skaffa en överblick över såväl skolan som kursen och planera därefter upp din tid. Kolla upp vad som förväntas av dig. Kolla upp litteratur. Kolla upp schema. Det är så värt att ha lite extra koll från början för att sedan kunna ha koll på vad som väntar.

Håll koll på Ping-pong
På Ping-pong kommer all möjlig information upp. Information om kursen du läser, schema till kursen (kan också finnas på en öppen sida), information om inlämningar, tentor, gruppindelningar och liknande. Så tack vare Ping-pong kan du planera och få den där överblicken som jag personligen tycker är guld värd.

Se över KI:s hemsida  och KIB
Utöver på Ping-pong så kan du hitta en hel del bra information på KI:s hemsida. Ibland är det, precis som Ping-pong var i början, rörigt och svårt att hitta rätt. Men kika runt lite och se dig omkring. Här kan du hitta och ladda hem Office-paketet (gratis för studenter!), hålla koll på event och lunchföreläsningar, kolla hur du skaffar KI-kort, fixa så du kan skriva ut på ditt KI-kort, kolla öppettider för om du vill ha hjälp med rapportskrivning och uppsats och många fler saker. På KIB kan du söka artiklar och få mycket bra information till dina studier, boka grupprum och se hur du ska referera enligt olika mallar.

Skapa klassgrupp på FB
En så fin grej för att dels öka sammanhållningen i klassen men också för att hjälpas åt med saker. Allt ifrån att hojta till om en sal ändras, om en vill byta grupp eller om en vill ha anteckningar. Hjälp varandra! Och utöver klassgruppen – plugga gärna i grupp (mer om det i pluggtips-inlägget senare). Tillsammans är vi faktiskt bra mycket starkare!

img_2719

Annonser

Skolan är igång igen

Idag drog föreläsningarna igång efter jul och nyår och på fredag är det dags för terminens sista tenta. Har känt mig både lugn och stressad idag. Upp och ner. Ena sekunden filbunken som tycker veckan känns lång och mycket ändå finns i bakhuvudet. Andra sekunden hög puls över allt jag vill hinna plugga, göra, läsa och förstå. En dag i taget och en sak i taget så brukar det gå fint.

Idag pratade vi i alla fall om depression och psykisk ohälsa vid åldrande och om sjukdomar och förebyggande av dessa vid åldrande. Framför allt föreläsningen om depression och psykisk ohälsa tyckte jag mycket om. Dels för att Linnea som föreläste kändes extremt tydlig och kunnig men också för att det kändes viktigt att lära sig om. Till exempel är en vanlig föreställning att nedstämdhet tillhör åldrandet – vilket inte alls behöver stämma! Är en äldre person nedstämd är det lika viktigt med hjälp och stöd. Bra att tänka på tycker jag.

Utöver massor med plugg och timmar på föreläsning hann jag idag med en micropaus i solen (!!!!) med Astrid och Sofie. Dessutom körde jag och Rasmus ett skönt ryggpass och så stötte jag på Jessica på gymmet. Som lite extra fina inslag under dagen♥️ Nu blir det sömn innan tidigt jobb, lång dag i skolan, träning, jobb och sen hem och bara vara. Tisdagar är intensiva dagar så bra att de följs av en lugnare onsdag. För balansens, huvudets och kroppens skull liksom.

Jul hemma i Småland

Så var det jul igen. Känns som nyligen släkten var samlad och nu var det dags igen. Dagen som är sig lik år ut och år in. Det enda som ändras är att 1. Jag njuter mer och mer av den för varje år 2. Det utökade vegoutbudet på släktens julbord. Två saker jag minst sagt älskar.

Så i övrigt var julafton relativt lik. Vi åt frukost hos pappa, jultränade och julbadade (ihh kallt!) och vid strax efter ett var syster och jag borta hos mormor och morfar. En liten skillnad i år dock. Vi var lite extra sena på grund av att vi körde fast med bilen på vägen dit. Eller inte på vägen dit utan på den inte så smidiga omvägen. Efter att syster bott i Nepal är hon van vid dåliga vägar och tyckte därför att ”vändplatsen” vi hittade var strålande. ”Gasa bara så går det”. Sagt och gjort, jag gasade – och ja, fastnade. Tur släkten är såväl stark som fordonskunnig.

26102919_1679676925417358_1187706412_n
Kort löpning (för mig) och styrka hemma
26034685_1679676968750687_18725361_n
Dags att bada
26056870_1679676822084035_1245859090_n
Niko och jag kikade – de andra knuffade…

 

Hos mormor och morfar blev det annars god mat, Kalle, spel, skratt, godis och gröt. Precis som det ska vara. Tiden gick fort och rätt som det var hade många timmar flugit förbi – allt för fort. Det mysiga fortsatte dock, för kvällen spenderades hos pappa, med film, spel och mer gott att äta.

26056460_1679676512084066_1276400333_n
Lite av mammasläkten samlad
26056483_1679676908750693_2040512645_n
Massa god mat, viktigast: Körsbärstomaterna.
26034769_1679676745417376_624479976_n
Kalle, matkoma och en liten nap
26034704_1679676648750719_553178808_n
Spel och godis
26105657_1679676495417401_117761249_n
Trappkort – Louvisa saknades denna jul – men hoppas nästa år blir fulltaligt ❤


Nu rullar dagarna på.
Ska hälsa på fina människor, fixa lite med jobb och plugg, göra saker jag annars inte tar mig tid till, träna roliga saker, äta sjuka mängder med tomtegröt (så gott!!) och vila. Den så väldigt viktiga vilan. Så hörni? Låt julen vara en tid för att göra precis vad du vill och mår bra av. Släpp måsten. Släpp borden. Känn in.

Vad matar du dig själv med?

Vet du? Vikten av vad du ser i ditt flöde är större än du tror. Så var noga med vad du följer och varför du gör det. Oavsett om det gäller Instagram, Facebook eller bloggar. Själv har jag slaviskt följt fitnesskonton som enbart lyfter yttre attribut, visar upp en (för mig idag) sjukt fyrkantig och tråkig livsstil, visar upp osunda beteenden och får det att verka ”duktigt”. Livsstilar som jag vet så många kollar på, avundas och drömmer om. För det ser ju sådär perfekt ut. Så bara jag kommer dit så blir allt bra. Idag spyr jag på det.  

Men jag vet hur lätt det är att hamna i det där. Oavsett om det är perfekta kroppar, perfekta hem eller glassiga resor som visas upp. Så! För min del idag tycker jag att det är sjukt viktigt att följa människor som 1. Bryter normen. 2. Bryter tystnaden. 3. Är ärliga och mänskliga. 4. Lyfter frågor som jag tycker är viktiga. 

Varför? För att världen består av mer än ett trångsynt flöde. För att alla är olika. För att påverkan som inspirerar på ett ångestfyllt sätt inte är inspiration. För att en yta inte säger någonting. Jag vet. Alla är olika. Vill motiveras och inspireras på olika sätt. Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det för mig har varit osunt att följa vissa konton. Hur populära de än varit, hur många som än följt de, hur många gånger jag själv sagt att det är bra inspiration – så vet jag annorlunda idag.

Tycker dock att flöden kan vara extremt givande och bra. Men det är du som måste skapa det på så sätt. Välj vad du ser, välj vilka du följer. Jag har lite supertips på personer som jag älskar att följa just nu:

Sara Dahlström. Hennes konto är dröm! Hennes blogg är dröm! Hon ger mig definitivt hopp om hur vi skulle kunna tänka om våra kroppar.

Stina Wolter. Stina sprider såväl kärlek och värme, som kunskap och klokhet. Bjuder på sig själv och säger saker som får mig att tänka till. 

Tänkvärt. Synliggör olika former av förtryck. Bra, tydliga, tänkvärda inlägg.

Jessica Hallbäck. Nyupptäckt för mig pga såg en grym poster i tunnelbanan ”Feminism? Nä jag föredrar jämställdhet. Vatten? Nä jag föredrar H2O.” Klockrena texter och bilder.

Nina Rung. Ascoola Nina, kriminolog och jobbar med att förebygga sexuella övergrepp och våld i nära relationer. 

Linnea Claeson. Färgstarka, starka Linnea! Hon kämpar för jämlikhet, medmänsklighet och synliggör sexuella trakasserier.

Celestebarber. Ett väldigt roligt konto som gör kopior på kändisbilder. Känslan blir kändis vs vanlig människa. Ja, kolla in så förstår ni! 

Ulrikke Falch. SkamVilde som är både ärlig och visar upp högt och lågt. Rolig men också med ett djup och baktanke. 

Elin Lucassi. Serier som är spot on på så många sätt!

Ida Östensson. En kämpe för jämlikhet. Grundare av såväl makeequal och fattanu – så hon vet vad hon snackar om. 

Andra bra, nyttiga konton enligt mig är: kvinnatillkvinna, apansattigranen, kobranhuggertill, hejhejvardag, feministpastorn, nodietanymore, beyoncebjorck, ladydahmers, diannebondyyoga, psykofobi, funkofobi, muslimskkvinna, makthavarna och säkert en hel rad till. 

Sakta men säkert kommer jag tillbaka

Kroppen börjar sakta men säkert komma tillbaka till sin vanliga aktivitetsnivå. Jag behöver längre inte tänka mig för innan jag ska gå eller cykla någonstans, pausa upp för trapporna eller kämpa för att göra saker. Visst blir jag absolut mer trött och visst gör det ont – men inte alls som för några dagar sen. Har sagt det innan och säger det igen – kroppen är ju grym! Läker sig själv efter ett ingrepp och fixar och grejar. Då gäller det att vara snäll tillbaka mot kroppen, inte stressa på med aktiviteter. Det får ta sin tid. Längtar absolut tillbaka till att kunna träna (så mycket, så kul!), jobba med såväl klasser som PT och hitta på roliga aktiviteter. Dock tror jag att det var lägligt för såväl mitt huvud och min kropp att få denna ”vilan”. Och ja, jag vet – vila och att återhämta sig från en operation är olika saker – men denna vilan gav mig ett break från många måsten och gav mig chans att komma ikapp i sömn och fullständig vila, helt och hållet och i flera dagar. Hade minst sagt en ordentlig dipp fysiskt och psykiskt precis innan – något det kommer att komma upp ett inlägg kring inom kort. För jag tycker det är så viktigt att påminnas av att för mycket av saker som är roliga också blir negativt. Långvarig stress är oroväckande växande och oroväckande drastiskt för den drabbade. Men som sagt – mer om det i ett annat inlägg.

Så att jag har kommit tillbaka mer och mer kroppsligt betyder mer och mer tid i skolan. Missade egentligen bara en dags föreläsningar så jag har varit med och fått höra om en rad saker kopplat till utveckling; kognitiva teorier, hjärnans utveckling och kognitiva funktioner. Spännande och än så länge relativt lätt att hänga med – vilket känns otroligt skönt efter förra kursen som var givande men bitvis otroligt mastig och överväldigande. Nu har vi ju precis börjat denna kursen och generellt kan uppstarterna kännas lite mer förståeliga, men oavsett så känns det väldigt bra och väldigt intressant.

Som sagt har vi flera olika parallella uppgifter med denna kursen. Igår satt jag och min forskningsfördjupningsgrupp och jobbade och det känns väldigt bra att vara på gång. Blir lättare när en har startat upp och kört igång och känner att det går framåt. Utöver att vara i skolan igår så blev det röj i lägenheten och matlagning, på kvällen kom dessutom världens bästa pappa upp. Åt rotfrukter, falafel, hummus och världsklassgott fika.Med sig hade pappa massor med bär, äppelmos, bullar och morotskaka. Sådan lyx! Idag fortsätter det lyxiga. Fått hjälp att laga cyklar och ska strax ut till Mall of Scandinavia och strosa runt.

img_0457
Jag och Pappi från i somras

Första tallriken, inte en fröjd för ögat – meeeen magen!
Så drömmigt! Vaniljsås, paj, mango och morotskaka 😍

 

Från efter-operations-hänget-i-soffan

Alltså chi fick jag med min tanke om att jag skulle vara tokpigg ungefär dagen efter min halsmandeloperation. Snart har sex dagar passerat och först idag börjar jag vakna till liv och är inte lika rädd att benen (som känts som gelé!!) inte ska orka gå 500 meter. Vi spolar tillbaka tiden och kör det hela från början.

Tisdag – dagen innan operation.
Körde på dagen som vanligt med jobb, plugg och jobb. Duschade en extra noga gång innan jag la mig (ni som känner mig vet att just att duscha inte är min favoritsysselsättning) och maxade på med mat och glass för att inte vara så hungrig när jag vaknade och skulle vara fastnade till operationen. Pluggade sent om ut ifall att jag skulle vara lite trött efter operationen och inte orka tentaplugga…

Onsdag – operationsdag.
Duschade (igen!!) och klädde på mig rena kläder. Gick sen ner till Cityakuten vid Hötorget, eftersom det inte är så långt tänkte jag att jag och mamma, som skulle möta mig efter operationen, nog kunde gå hem sen. Anmälde mig i receptionen, fick en gigantisk röd laminerad lapp som tydligen var ett tecken för operation och gick upp till öron, näsa, hals avdelningen.

23336143_1630605346991183_418096781_o
Bra tydlig skylt 😉

Jag var tidig så satt och väntade ett slag, det kurrade i magen och jag längtade efter att bli klar så jag kunde äta. Fick träffa första sköterskan, fick min outfit bestående av blå tossor för fötterna, en grön mössa och en blå rock ”vi kan se det som en fin kimono” som sköterskan sa. Packade in mina saker i ett skåp med massor med djurbilder på och gick tillbaka till väntrummet. I min fina kimono.

23377075_1630605336991184_1929854299_o
Aspepp inför att bli sövd för första gången! Och kolla – hur fin kimono 😉

Blev inkallad av operationsläkaren som beskrev ingreppet och lät mig ställa frågor. Tyckte hon var väldigt hård med att jag skulle vila efter och blev paff över att de skickade med tio dagars (!!) sjukskrivning från plugg och jobb. Hade inte riktigt förstått det så. Jag skulle ju vara på benen i alla fall efter två dagar? Hur eller hur så fick jag bra information och ett väldigt fint bemötande.

Därefter fick jag komma till en fantastisk narkosläkare, en så fin tjej som kändes väldigt professionell och gav ett tryggt intryck. Jag fick ännu mer information och fick ställa ännu fler frågor. Tyckte fortfarande att de överdrev i alla fall lite över hur påverkad en kunde bli efter. Tänkte att jag nog skulle bli en av de som inte blir så påverkade – men tackade mig själv att jag fixat vick i alla fall i tio dagar på jobbet. Så långt hade jag ändå förstått av det hela.

Sen gick allt snabbt. Fick gå in i operationssalen, där fyra nya sköterskor stod och väntade. På mig. Helt sjukt. Är fortfarande paff över att så många var där och tog hand om mig! Vården alltså, wow! Småsnackade med allihop och fick veta vad deras uppgifter i salen var. Fick sedan lägga mig under ett värmetäcke och utbrast både en och två gånger att det var som en mysig behandling  att komma dit på operation. Gick igenom processen med narkosläkaren och efter att jag frågvist velat veta vad de gav mig för olika medel i armen så gav de tillslut sömnmedlet. Minns att jag hör ”du kommer känna dig sömnig och så somnar du” hann ungefär tänka att ”oj nu blir jag lite sömnig men så fort kommer jag ju inte so…..” och så somnade jag. Troligen lite innan det. Det gick helt galet fort.

Nästa gång jag minns är att jag ligger på uppvaket. Minns att jag var lite arg att jag inte mindes att de väckt mig i operationssalen och lite undrandes över vart halsmandlarna faktiskt tagit vägen. Väsentliga saker att fundera på.. Utöver det var jag mest groggy och helt stört trött. Minns att en sköterska kommer och pratar med mig lite titt som tätt. Att jag får en spruta i benet för att höja blodtrycket lite (och att jag säger – kul jag har aldrig fått en spruta i mitt ben innan!). Att de ber mig spotta. Att jag filmar en Snapchattfilm och tror jag är sjukt reko men är tydligen ganska luddig. Att någon kollar i halsen och säger ”oj vad fint!” (Som troligen bara en läkare kan säga om en nyopererad hals, så fint vet jag inte om det i de flestas ögon set ut.)

23335999_1630605356991182_889976941_o
Piggelindags! Trodde det skulle vara gott men njaaae.
23377100_1630605320324519_284402421_o
Tyckte jag var väldigt med, det kan vi ju se att jag inte riktigt var 😉

Sover fram och tillbaka i fyra timmar, äter en piggelin och mår finfint tycker jag. Fortfarande helt chockad över hur fint bemött jag blivit hela dagen. Fortfarande relativt säker på att jag kommer vara tillbaka på nolltid. Tycker mig må strålande. Sköterskorna förbereder mig dock gång på gång att detta är prime-time för att må bra efter en operation och ber mig gång på gång att jag ska vila, vila, vila. När tiden på uppvaket går mot sitt slut ska jag upp och testa benen lite, då börjar jag förstå att jag är ganska påverkad. Benen är skakiga och kroppen svag. Mamma kommer sedan och hämtar mig samt hämtar ett helt lass med mediciner som jag ska äta var sjätte timme. Vi tar en taxi hem, bäddar ner mig i soffan och så ligger jag där resten av kvällen. Tvingar i mig några skedar fil men smärtan har helt blåst bort hungern jag kände samma morgon. Sofie kommer och byter av mamma och hon sover hos mig och pysslar om mig (<3) och jag känner mig mest bara trött.

Torsdag – dagen innan tentan
Innan operationen tyckte jag det var briljant att den blev just när den blev. Även om jag pluggade på lite extra innan operationen om ifall att jag inte skulle orka läsa efter så tänkte jag att jag skulle kunna tentaplugga och vila samtidigt och på så sätt kunna köra på precis som vanligt. Riktigt så blev det inte. Onsdagen försvann och torsdagen var begränsad. Hanna och Sofie pluggade hos mig så jag kunde lyssna och följa med en del och sova en del. Superfint! Hade ont och var trött men hade en så fin kväll med Sofie.

23423395_1630605273657857_53236203_o
När isbitarna är det som lockar mest så är kanske något lite skevt 😉

Fredag – tenta och stora vilardagen
Hade sedan innan operationen beslutat att jag skulle skriva tentan och troligen var det på grund av att jag var så pass inställd på det som gjorde att jag faktiskt tog mig dit. Sandra mötte upp mig och gick med mig till skolan och så skrev jag faktiskt den där tentan. Mitt huvud var inte alls med och jag fick läsa frågorna gång på gång för att försöka förstå vad som menades. Är ändå nöjd att jag gav det chansen och hoppas att det gått vägen. Fick följe av fina, fina vänner och toksomnade i soffan. Rasmus kom upp och hängde med mig, kollade film (okej, jag sov) och bara var.

Lördag – stora sömndagen
I lördags var jag helt stört trött (återigen!). Efter att dagen innan varit uppe på benen och suttit i en tentasal i några timmar checkade kroppen ut på totalvila. Att kroppen inte ätit mer än någon Piggelin och fil sedan tisdagen tog också ut sin rätt. På kvällen kunde jag dock äta risgrynsgröt och kräm och godis (heaven!!) och jag kände verkligen hur mycket piggare jag blev både i kroppen och i huvudet. Så pass att både jag och Rasmus var vakna till ett avsnitt Big Little Lies.

Söndag – kroppen kommer tillbaka
Kändes okej att äta mer och mer saker och kroppen tokcravade bulle, glass, risgrynsgröt, mackor och godis. Mjuka och lena smaker med mycket energi. Stört ont i magen men så värt det! Äntligen energi i kroppen. Så häftigt att kroppen kan känna att det är okej att göra saker igen, tänka igen och bara orka sitta upp. Trots att jag kände mig mycket piggare i kroppen så var jag fortfarande trött och definitivt påverkad av medicinerna. Mamma kom på besök på kvällen och hängde med mig när jag låg i soffan och vilade.

Måndag – snart en vecka sen operationen
Idag är jag så mycket piggare! Har varit vaken mer timmar än tidigare. Har ätit både mat, mjuka kakor och den magiska kombon vaniljsås, glass och bär. Har gått ner till Odenplan själv, långsamt och med paus men ändå. Supernöjd! Och sjukaste – har träningsvärk i kroppen. Troligen av att jag gick till Torsplan i lördags. Haha, hallå kroppen! ❤

Ska vila och ta det piano i en vecka till och avvakta med träning i två veckor till. Läkningen är i full gång så medicinerna ska jag fortsätta med och ska tänka på i vilka omgivningar jag vistas i. Imorgon ska jag dock vara i skolan i några timmar och det känns så kul! Både att vara där och att (förhoppningsvis) ha energin till att vara där. Ska fortfarande inte ropa hej. Utan ta det toklugnt. Dock känns det så underbart att orka göra annat än att sova, att sitta upp i soffan och att själv gå till köket och hämta ett glas vatten. Tar det så för givet i vanliga fall men nu känns det som dunderlyx att orka. Kul med de där kontrasterna tycker jag. Att ena dagen köra ett svintufft träningspass, plugga och jobba och tycka att det är en vanlig dag – för att nu vara mer nöjd än någonsin över en promenad på 400 meter och att ha varit vaken istället för sovandes under dagen. Kände samma när jag stukade min fot. Det där när en stannar upp och ser livet på ett annat sätt. Så viktigt. 

img_0675
Livet – hur fint?! ❤

 

Snabb, svettig träning och magisk mat

Älskar träning och älskar att bli svettig. Igår hade jag lite tidsbrist efter en lång dag i skolan med forskningskonferens (redovisningen gick bra!!) och innan middag med mormor och morfar. Så drog till gymmet och körde tio varv av följande övningar.

  • 10 chins med gummiband
  • 10 knäböj med axelpressar
  • 10 bicepscurls
  • 10 tricepsarmhävningar

28 minuter senare så var en massa chins (100!!!), knäböj (100!!), curls (100!!) och armhävningar (100!! Hehe, ja ni fattar ;)) gjorda. En dusch senare blev det magisk middag med mamma, mormor och morfar på en asiatisk restaurang i stan. Fantastiskt gott och alltid så mysigt att umgås.


I morse var jag trött i huvudet och visste inom mig att jag sovit alldeles för lite. Efter jobb, träning, tvätt och storrensning av garderoben så blev det soffan, popcorn, fika och Syrror på play. Nu ska jag sova och är så redo för chokladmässan och att Rasmus kommer hit imorgon.